---

Idag är det precis 14 år sedan min farmor dog. Jag minns det så tydligt eftersom min farmor betydde väldigt mycket för mig. Jag var ofta och hälsade på hos henne, minst en gång i veckan och vi var till och med arbetskamrater under en tid på ett äldreboende där jag vikarierade ibland. Jag minns att det var en ovanligt vacker höstdag, med strålande sol och varmt i luften. Det var torsdagen i älgjaktsveckan och jag hade tagit ledigt på fredagen för att jag skulle åka till Deminas kennel i Täby dagen därpå för att hämta hem Hulda! Jag minns att jag var på mycket bra humör och sjöng i bilen på väg hem från dåvaranade jobbet i Djurås. Himmelsslätta badade i otroligt vackra, sprakande höstfärger.

När jag kom hem fick jag telefon. Det var min mamma som meddelade att hon varit med och skickat in farmor med ambulans till lasarettet tidigare på dagen, för hon mådde inte alls bra. Jag blev bekymrad, men trodde inte det var så allvarligt, då farmor fortfarande var relativt ung, 64 år gammal och ännu i arbetslivet... Farmor hade fantiserat om allt hon skulle göra när hon gick i pension till jul, och det var en massa som hon inte hunnit med under alla år hon arbetat. Nu blev det inte så för hon dog strax efter att ha kommit in till lasarettet. Stor hjärnblödning - aneurysm - ett blodkärl som brustit och orsakat en blödning som var för omfattande för att det skulle gå att göra något. Farfar hade kallats hem från älgjakten och hann i alla fall få några ord med farmor innan hon gled in i dvalan som hon aldrig vaknade ur. Jag var otroligt ledsen förstås, men vi åkte i alla fall och hämtade lilla Hulda dagen efter som bestämt.

Varje år den här dagen tänker jag på farmor. Hon var så lättsam och så klok och vis av livet. Den där kaffekoppen vid hennes köksbord och trivseln som hon spred omkring sig, det gick aldrig att ersätta. Farfar må förlåta, men utan farmor i huset blev det aldrig detsamma. Farfar lever kvar än. Han är idag 86 år och fortfarande aktiv på älgjakten. Varje år tror vi är det sista för honom, men när jaktsäsongen närmar sig blir han liksom orolig i kroppen och börjar prata om fäbodstugan och jaktveckan. Sen ska de "skjuta upp", alla gubbarna i älgjaktlaget en tid före jakten. Då måste man komma till skjutbanan och bevisa att man fortfarande kan hantera ett vapen, sikta och skjuta prick. Och, jodå, farfar fixade det i år igen. Och väldigt bra dessutom...! Så nu sitter de där, min far, farfar och bror, i stugan med eld i spisen och fotogenlyktorna tända och pratar gamla jaktminnen. Idag hade de fått fem älgar. Ganska bra skörd tycker jag, men ingen av "de mina" fick skjuta idag. Hundarna (min pappas) hade också skött sig bra, med upptag för båda. Dock hade älgarna gått förbi ett par skyttar som inte hade haft skottchans synd nog för hundarnas del... (Bra för älgarna =)

 

Elin Leo

14 oktober 2008 12:34

Jag saknar mormor, när man är i Floda så saknar man att kunna slå en signal, och cykla dit.. Jag funderar på att flytta till Floda, men var ska man bo? I lilla huset vid bron? :)
Såg dig och nån av vovvarna förra veckan, jag o Jänta var till Kvarna och fotade lite. Drack varm svartvinbärssaft och myste lite. Jag är dock lite rädd att det ska komma någon björn eller något.. Jänta är väl inte mycket till att gömma sig bakom! :)

Kram från Borlänge

http://lillstrump.bilddagboken.se

 

awa

14 oktober 2008 22:06

Vad väl jag också kommer ihåg trivseln vid hennes köksbord, man skulle alltid ha kaffe.
Känner såväl din saknad.

 

Anki

15 oktober 2008 23:31

Heh, i vintras sa han att han borde väl få slippa jaga älg nu efter så många år...då tänkte jag att det blir annan ton i skällan till hösten. Kul att höra:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...