---

Gud vad irriterad jag blir på vissa människor som inte har kunskap nog, men ändå tar på sig uppdrag som de inte ror iland. Den här gången gäller det en kurs som en valpköpare till mig skulle gå på Skogås lokala KK. Redan vid första kurstillfället bestäms att min valpköpare ska få privatlektioner istället (via sms från instruktören), för att tiken är "för stressad" för gruppen. Svansen hänger ibland och ibland är den styvt uppe. Dessutom så "går hon i kamp med kopplet", och "svarar upp mot husse". Jag tar på mig att ringa och prata med instruktören som bekräftar allt detta. Men, säger jag, om tiken nu har problem i gruppen med att hon blir stressad, bör då inte fokus läggas på miljöträning i grupp, istället för koppelträning ensam? (Det var koppelträning som det bl.a skulle läggas krut på på ensamträningarna). Hur ska man någonsin få henne trygg i grupp om man aldrig får träna på gruppsituationer, om det är där det brister? Jag frågade om hon ansåg henne så stressad att hon fick panik och ville fly, men nej, inte alls. Men hon ville inte riktigt hälsa på instruktören till att börja med, men sen gick det bra. Till mina valpköpare hade man sagt att de skulle komma att få allvarliga problem med den tiken i tvåårsåldern om man inte la in det tunga artilleriet omedelbums!

Vilket skitsnack rent ut sagt. VI VILL HA KAMPLUST PÅ VÅRA BRUKSHUNDAR! Och handlar det om att bita lite i kopplet när man får tråkigt så vet jag inte vad den instruktören har för erfarenhet av "kamplust"??!! Vad vill de ha för typ av hundar på sina kurser? Färdigdresserade velourhundar som passar bäst som soffprydnader? Jag var visserligen inte där och såg, men tror mig efter att ha träffat den här tiken några gånger veta, att det inte är frågan om några stora problem. I alla fall inte så att man ska behöva problemlösa ensam och utanför den övriga gruppen. Instruktören bad min valpköpare att ringa henne en kväll efter kl 22:00. Det var upptaget i 20 minuter, så valpköparen gav upp. Jag berättar för instruktören att min valpköpare faktiskt försökt få tag i henne, men det var upptaget. Hon bekräftade att så var fallet, då hon hade ett akut familjerelaterat problem att ta hand om. Och efter det hade inte min valpköpare försökt få tag i henne, sa hon. Jag undrade givetvis då varför inte instruktören själv kunnat ringa, då hon visste att hon varit upptagen den tid hon angett som kontakttillfälle till valpköparen? Men det hade hon verkligen ingen lust med. Varför skulle jag det? undrade hon. Hon hade lagt ner så mycket energi på att hjälpa den här hunden och hundägaren så hon ansåg sig verkligen inte behöva lägga ner mer av sin tid på detta.

Då undrar jag bara; Om man som ansvarig instruktör på en kurs tar ett beslut om att plocka ur en av deltagarna, är det då inte ens SKYLDIGHET att meddela denne/dessa PERSONLIGEN (inte via sms) och kunna på ett vettigt sätt förklara varför, då då deltagaren/deltagarna rimligtvis har betalat både medlemsskap och kursavgift??? De har BETALAT för den här tjänsten och bör då få ett proffessionellt bemötande. Man behöver inte älska allt och alla på sina kurser (jag vet vad jag pratar om då jag själv haft massor av kurser på klubben), men man bör kunna diskutera om det blir problem. Det är A och O som kursledare.

Ja, nu har jag vräkt ur mig om det här också, men jag var så arg, då knappt ens jag kunde få prata med instruktören som bara gick i försvar hela tiden och inte gärna ville svara på mina frågor då hon inte ansåg sig ha någon skyldighet till det. Men hade hon haft helt klart för sig varför hon ansåg tiken ha "problem" och således borde problemtränas så hade hon kunnat redogöra det för mig utan vidare, lugnt och sakligt... Men den här gången hade man nog inte riktigt torrt på fötterna innan man "slog till"! Nåväl, det är synd att det finns så många som inte har tillräckligt med kunskap för vad de ger sig in på, och tyvärr så får folk lida för det...

Och nu - nanna kudden!

---

---

Gunnar ringde mig sent på eftermiddagen idag.

- Jag har något trevligt att berätta för dig, sa han.

- Gaia har tagit CERT igen..!

Shit! Hon är makalös, den tiken. Eller det ekipaget kanske jag ska säga. De har ett sådant samspel så det är otroligt. Och än en gång så var poängen i specialen finfina; 9,5 - 10. Nu är det faktiskt ganska nära att kenneln har sin första Brukschampion. Ett cert till så är vi i hamn. Och nästa helg ska hon ut på korningsbanan, Gaia, och visa vad hon går för där tillsammans med några av syskonen. Det ska bli otroligt spännande att se. Fast jag är inte ett dugg orolig för att de inte ska gå igenom. Det tror jag att de gör allihop.

Gaia och Gunnar har en tävling till i elitsök innan de packar ihop för den här säsongen. Jag håller tummarna hårt...

Sen fick jag ett par röntgenresultat till tidigare i veckan. Det var I-systrarna Ixa och Iza. Ixa "Strega" A bak och ua fram (Grattis jannicke & Micke), samt Iza "Jaga" ua fram, men tyvärr med C på ena höften... Synd, men hon lider inte av det och blir hon inte fri vid en eventuell senare omröntgen så tror jag i alla fall att hon kan leva ett liv som brukshund fullt ut. Och det är huvudsaken.

(Sara, jag fick ditt meddelande. Jag prövar ringa dig inom de närmsta dagarna.)

Själv har jag haft besök av en vän tidigare i veckan som jag hjälpt lite med diverse grafikgrejer på datorn. Det var förstås under några av de finaste dagarna vi haft nu i höst, då solen sken från en klarblå himmel och färgerna sprakade så otroligt vackert. Typiskt att vi då satt inne framför en datorskärm ... Men i går så passade jag på att lägga ett spår till Grappa i de ljumma höstvindarna. Det var ett trappstegsspår på fält med 8 vinklar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Hon är en klippa i spåret, min Grappa. Även om hon p.g.a orutin slår lite ibland så blir hon säkrare och säkrare ju fler spår vi lägger. Hon har helt klart det intensivaste spårintresset av alla mina hundar som jag haft och tränat i spår. Det är riktigt kul att träna med henne. Jag hoppas sååå att jag kommer ut och tävlar henne så småningom. Det är ju liksom det som är tanken med det hela.

Grappa spårar intensivt i spårkärnan.

Vid spårslutet. Hon belönas med korv även vid apporterna!

Finaste Grappa med sitt nya spårhalsband :)

---

---

Sagt och gjort; Jag skuttade upp i gryningen, satte på en panna kaffe och satte mig i sängen igen för att dricka detsamma, alltmedan Fhara lättjefullt sträckte ut sig bredvid mig och ville bli kliad på magen. Medan vi mornade oss, Fhara och jag, så betraktade jag naturens vackra höstfärger genom sovrumsfönstret och konstaterade att det skulle bli en solig dag - den första på månader känns det som. Det gjorde att jag piggnade till snabbare än vanligt. Strax efter halv nio var jag på plats vid klubben för lite förberedelser inför dagen. Där var redan en massa folk på plats.

Först ut på spåren. Jag gick ut spår nummer tre, som sedan Lena med Axxa fick. Själv gick jag och Carla spår nummer 1. En mycket ringrostig Carla sprang glatt ut i rutan och tog ett klockrent bakspår! "- Tillbaka till rutan...". Vände och så bar det iväg. Med HÖG fart (tur att jag hade fått låna handskar av Gunnar, annars hade jag varit skinnflådd i händerna). Jag lindade linan ett varv runt näven och försökte hålla emot. Den arma handen ströps ihop och skrynklades till som en avsnörpt korv... Aj...! Nosen var hög och det såg ut som vi var ute på söndagspromenad. Så vek hon av ner mot vägen och det var bara att försöka följa med så gott det gick. När hon sen valde att gå ut på vägen så var jag tvungen att stoppa upp spektaklet. "- Nej, nej, Carla. Här går INTE spåret...". Jag samlade ihop henne och backade upp igen, där vi kom ifrån. Lite snurrande med hög nos och strosande i lingonriset innan hon åter satte av mot vägen. Jag suckade inombords och tänkte att vi nog skulle få bryta redan här, för det såg verkligen inte ut som hon spårade alls. Men så vek hon av och gick en liten sträcka utmed vägen och jag hade ju inget annat val än att följa efter få se vad hon skulle hitta på. Och mycket riktigt, efter en stund kom hon faktiskt tillbaka med första pinnen! Duktig flicka! Beröm och godis, sen bar det av igen. Pinne efter pinne plockade hon, och när hon efter fyra pinnar kom med den långa slutapporten så trodde jag knappt mina ögon.  Fyra + slut. Vi hade missat en insåg jag, men va f-n. Vi var ju runt! Jag klappade om henne och gick mot bilen igen, svettig som sjutton efter att ha halvsprungit i den risiga terrängen... Min kompis AnnKristin stod vid bilen och tog kort på oss när vi kom från spåret.

När vi kom tillbaka till klubben stod uppletande på listan. Två föremål i en ruta på 25 x 50 m. Jag och Carla var först ut. Vi hade fyra minuter på oss. Även här insåg jag att jag inte har det rätta tonfallet i mina kommandon, för när jag kommenderade "leta" så la hon sig i ett perfekt snabbt läggande. Okay... Skicka igen, med en annan betoning på leta. Då bar det iväg, om än något tveksamt. Och efter ett tag kom hon in med det första föremålet - en gul snitsel som suttit i ena hörnet på rutan!! Jaja, så kan det gå. Jag klappade om henne och berättade hur duktig hon varit och skickade igen. Då kom hon med handsken. Perfekt avlämnande. Sen fick hon lite problem, och precis när Nadine (tävlingsledare) sa att tiden var ute hittade hon den lilla barnschampoflaskan som låg ganska nära baslinjen. Synd... Men duktigt ändå.

I lydnaden så fixade hon allt utom läggande under gång, där hon satte sig istället. Summan av kademumman så måste jag säga att vi kämpade bra, Jag och Carla. För hon känner ju inte mig som sin förare. Hon gjorde så gott hon kunde och jag också, och vi hade skoj :o). Vi kom trea. Lena med Axxa vann, Gunnar och Geisha tvåa och sen vi då. Efteråt blev det korv med bröd i klubbstugan och jäklar vad gott det var! Här är bilden på oss pallplatsdeltagare (hehe) tillsammans med Gunnar Fors, domare för dagen (foto: AnnKristin Norberg);

Nu ska jag kolla lite TV och slappa i soffan!

---

---

Med ett leende på läpparna kommer jag att skutta upp i gryningen imorgon för att göra min husmodersgymnastik, alltmedan äggen fräser muntert i stekpannan på spisen... :o). Trodde ni på det? Inte jag heller... *Hahaha*

Jodå, i arla morgonstund ska jag gå upp. Men mer för att klara mina trötta ögon med en kopp starkt kaffe innan jag beger mig (släpar mig) ner till klubben för att tävla KM. Jag har fått den stora "äran" att tävla med Carla (KG's Daga) då Gunnar ju har två hundar. Själv tar han hand om dottern Geisha. Jag har just nu ingen hund som fixar hela programmet. I spår skulle Grappa gå fint och i lydnaden Cragge, men man kan ju inte tävla två hundar... Synd nog. Spåra är inte Cragges starka sida. Han skulle nog gå vilse med oss. Det är Grappas gren. Men i lydnaden har inte Grappa alla moment ännu. Vi får väl se hur det går, om jag lyckas vägleda Carla rätt. Men det är ju inte så himla viktigt den här gången. Vi ska dit för att ha KUL, inget annat! Och sen får jag träffa Gunnar och Gaia också. kameran ska med, så vi får se om jag laddar upp några färska kort imorgon.

Hörs!

---

---

Däckad i influensa med halsont och feber sen i torsdags så har jag legat på soffan hela dagen med täcket uppdraget till hakan och telefonen bredvid mig, spänt väntande på resultat från Ras-SM där Gunnar och Gaia deltog i elitsök. Äntligen fick jag en rapport framåt eftermiddagen. De hade hamnat på pallplats, nämligen silverplatsen med certpoäng. JÄTTEGRATTIS!! Det är ju trots allt bara den 2:a elittävlingen som de gör... De har tiden för sig och Gaia är av gott virke! Nu närmast är de anmälda till tävling i slutet av september, och sen blir det en till i mitten av oktober. Gunnar har visst fått blodad tand tror jag :) Catarina och Grizzla skulle ju också ha tävlat i BSL, men fick lov att avstå då Catarina fortfarande har en fot som inte är ok efter ledbandskraschen. Nåväl, det blir ett Ras-SM nästa år också, så de får komma igen. Jag är i alla fall jättestolt och glad över framgångarna på mina avkommor!

Till Uffe & Heidi ang. asfaltspår;

Hundar som bara spårat på äng och skog i många år förstår helt enkelt inte vad de ska göra om de kommer ut på grus eller asfalt. Där promenerar man. Punkt! De har lärt sig sortera bort lukter från sådana ställen. Dessutom så är ju ofta parkeringsplatser och dylikt ganska besmittade av en massa spår och vittring. Det bästa är då att välja en plats där man vet att det inte varit så mycket annat innan. Spåret bör då få ligga till sig i minst en halvtimme, helst en timme. Ta gärna med handflatorna på marken vid startpunkten, för att få riktigt mycket vittring. Gå sedan en sträcka och lämna ibland en liten godis i spåret så att hunden förstår att han är på rätt väg. Man kan även använda förstärkning med hjälp av smeller i sprayform. En svettig T-shirt blötläggs i vatten ett tag. Sen tar man vattnet i en sprayflaska och sprayar i spåret, så att det blir extra tydliga doftmolekyler för hunden. Som föremål (apporter) i ett asfaltspår bör det inte vara något som hunden ser med ögat. Klipp då ut en liten fyrkant av exempelvis ett jeanstyg, ca 3x6 cm eller så, blöt den och lägg den platt på marken så att den sitter fast och inte blåser iväg. Blir det svårt så hjälp hunden att förstå vad den ska göra.

Borde väl berätta om det skojiga spår vi fick, jag & Grappa och Hagbard & Micke, den sista dagen. Vår instruktör Lasse försvann iväg med Lena (klubbkompis) och tisslade och tasslade :). När de kom tillbaka så fick vi bara veta att vi skulle hänga på dem med spårgrejerna. Vi kom till en backe och där fick vi intruktioner om att det varit ett misstänkt "inbrott" i sommarstugorna vid sidan av vägen. Man hade "förhört grannar" som sett "flyktbilen" stå inkörd vid en parkeringsficka. Sagt och gjort, vi skulle då sätta våra hundar på spåret/spåren och berätta så mycket som möjligt om den information vi fått från hundarna. (Märk väl att detta ställe är en grusväg som går från klubben, där massor av hundägare promenerat och rastat sina hundar hela dagen så det var verkligen smittat i allra högsta grad. )

Sagt och gjort, Hagbard gick först och fick upp ett spår som gick in till höger vid en stig mot några sommarstugor längre ner. Jag satte Grappa på ungefär samma punkt, men hon drog snabbt iväg uppför backen och målmedvetet in till vänster i buskarna, och in i en öppen gammal förrådsbyggnad. Där hittade hon en liten tyglapp, och jag kunde triumferande uppvisa "bevismaterial nr 1" :). Förrådet var en sk. "T-korsning", så spåret gick ut därifrån och vidare in mot sommarstugorna. Där var hon upp på verandan och snokade runt, innan hon satte av igen och nerför några trappor vidare mot andra uthusbyggnader. Även där nosade hon på handtag och snokade runt husgrunden innan hon bestämt drog iväg med mig ut i skogen. Och där, alldeles innan vi kom ut på vägen igen hittades "bevismaterial nr 2", en handske!

Efteråt fick vi veta om vi varit rätt ute eller inte. Jodå, hundarna var rätt. Grappa hade vid ett tillfälle vindat gruppen ute vid vägen och kom av sig en sväng, men bara lite. Annars så gjorde hon ett toppenjobb. "Tjuven" hade varit upp och känt på handtag och kollat in genom fönster. Även Hagbard hade gjort helt rätt nere vid sina stugor. Med ett litet undantag då han gick in på utedasset och kom ut med ett använt dasspapper i munnen... *Hmmm*. Spårläggarna försäkrade dock att tjuvarna INTE använt dasset... (Isch då... Äckliga hund!) Nåväl, i övrigt skötte han sig utmärkt, trots att Grappa också höglöpte.

Det var verkligen en skojig uppgift att få. Nu hoppas jag att vi - gänget som var med på lägret - ska åka ut ibland och hjälpa varann att lägga lite såna här kluriga spår. Det är ju så mycket roligare än bara de vanliga stereotypa som man brukar ägna sig åt.

---

---

Jaha, då har vi avverkat spårhelgen med Lasse Persson. Jag måste säga att det gick långt över förväntan. Nog för att jag hela tiden vetat att Grappa är en noggrann spårhund som har en naturlig fallenhet och nyfikenhet för spår, men att vi skulle kunna göra så här avancerade saker på ett par dagar trodde jag inte. Det verkar inte vara bättre, än att vi som förare helt enkelt underskattar våra hundars kapacitet...

Dag två, alltså igår, gick jag 5 spår åt Grappa. Vi började med ett asfaltspår som sen gick ut på gräsmatta och slutade på asfalt. Hon sög i direkt, blev lite förvirrad där spåret på ett ställe var korsat av en annan förare, men med lite hjälp tog hon det igen och spårade mycket noggrannt och i spårkärnan över gräset och hittade sitt slutföremål på asfalt.


Här börjar vårt asfaltspår...


...och fortsätter över gräsmattan, perfekt i kärnan (man kan faktiskt se vart spåret går i det fuktiga gräset)...

Spår nummer två den här dagen var ett grässpår med nio vinklar, vilket också gick helt strålande. Går över ett par av vinklarna med någon decimeter bara, men letar sig snabbt tillbaka. Också här är jag mäkta imponerad.

Spårets början. Grappa får ligga och varva ner så att näsan är på från start.

Grappa har ett härligt intresse och driv i sitt spårande, utan att det går för fort!


På slutet får hon liggmarkera och får en leksak som belöning.

Spår nummer tre var ett förledningsspår, där vi gjort en T-korsning. Ena "benet" ut låg i påbjudande motvind. Där gick jag bara ut och tillbaka i mitt eget spår, för att sedan fortsätta spåret förbi "korsningen". Grappa spårade mycket riktigt ut i benet där det bara var en återvändsgränd. Hon analyserade noggrannt ett par gånger för att sedan gå till utgångspunkten, krysset, och fortsätta därifrån i rätt riktning. Detta gör man för att öka självkänslan hos hunden att analysera och lösa svårigheter själv på ett koncentrerat och effektivt sätt.

Spår nummer fyra la Lasse ut åt mig. Det var grus, asfalt och gräs, och även här så såg man att hon analyserade situationen och hon spårade mycket bra. Nummer fem la vi i skog med ett virrvarr i början. Inga problem för Grappa här heller. Hon slog en lov runt virrvarret och letade snabbt på utgångsspåret. Därifrån hade jag lagt ett spår på några hundra meter med ett par vinklar i som hon fixade lätt!

Jag skriver mer imorgon om dag tre, när jag gått igenom mina anteckningar ordentligt.

Nu blir det vila framför TV:n

---

---

Ikväll träffades vi vid klubben för spårlägrets start. Vi började med att diskutera lite kring spår och höra Lasses filosofi runt det hela. Lasse tänker ju väldigt tjänstemässigt, då han inte tävlar utan är aktiv polishundförare själv. Men att utveckla hundens kapacititet i spår oavsett hur det ser ut är ju aldrig fel. Ju mer erfarenhet hunden får med många olika typer av underlag och miljö, oavsett väder och vind, gör ju hunden bara mer självsäker i spåret och ökar koncentrationen. Hundnäsan har ju så enorm kapacitet mot vad vi normalt tror. Vi hann köra två spår redan ikväll innan mörkret tvingade in oss för lite gott fika och eftersnack.

Första spåret så ställde vi upp oss på en åker, sju stycken på en lång rad med ca 10 m mellanrum, och gick ett rakt spår på 150-200m. Därefter hämtade vi hundarna som fick vara med och varva ner tillsammans innan de släpptes på spåret. Sedan parallellspårade vi sida vid sida... Jag hade trott att detta skulle vara svårt för hundarna, men konkurrensen från de andra gjorde dem bara ivrigare och mer noggranna för att "försvara" SITT spår. Grappa spårade i kärnan hela tiden och vek bara av någon dm här och där. Slutföremålet var pipisen som hon älskar, men vi gjorde inte så himla stor affär av den eftersom hunden inte bör vara ute efter ett slutmål till varje pris när den spårar. Det gör den bara slarvig och okoncentrerad, beredd att forcera spåret för att nå slutet.

Spår nummer två ställde vi upp på andra sidan av åkern, med samma mellanrum. Där korsade vi alltså sju spår med våra hundar! Betänk också att Grappa HÖGLÖPER, tillsammans med några unga hormonstinna pojkar.
Grappa checkade av nästan alla spår, fast bara lite, men när vi kom till vårt spår så valde hon att följa med några meter innan hon vände tillbaka för att fortsätta på den inslagna vägen. Jag var mäkta imponerad över hur fint hundarna klarade även den här störningen. De tuffade på, sida vid sida, i lagom tempo med med mycket hög koncentration. Problemet är väl att man väljer att göra det för lätt för sin hund när man är ute och tränar själv. För man vill ju att det ska lyckas... Jag menar, när skulle vi ens ha drömt om idén att låta höglöpande tikar träna tillsammans med unga hormonstinna hanar..?? Aldrig skulle jag tro. Men det roliga är att de fixade det - och galant t.o.m

Imorgon så ska vi lägga asfaltspår. Det ska blir jättespännande att se hur de löser det. Och då tar jag kameran med också.

Hej så länge :)

---

---

Fy, hela dagen har gått åt till städning :(. Hundarna har varit måttligt roade kan jag meddela. Men det bästa med det hela är att jag nu känner mig ganska nöjd, med ett skinande rent hus! På sommaren är man ju som bekant inte  så inspirerad av inomhusstädning, utan fixar mest på gården. Därav tjocka lager med damm överallt där jag gick med dammtrasan idag. Det var verkligen välbehövligt. Även alla hundfällar åkte i tvättmaskinen...

Nåväl, nu längtar jag till imorgon kväll då spårkursen drar igång. Det ska bli jätteintressant. Trist bara att Grappa löper så jag kommer att få hålla mig till ytterkanterna för att inte störa alltför mycket, men vad gör man..?! Det är som det är. Cragge är helt galen idag. Han har hittills inte varit särskilt intresserad av de löpande damerna (Fhara löper också) men ikväll bestämde han sig för att det är dags! Fy f-n vad dryyyg han är. Men han kan ju inte rå för det. Det är naturens lag... Önskar att jag hade någon som kunde ta honom i några dagar nu, men det har gått förr och det går väl den här gången också antar jag.

Nu när bägge löper så verkar det som de är extra mycket kompisar. Så här hittade jag dem igår morse (och det har inte hänt förr):

Flickorna delar bädd...

Nu ska jag se min serie på TV, och imorgon är det fredag... Igen...

---