---

Uppvaknandet idag till en solig och vacker höstdag med hög och klarblå himmel gav positiva känslor. Jag klev genast upp och satte på en kanna kaffe som jag sedan drack i godan ro medan jag funderade på dagens övningar med hundarna - eller främst med Grappa - rättare sagt. Vi hade nämligen bestämt oss för att träffas och träna lite, jag, Chatta, Micke och AnnKristin. Efter torsdagens träningspass på klubben, då Grappa i ett obevakat ögonblick (och med knäck i lurarna) plötsligt rusade fram till Esse och Carina för att kolla vad de hade för skojigt för sig, kände jag att jag måste ta tag i situationer som denna. Fast under ordnade former. Kravfasen är numera ett faktum!

Sagt och gjort. Efter att ha rastat de tre andra (Våris, Cragge och Fhara) på fälten så skjutsade jag hem dem och hämtade "odågan". Och med Jan Gyllenstens ord i färskt minne tänkte jag "magnet..?", och vad är Grappas ultimata belöning? Jo, bollkastaren med tennisbollen ligger ju nära till hands... Det är en perfekt magnet för Grappa. Jag la prydligt ut långlinan på planen, för jag tänkte arrangera situationer som hon skulle ha svårt för att klara för att kunna visa henne vad som är rätt och vad som är fel. Men tji fick jag! Linan fick ligga oanvänd. Grappa är såååå sjukt taggad på bollen och bollkastaren så hon inte ens såg de andra hundarna. Inte ens då Hagbard rusade fram till henne en gång brydde hon sig. Hon hade bara ögon för det som jag hade innanför jackan. Plötsligt kunde hon ha kontakt i ett fritt följ i 5 minuter utan avbrott, skälla utan avbrott och bara ha ögon för mig. Ja, där ser man vad MOTIVATION kan göra. MEN, i det här fallet så blir det lätt lite för mycket. Hon försöker visa allt hon kan på en gång. Skälla, ligga, sitta, gå fot, hoppa över hindret... You name it! Och nyinlärning var inte att tänka på i det tillstånd som hon befann sig. Totaluppskruvad. Vi försökte nämligen med en budföring som hon aldrig testat förut, men det gick ju inte så bra. Visst sprang hon, men hon letade boll så ögonen nästan trillade ur skallen på henne, både hos mig och hos mottagaren och hade knappast de bästa förutsättningarna för att lära sig något. Jaja... Vi avbröt där. Nu har jag ett kvitto på hur motiverad hon kan vara när det är som bäst. Sen ska jag använda mig av bollkastaren tillsammans med klickern. Det tror jag kan bli en bra kombination ur inlärningssynpunkt.

Igår bakade jag en äppelkaka som jag satte i mig resterna av i dag på eftermiddagen till kaffet (Ehhh.. en ganska STOR restbit). Sen for jag hem och hälsade på mamma en sväng, och hon hade också bakat äppelkaka, en supergod variant med philadelphiaost ovanpå. Och, jag tog två stora bitar även av den så nu är jag proppmätt på äppelkaka... Men det är verkligen gott att få FROSSA ibland :o)

Och nu - Zzzzzzova... God natt mina vänner!

---