Snön vräkte ner i morse när jag steg upp. Och vi som skulle ut och träna sök. Men en liten snöstorm hindrar inte ett gäng stålkullor från djupaste Dalaskogarna att träna hund, utan det är bara att klä sig rätt och dra iväg =). I termosen hade jag varmt te och så hade jag noggrant packat in en ostmacka i gladpack och lagt i ryggsäcken. Dock slank jag in på ICA innan för att köpa ett par tubar skinost som hundbelöning, och passade samtidigt på att slänga en god räkbaguette i korgen. Tur var väl det, för av ostmackan fanns bara plasten kvar när jag skulle fika... Jag var nämligen hundvakt till Hobbe, Busa och Lex idag, och Busa är en tjuv av rang... Ser helt oskyldig ut med är slipad som få. Hobbe och Busa satt inne i bilen medan Lex och Grappa fick sitta i buren bak.

Idag var det Grappa som skulle få träna. Förra gången var det nästan ingen vind alls, och sen hade hon en tendens att vara mer intresserad av spåren i rutan. Vi kom på så sätt väldigt nära figuranterna innan hon (nästan som av en händelse) trillade på dem. Idag försökte vi en annan variant, nämligen ett helt ovallat område och då gick det mycket bättre. Hon jobbade fint med hög nos hela tiden och hade inga problem att vinda in figgarna. På ett ställe släppte jag henne lite för tidigt vilket gjorde att hon gick på en gammal lega först, men i övrigt helt perfekt. Kul tyckte hon det var också. Nästa torsdag kör vi igen!

Jag har lagt ut en massa bilder från valpträffen i söndags, och även några bilder från lördagen.  Här är länken; http://www.kullagulla.nu/hkull_valptraff.htm

Ibland är bara livet för tröttsamt... Suck! Allt möjligt jävlas. Hemsidorna som jag försöker få igång vill bara inte som jag vill. Har jag fixat till en grej så börjar nästa... Men skam den som ger sig!

Idag lämnade jag lill-bebban LIZA hos Catarina igen. Vi passade på med någon liten sektorövning med Grappa och fortsatte med kapitlet transporter för Grizzlas del. Lite snabbt sådär. Ingen av oss hade tid för något mastodontpass. Det får bli imorgon på sökträningen. Kaiza började löpa idag och får stanna hemma. Vi tränar och gnider på med skallmarkeringarna för hennes del. Grappa får följa med ut i skogen imorgon, tillsammans med Hobbe, Busa & Lex, som jag är hundvakt åt på torsdagar. Ska bli spännande att se om det är någon förändring i Grappas beteende jämförelsevis med i fredags... Kanske poletten trillat ned en bit? Hoppas det :).

Här kommer en bild på Catarina och Iza, sen en bild på hundarnas favoritbur hemma i köket, som alla "slåss" om att få ligga i när den är öppen och ledig... Här är det Grappa och Fhara som delar plats.

Termometern visar att det börjar krypa ner mot -16 nu... Imorgon bitti är det säkert -20 eller ännu kallare! Brrrrrr!!!! Jag gillar inte vintern :(. Även om den är vacker, det kan man inte säga något om. Idag träffade jag Catarina vid klubben där jag hjälpte henne med lite transporter med Grizzla. Hon i sin tur hjälpte sen mig med lite bitövningar med Grappa. Det tar sig och blir bättre och bättre. Men eftersom Grappa är i en tråkig ålder just nu så forcerar vi inte, utan tar det lugnt och står hellre kvar på den här nivån ett tag.

Efteråt for vi hem till mig och tog en fika samtidigt som Catarina lämnade lill-bebis här över natten då hon skulle jobba. Lill-bebis har fått ett riktigt namn - Liza - som Catarina har döpt henne till. Hon heter ju Iza i stamtavlan så det blir ju bra. Liza installerade sig direkt hos Catarina och röjde järnet i två timmar den första dagen. Inga som helst problem, men det trodde jag väl inte heller, så miljöstark som hon verkar vara. Jag har faktiskt saknat henne, för hon är en otrolig personlighet. Vissa hundar bara blir det så med. Och hon är en sån. Imorgon ska hon åka tillbaka till familjen C.Carlsson i Nås, och hundarna som terroriserats härhemma kan andas ut igen.

Fick ett mail för några dagar sen av en tjej som surfat på vår hemsida och råkat se att en av våra hanar tydligen var hennes hunds pappa. Det skulle ha varit en tjuvparning enligt henne. Jag var då tvungen att ifrågasätta detta, då våra hanar aldrig tjuvparat någon tik mig veterligen. Fick då till svar att hunden var sex månader, inte registrerad men i "papperen" (köpekontraktet?) hade Jelkården's Quick Wishper angetts som far. Heh!!! Han har inte varit i närheten av någon parning vid den tidpunkten. Jag blev nyfiken och frågade mer. Fick namn på "kenneln" (som jag kollade och f.ö ej är registrerad i SKK) och kennelinnehavarna, samt namet på mammahund. Mamman är inte röntgad, liksom få av hennes kullsyskon (och dom som är röntgade ser det inte bra ut på). Men hon har i alla fall ett genomfört MH, dock med 5:a på skott... Jävligt fult gjort att använda sig av en av våra hanars namn som "far" till valparna :( *ARG*!! De har väl bara tagit nå't namn som dom har läst någonstans skulle jag tro. Synd om valpköparna bara, som säkert är grundlurade...

Idag har det varit just den där dagen på året då jag proppar i mig tårta. Den här gången en supergod princess-variant! För varje gratulant som kommit har det dukats fram kaffe, kakor och tårta. Och jag har tagit en bit varenda gång... Just nu känns det som marsipan och grädde står mig upp i öronen... Bläää... :(

Imorgon blir det fasta - därmed basta!!

Sov gott!

Så har då valpträffen för H-kullen gått av stapeln. Det var jättetrevligt att träffa alla. Vi fikade, minglade, lyssnade på vad Nadine hade att säga om förberedande träning till tävlingsmoment, tittade lite på hundarna en och en och fotade massor! Helix och Hoshi (KG's Hulda) har jag inte träffat sedan de for vid 8 veckors ålder. De andra tre har jag sett då och då. Den som förvånade mest var dock Helix, som blivit en riktigt kraftfull kille, med grov benstomme! Hade inte förväntat mig en så snygg kille av den här kombinationen :D. De andra var som de brukar vara i den här åldern; slyngliga med ben som älgkalvar, kroppar tunna som "streck" (bra uttryck Ullis ;)), och rörelser som var överallt och ingenstans, allt utom smidiga... Men ack så trevliga och söta. Väldigt skoj att se hur fint ägarna har jobbat med sina valpar. Samtliga har påbörjat sin lydnad inför framtida tävlingskarriär och det ser mycket trevligt ut med lyhörda och samarbetsvilliga individer. Det här ska bli spännande för framtiden och jag är en STOLT kennelmamma över samtliga! Även morfar hund - Aki - var på plats med matte Soffie. Ett gruppfoto togs med barnen, mamma Kaiza och morfar Aki poserandes i mitten.

Men lite smolk i glädjebägaren ska det tydligen alltid vara... Igår, alltså lördag och dagen innan valpträffen skulle Lotta med Hexxa anlända med sina hundar för lite trevlig samvaro och övernattning hos mig. Vi intog en god hamburgerlunch på Pönkun innan vi satte av mot klubben för att låta hundarna få rasta sig och leka lite. Jag tog i första rundan Kaiza och Grappa som jag visste går bra ihop med främmande hundar. Sagt och gjort, Grappa, Kaiza och lilla Hexxa släpptes ut på fältet och efter den första "kollen" av varandra så satte leken igång. Mest lekte Grappa och Hexxa förstås, som var ganska lika i storlek nu (Hexxa är ganska stor..). Full fart jagade de varann, runt, runt, medan vi pratades strosade fram över åkern. Kaiza som inte var så intresserade av ungdomarnas lekgick mest framför fötterna på mig, då hon mycket väl kände att jag hade en kong i fickan. När vi stannade till började hon skallmarkera mig (som vi tränade på i fredags i sökrutan) och fick till ett mycket fint och taktfast sådant, så jag belönade henne med kongen. Hon gick och lade sig med sin älskade leksak en bit ifrån och jag lät henne få ha den. Hon brukar gärna vilja ha "en uppgift" på promenaderna och får ofta bära något. Efter en god stund så gick vi tillbaka upp mot bilarna då Kaiza plötsligt känner någon spännande doft och släpper sin leksak för en sekund, varpå Hexxa intet ont anande går fram emot kongen bakom Kaiza, och när Kaiza vänder sig om så finns där en konkurrent om hennes älskade leksak ett par metr ifrån. Kaiza säger ifrån och vrålar i åt Hexxa, och trycker ner henne i marken, något som händer i flocken då och då härhemma. Jag avvaktar någon sekund fast valpen förstås vrålar i högan sky, då jag vis av erfarenhet vet att de brukar göra upp sådana här saker bäst själva utan inblanding av flockledaren. Det kan nämligen bli större skador om man går in och viftar, ryar och "bråkar" själv. Hunden som f.n har övertaget lätt kan missuppfatta situationen som hotfull i.o.m "back upen" av flockledaren och istället lägga in allvar bakom tillrättavisningen. Det vill man ju helst undvika till varje pris. Och hon släppte snart taget om valpen och jag la henne på kommando för att undersöka stackars Hexxa. Fördjävligt och oturligt nog så har då en hörntand (måste det ha varit med tanke på sårets utseende) gått in och slitit upp ett jack i undre ögonlocket så det var delat... Ve och fasa och HELVETE! Kunde det inte ha tagit vid nosen? På halsen? Örat? Nacken?? Var som helst utom i ögat. Många gånger har mina hundar markerat åt våra valpar och unghundar, men aldrig har en åthutning tagit så illa! En hårlös reva i skallen eller i örat brukar vara det vanliga. Men typiskt nog inte denna gången. Om det åtminstonde hade varit en av mina egna hundar hade det faktiskt känts bättre. Men när olyckan är framme så är den, tydligen. Det blev Falu Djursjukhus istället för en mysig vin- och hundsnackar kväll. Dock så klarade sig ögat ehlt, det var bara jack i huden och det var ju skönt! Men hon kommer att få ett synligt ärr där för resten av livet :(.

Usch vilken dag det blev igår. Jag grämde mig och grämde mig, och kände mig fruktansvärt skyldig. Varför gav jag henne en kong, tänkte jag gång på gång. Å andra sidan så har hon burit på saker hundratals gånger under våra promenader, och Kaiza är en väldigt ärlig hund som inte gör något oschysst. Därför litar jag på henne. Och det var ju en sund reaktion som tyvärr blev olycklig. Med facit i hand skulle kongen ha stannat i fickan. Fast om vi levde livet med facit i hand skulle mycket vara annorlunda antar jag. Hur man än vänder och vrider på det så är summan densamma. Gjort är gjort och kan inte bli ogjort. Hur som helst så är det viktigaste just nu att inte själva ögat blev skadat på Hexxa, för det var det jag var mest rädd för.

Här kommer då slutligen en bild på alla som var med idag utom Hexxa som var hemma och skadad. Vi lyckades få alla någorlunda samlade till slut :).

Efter några dagar av intensivt arbete framför datorn var den här fredagen vigd till sökträning. Vi var ett glatt gäng på fem personer som mötte upp vid klubben vid 10-tiden i morse. Själv hade jag tre hundar i bagaget; Kaiza, Grappa och lillbebis. Väl ute i skogen började vi med att valla av rutan för att sedan ta en snabb fika och gå igenom hund för hund och hur respektive förare ville ha det. Två av hundarna - Grappa och Melker - skulle få väldigt enkla nybörjarövningar, så de fick starta. Grappa fattade förstås noll då hon aldrig tidigare gjort detta. Jag jobbade runt figuranten med henne i koppel för att hon förhoppningsvis skulle få vindvittring på denne. Tyvärr var det (typiskt nog) nästan helt vindstilla, men hon markerade i alla fall till slut, fast då var vi väldigt nära. Grappa som är supersocial ville förstås klättra ner människan som låg där på marken, men en tub skinkost gjorde susen. Att få slicka i sig liiite, liiite i taget gör den mest uppvarvade vovve lugn. Grappa fick tre likadana övningar innan jag satte tillbaka henne i bilen.

När det senare var Kaizas tur så körde jag någon "dykupp" på henne för att uppdatera lite, och sen har jag skallmarkering. Vid första figgen skallade hon taktfast och fint, fast det blev sämre under tidens gång då hon har dålig kondis. Det märks väl på både koncentration och fart. Dock så är ju Kaiza lättlärd och enormt motiverad så det behövs bara ett par gånger till så är vi nog snart igång. Dessutom ska sparkstöttingen plockas fram och dammas av, för nu ska här motioneras :). Det ska ju bli en massa snö i helgen så förhoppningsvis har vi fint sparkföre i nästa vecka.

Lillbebis Iza fick mest mingla. Och den uppgiften tog hon på största allvar :). Som en tok for hon runt hos alla och försökte sno mackorna, välte omkull koppar, slet och drog i vantar, överdragsbyxor, ryggsäckar, påsar och annat smått och gott i baslägret. Från den ena till den andra, fort, fort, med svansen ivrigt vispandes hela tiden! Och emellanåt fick hon något litet frispel och for som en galning i riset. Men ändå lyckades hon charma allihop, ja, så till den milda grad att hon faktiskt ska flytta på prov på söndag :). Suveränt för lillbebban! Det behöver hon verkligen nu.

På söndag blir det valpträff för vår H-kull, Kaizabarnen. De har hunnit bli nära fem månader gamla och det ska bli otroligt kul att se dem igen. Jag tror att alla fem kommer. Dessutom kommer morfar Aki också, så det blir rena rama släktkalaset :). Jag kommer att ha kameran redo för att fota massor, så något ska väl uppdateras efter helgen...

Jag blir galen!! Grappa är i en period när ALLT ska tuggas på. Jag tycker inte att jag gör annat än plockar ut saker ur munnen på henne. De redan illa tilltygade stolsbenen på köksstolarna (efter x antal år och valpar) är nu avsvarvade till små tändstickor. Är det en belgisk bäver jag fått? Hur ser sådana ut?? Jag undrar just... (kanske därför jag inte fått stamtavlan än). Nej, faktum är att jag tror att löpet är ganska nära förestående. Hon kissade på Cragge idag. Ja, ni läste rätt. Han låg i sin korg i köket i godan ro, när Grappa släntrade förbi och plötsligt satte sig ner och KISSADE en skvätt på honom, dynan i korgen och alltihop. Gissa om han blev förnärmad... Fullt förståeligt!

Lilla Iza-bebis är fortfarande kvar här hemma. En dam med attityd kan man lugnt säga ;o). Men hon är en jätterolig valp. hon har allt man kan önska (utom möjligen korrekt bett...). Hon var med mig till klubben i fredags, för att jag skulle fota hundar åt en kompis. Full fart i snön. Grappa var också med, men de tu fick vara ute varsin gång, då Grappa är lite för stor för att leka med bebis ännu. Bebis tenderar att ligga nedtryckt, platt som en pannkaka på marken när Grappa leker med henne. Grappa lekte glatt med sin halva kong som hon älskar. Hon vägrade släppa den en enda gång, utifall någon skulle få för sig att sno den. Lägger in lite bilder nedan.

"Jag och min kong..." Grappa flyger fram över de snötäckta vidderna =)

Hur kul som helst!

Den är bara MIN och jag släpper den aldrig! (Grappas "napp").

Lilla IZA-bebban, superglad över att bli kallad till matte (än så länge).

Kolla den blicken...

Vad är det som händer där borta?

Det har varit rekordmånga besökare på hemsidan idag... Undrar var de kom ifrån? Vanligtvis har jag mellan 80 och 100 unika besökare/dag, men i morse när jag gick in på hemsidan så hade redan 114 besökare varit in, och hela 11 var online. Kul är det i alla fall, att så många anser det vara värt besväret att besöka min hemmis :o). 

I måndags var jag och Grappa ut och promenerade tillsammans med Marie & hennes flatte Ludde. Grappa tyckte att Ludde var lite väl påflugen till en början, men sen gick det bättre. Vi gick en slinga vid Flosjön, och fast det var en gråmulen dag så var det ändå väldigt vackert. Här är ett par bilder:

Marie, Ludde & Grappa på väg mot sjön.

Isen lägger sig snart... Det var redan lite is i viken.

Efter prommisen tog vi en fika hemma hos Marie och Grappa fick följa med in medan Ludde var kvar ute på den inhägnade gården. Är det något som är riktigt toppenbra med Grappa så är det miljöbiten. Än har jag inte sett att hon varken stressar upp sig eller blir det minsta osäker i ny miljö. Hon gick nyfiket runt och kollade läget, för att sen sno åt sig ett gammalt tuggben som Ludde ratat och lade sig på köksgolvet och tuggade belåtet på det. Det är så himla skönt med en hund som "köper läget" så som Grappa gör. Min Prinsessa <3 

I går kväll körde jag ett träningspass med Kaiza och då fick lillbebis hänga med ut (för att förhoppningsvis se och lära.. Hahaha..). Kaiza blir ju helt fokuserad, ja, i det närmaste blockerad när hon ser skymten av en boll, kong eller någon annan leksak. Jag hade ett kortkoppel (handtag) kopplat i hennes halsband, och det tyckte lilla Iza var ofantligt kul. Hon hängde i den lilla koppelstumpen mest hela tiden, drog och slet som en galning. Bra störning för Kaiza :). "Sitt och stanna" sa jag, och hon satt snällt med bebisen slitandes allt vad hon orkade i kopplet. Sen körde jag en inkallning, och ni kan ju tänka er hur det såg ut... Bebis FLÖG med ett par meter. Somliga får lära sig den hårda vägen, tänkte jag, men si där hade jag fel, för det struntade bebis i. Hon jagade glatt ikapp Kaiza och fortsatte med den skojiga leken. Och Kaiza - ja hon märker den inte ens, så fokuserad är hon på vad hon ska göra. Det kallas träning med störnig! :o)

Jag har blivit nyttigare. Jo, det är sant. Vanligvis så är jag en person som direkt jag kliver upp dricker kaffe, den ena koppen efter den andra. Gör mina morgonsysslor och sätter mig vid datorn för att jobba. Alltsom oftast märker jag att det redan är eftermiddag och jag har inte ätit något... Så jag bestämde mig för en tid sen att ge frukosten en chans. Men eftersom jag inte är direkt hungrig för morgonen så var jag tvungen att "piffa till" frukosten lite för att det skulle gå lättare att äta. Så jag kom på det här med gröt på vintern. Det är faktiskt både gott och nyttigt. Men gröten måste "spetsas" med lite kryddor som kanel och kardemumma och gärna lite russin tillsatta. Sen lägger jag äppelbitar och hemmagjord lingonsylt ovanpå, och vips så är det helt ok att äta frukost :) Se själva, visst ser det ok ut? Man blir faktiskt piggare också har jag märkt...

Min egenhändigt komponerade frukostgröt

Gud vad tiden går fort... Jag blir alldeles snurrig. Det är ett ålderstecken sägs det. Kanske det... Bäst att sätta ut "tantvarningsskylten" ;o).

Idag har det snöat igen. Även om jag avskyr vintern så känns det bättre när det kommer lite snö, för det blir åtminstonde ljusare. Det är mer isoleringen jag inte gillar. När det kommer en halvmeter snö eller mer, så man är hänvisad till vägnätet och inte kan gå rakt ut i skogen som man vill, då blir jag sur och grinig! Men, men, ska man bo i det här landet är det bara att gilla läget...

Nu ska jag gå och sova efter att ha avverkat kvällsrutinerna. Samma varje kväll. Hundarna äter och rastas. Sen fixar jag till härinne så jag slipper vakna upp till en röra. Förbereder kaffebryggaren och bebismat till arla morgonstund. När jag stiger upp så ska alla hundar ut och kissa medan jag trycker in knappen på den redan förberedda kaffebryggaren och går och borstar tänderna. Det gäller att slå flera flugor i en smäll. Sen kommer hundarna in och äter frukost medan jag tar dagens första (och allra bästa) färskt rykande kaffekopp. Sen läser jag nyheterna på nätet medan kaffekopp nummer två inmundigas, kollar mail, svarar på densamma etc. Och efter det sparkas dagen igång med vad det nu månde vara, hundpromenader eller träning, jobb, telefonsamtal, möten o.s.v Så lever livet med mig!

Gonatt alla. Vi hörs!