---

Har just kommit hem från min pappas kalas i all sin enkelhet. 60 år blev han idag. Jag gjorde en tårta tidigare under dagen, och dekorerade den med ett älgmotiv (då jakt är och har varit hans största intresse). Tyckte att tårtan blev ganska bra om jag får säga det själv. God var den också :o)


Min egenhändigt gjorda Prinsesstårta med älgmotiv...

I onsdags hade vi makeup party här. Fyra tjejer samlades för att få en del tips och trix av Mia Forsgren, en tjej som vi lärt känna genom klubben. Jädrans vad kul det var… Och va snygga vi blev *hahaha*. Man fick välja mellan vardagsmakeup eller festdito. Jag valde festvarianten, en riktigt sotigt svart och guldglittrig sak. Jag kände knappt igen mig i spegeln när det var klart. Nu ska jag bara inhandla alla de där sakerna som behövdes på MakeUp Store där Mia jobbar.

Tänk vad glad jag är att Hoshi kom tillrätta. Det var verkligen några påfrestande dygn då man till slut började tappa hoppet. Det som fick i alla fall mig att hålla hoppet uppe var en man vars telefonnummer jag fått av en gammal valpköpare som läst bloggen om tragedin. Han skulle tydligen vara mycket duktig på att kunna ”se” vart försvunna hundar fanns någonstans. Nåja, tänkte jag, även om jag inte riktigt tror på sådant så var jag ändå beredd att ge det en chans. Det kunde ju inte bli värre än vad det var och det kostade inget. Sagt och gjort, jag ringde upp mannen. Han frågade mig först lite kring situationen, sen beskrev han först hunden som en pigg, livlig liten och lätt sak. Stämmer väl, tänkte jag. Han berättade att Hoshi försvunnit efter ett rådjur, som hon jagat in på höger sida av vägen. Rådjuret och Hoshi har sedan buktat i en halvmåneform och jakten har slutat någonstans mitt i skogen. Nu såg han henne några (ett par tre?) kilometer ifrån platsen där hon försvann ner mot bebyggelsen, men inte längre än 4 kilometer. Det var en plats med ängsmark, kullar med dungar här och där. Han såg en lada där också. Där befann hon sig för tillfället, och han trodde att platsen inte låg mer än ca en km från närmsta bebyggelse. Kände jag igen någon sådan plats? Undrade han, och visst gjorde jag det! Det var ju ”Rävhea” som han beskrev, där vi varit åtskilliga gånger och ropat men utan resultat. Hon kommer nu att söka sig ut till vägar mer och mer, sa han, för nu har hon tröttant på jakten och börjar känna sig vilsen och ängslig i skogen. Han beskrev också att det fanns ett vattendrag en bit bortom denna plats, men där har hon inte gått över, sa han. Hon lever och mår förhållandevis bra, berättade han också.

Med förnyade krafter så begav vi oss till Rävhea igen på morgonen (och även en gång redan på kvällen då) men hon syntes inte till. Inte förrän på eftermiddagen då den promenerande karlen med hunden hittade henne, inte mer än högt någon kilometer från detta område som mannen beskrivit! Helt otroligt!!! Vad ska man tro? Hon var ju där, i det området, men hade inte gått över vattnet ännu. Och till vägarna hade hon då sökt sig, då karlen hittade henne bakom en buske efter vägen. Hon kom fram till hans hund som han hade med sig på promenaden. Jag vet då en sak bestämt. Detta telefonnummer ska jag vara väldigt rädd om! Efteråt har jag fått höra om väldigt många som blivit hjälpta av just honom och det stämmer tydligen det han säger i samtliga fall! Otroligt vilken gåva den mannen verkar ha…

Imorgon så ska jag och Grappa på kurs! Vi har turen att få träna för Frida Sundberg igen i dagarna två. Det ska bli superkul verkligen. Det skulle bli vackert väder hela dagen och det hoppas jag. Jag återkommer väl och berättar hur det varit!

---