Hon fattas mig, Kaiza-flickan. Det är så tomt och tyst därute i hundgården och i hundhuset som var hennes. Jag vill inte ens titta ut genom sovrumsfönstret på kvällarna, för det är mörkt därinne. Lampan är släckt... Ingen Kaiza står med glatt viftande svans och plirande pigg blick och tittar in på mig. Jag går ännu i något slags vacuum och fattar inte riktigt att hon är borta. Det är så orättvist, så himla orättvist. Hon var ju bara fem år och verkligen en toppenhund.

Det första obduktionsresultatet fick jag veta igår. Det såg relativt normalt ut. Mjälten något förstorad, men inget alarmerande. Levern något ljusare, men ganska normalt med tanke på den kraftiga anemin. Slemhinnorna lite irriterade, men också normalt med tanke på kräkningarna sista dagen. Inget konstigt. Inga svar på varför. Biopsier på lever, mjälte, njurar och tarm är skickade till SLU för analys. Vi får se om det ger några svar, men enligt veterinären så är det inte säkert att vi någonsin får svar på varför. Ibland blir det så, sa hon. Inte alltför vanligt, men det händer.  Jag frågade om jag bör beakta detta i mitt framtida avelsarbete med tanke på hennes avkommor, men nej, det tyckte hon inte. Ha det i bakuvudet, ja, men inte lägga stor vikt vid det. Det är sådant som kan hända och mest troligt icke genetiskt. Skönt att höra. Jag är glad att hon hann få en kull valpar som kan föra hennes fantastiska egenskaper vidare, för det är inte vanligt med hundar som är som Kaiza. Hon lämnade ingen oberörd.

Jag vill rikta mitt varmaste TACK till alla underbara människor som skrivit här på bloggen, skickat mail och ringt. Det är en stor tröst i sorgen att veta att så många känner med mig. Och en stor tröst att Kaizas minne kommer att leva kvar länge, för hon var så otroligt speciell. TACK än en gång!

 

Pia

20 december 2007 10:23

Hej Lotta...
Ville bara skriva att jag delar Din sorg över Din alldeles speciella Kaiza...tänker på Dig /Pia Iharanta

 

Madde D

20 december 2007 10:32

Också hände det som inte fick hända!!
Usch vad jag lider med er..
Tårarna rinner och bara tiden kan lindra såren..
Sköt om er,
kramar Madde

 

Britt-Marie

20 december 2007 11:30

Åh......jag läste först idag. Mina största kramar Lotta. / britt-marie

 

Soffie med pappa Aki

20 december 2007 15:02

Chock, sorg och saknad.....sitter har i Thailand och kan inte forsta att detta hande...trodde verkligen att Kaiza skulle ta sig igenom detta!!

Kaiza som fick mig och Mange att verkligen fastna for just dessa linjer och till slut sa blev pappa Aki varan, jag ar SA glad att du hann fa H kullen efter Kaiza, sa vi far se hennes linjer ga vidare, hon var en UNIK och valdigt speciell hund...

STORA kramar till dig, minns allt det positiva och forsok att glomma det sista du gjorde allt och mer dartill....

Soffie och Aki....

http://www.nogg.se/dogdutysweden

 

Emelie

20 december 2007 20:52

Hej Lotta. Verkligen tråkigt att läsa om Kaiza. Mina tankar är hos dig....

http://www.123minsida.se/gastor

 

Rachael

20 december 2007 20:58

Thought about you alot 2day...the emptiness is awful...and the not being able to know WHY....eats at you...I know!!!! But...sometimes we never find out why in life...just have to accept life (and death) as it comes which is sooooo hard!!!! :( :( You did exactly what was right for her in the end...Out of love.....as hard and wrong as it may seem...I truly believe that....Try and have a good Christmas...And cry as much as you like....it does help....for the moment..Thinking of you...Rach xxxx

http://www.myspace.com/katzkrazy

 

Joanna med hundar!

21 december 2007 01:38

Vet inte vad jag skall skriva, för inget kan ta bort den smärta och sorg du nu känner. :(
Vill bara att du Lotta skall veta att jag känner med dig och beklagar sorgen från djupet av mitt hjärta.
Nu sitter finaste lilla Kaiza och väntar på dig borta i Nagijala och när tiden är inne, då ses ni igen.
Varma tröst hälsningar Joanna med hundar.

http://www.joannasrottisar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...