Kaiza är borta. Hon vandrade över regnbågsbron till De sälla Jaktmarkernas Land strax före fyra idag på eftermiddagen. Igår var jag så sprudlande glad och full av energi över henne tillfrisknande, och idag på f.m ringde vet. Marie Mård och berättade att läget tyvärr försämrats. Kaizas Hb hade gått ner och hon var mycket tröttare. Man ringde tidigt för att jag skulle få möjlighet att skicka henne vidare till Strömsholm om jag ville. I Strömsholm kunde man möjligen ta några fler prover och ge mer blod. Men jag ville inte låta henne åka i det skicket. De hade inte kunnat göra henne friskare i det läget hon befann sig. Vi bestämde att vi skulle avvakta till imorgon och se hur det utvecklade sig.
Vi halv fyra idag ringde telefonen. Det var vet. Mård från Djursjukhuset igen. Kaiza hade blivit mycket sämre under dagen, och var nu riktigt illa däran. Hon hade spytt återkommande och flera gånger blodklumpar. Herregud vad jobbigt det är att vara hundägare i dessa situationer. Att vara bödeln som bestämmer när livet ska ta slut. Och jag var ju tvungen att säga dem, orden, så gråtande bad jag att hon skulle få slippa nu. Tårarna droppar när jag skriver det här och tangentbordet blir alldeles suddigt... Veterinären tyckte att jag tog rätt beslut, man hade gjort allt man kan göra, men ändå känner jag då och då ögonblicks tvivel... Tänk om jag hade gjort si eller så istället?? Kanske hon hade fått leva. Det är för tidigt, alldeles för tidigt för en hund av Kaizas kaliber att somna in. Hon hann bli 5 år och två veckor gammal ganska precis. Jag tror jag aldrig kommer att få lära känna en såpass speciell hund som Kaiza igen.
Jag bad dem obducera Kaiza för att eventuellt hitta någon orsak. Det är ändå inte säkert att man hittar något. men det känns viktigt att veta varför?! Sen ska hon hem, för jag har alla mina hundar begravda på en speciell plats, där de har sina gravstenar av vacker natursten, och dit jag kan gå och lägga en blomma ibland när jag vill vara nära mina bortgångna kamrater. Bilden nedan är från gravsättningen av Huldas urna. Ibland tänder vi ljus där på vintern och man kan se hur det glimmar så vackert på hundarnas egen kyrkogård.
Sov Gott, min Kaiza-flicka. Vi syns igen någon dag, bara inte riktigt än...
Annelie
18 december 2007 19:31
Men herregud, jag vet inte vad jag ska säga! det här är så fruktansvärt, så orättvist. Var inte länge sen jag träffade Kaiza sist och hon är en sån där hund som sätter sig i hjärtat på folk. Så sprudlande glad och full av energi! Det här är för hemskt för att vara sant!
Tårarna rinner och jag lider med dig Lotta!! Det här är inte rättvist!
massor av kramar
vi tänker på dig här hemma!
Annelie m flock
http://www.tigra.se
Kerstin
18 december 2007 22:12
Å Lotta vad ledsen jag är för din skull. Skickar så mycket styrkekramar jag kan. Hoppas att dom når dig, med den kraft som dom är avsedda att ge.
Det finns inte ord som tröstar, bara tiden.
Kram Kerstin
http://www.sjolundas.com
Madelene
18 december 2007 22:38
Vad säger man...? Vi tänker på er iaf!
Kram
Elina
18 december 2007 23:02
Jag finner inga ord... Så fruktansvärt orättvist livet kan vara ibland.
Trots att jag bara träffat Kaiza ett par ggr så är hon verkligen en hund jag alltid kommer tänka på med ett stort leende - vilken enorm utstrålning! Jag känner mig hedrad att få ha en av hennes söner här hos mig. Att hon lämnar efter sig en stor del av sin otroliga personlighet genom sin lilla skara valpar kan nog ingen ta miste på...
Vi tänker på dig, och tänder ett ljus för mamma Kaiza.
Många kramar! //Elina och Helix
Linda H
18 december 2007 23:33
Tråkigt att det skulle sluta så här. Vet precis hur det känns. Beklagar sorgen ! Kram
Malin
19 december 2007 00:08
Åh Lotta, jag beklagar verkligen. Det är så orättvist! Skickar dig massor med varma kramar,
Malin med hundar
http://www.rottisivar.com
Anna Nordén
19 december 2007 00:40
Tårarna faller även här. Jag vet hur det känns och det finns inga ord. Att gråta och älta är det enda man kan göra! Och att hålla henne nära nära hjärtat.
Många många kramar från Anna
Anki
19 december 2007 01:11
Jag beklagar djupt Lotta. Klandra inte dig själv på något vis. Man råder inte över endel saker, de händer hur man än gjort och försökt. Jag är så hemskt ledsen, usch vad ledsamt. En stor och tröstande kram från oss gumman.
http://www.bonobriard.se
Tina
19 december 2007 05:26
"Don't think of her as gone away -
her journey's just begun,
life holds so many facets -
this earth is only one.
Just think of her as resting
from the sorrows and the tears
in a place of warmth and comfort
where there are no days and years.
Think how she must be wishing
that we could know today
how nothing but our sadness
can really pass away.
And think of her as living
In the hearts of those she touched
For nothing loved is ever lost -
And she was loved so much."
(by Ellen Brenneman)
No words but only knowledge that Kaiza is now well and at peace can offer you comfort today.
Kram
Tina
Rachael
19 december 2007 10:13
Lotta, We´re so so very sorry...no words can ever help at this time...I know..but´if you distance yourself from now...you loved her...you fully engaged in life with her and you were so happy with her...That´s a gift that will never be forgotten. Grief belongs to humans only...Grieve and cry and remember her good times...it´s the only way we know....God Bless, Kaiza...and my thoughts are with you, Lotta...Love, Rach xxx
http://www.myspace.com/katzkrazy
Uffe o Heidi
19 december 2007 10:34
Våra tankar är hos dig...
Rachael
19 december 2007 10:37
"A gentle breeze from Hushaby Mountain, softly blows over Lullaby Bay.
It fills the sails of boats that are waiting, waiting to sail your worries away..
It isn´t far to Hushaby Mountain and your boat waits down by the bay, The winds of night so softly are blowing, Soon they will fly your troubles to sea..
So close your eyes on Hushaby Mountain, Wave goodbye to cares of the day..and watch your boat from Hushaby Mountain, Sail far away from Lullaby Bay..."..She´s sleeping softly now, Lotta xxxx Rach xxx
http://www.myspace.com/katzkrazy
Anna Granath
19 december 2007 10:43
Skickar en tröstande KRAM jag beklagar verklingen och känner med DIG!
Hon var verkligen en otroligt trevlig hund även om jag bara fick möjligheten att hälsa på henne under hennes sista tid, men varje dag då jag kom till jobbet så gick jag in till henne för att säga hej och varje dag så mötte hon en med en sprudlade gäldje!
Helt klart så gjorde tog du rätt beslut att låta henne somna och nu får Du minnas henne för den underbara hund som hon var.
Kram på Dig!
Anna Granath
http://www.askelons.se
Kurt
19 december 2007 10:45
Gud vad jag känner starkt med dig i sorgen.
Har inte ännu kunnat acceptera att Groa är borta,så jag vet precis hur du känner det.
Det är tungt,men det är ju vår plikt att se till att våra kära hundar slipper lida.Detta är hunderiets baksida.Försök minnas allt hon gav och att du tog beslutet för att du älskade henne.
http://www.pecca.just.nu
yvonne
19 december 2007 10:47
Beklagar sorgen. Hjärtat känns tungt när jag tänker på dig och Kaiza och den vändning livet fick. Tänder ett ljus när mörkret faller i kväll för kämpen Kaisa och många varma tankar till dig Lotta.
Lin
19 december 2007 11:22
Mange varme tanker går til deg i denne tunge stunden. Ta med deg videre de gode minnene om den fantastiske hunden hun var for deg:-)
Kram Lin
http://www.kraftverket-kennel.com
Louise & Therése, ADIUS
19 december 2007 13:26
Kära Lotta....
Det finns inga ord som täcker den stora sorg som det är att mista en älskad vän.....
Vi vill ändå sända vårt varmaste deltagande i sorgen efter en underbar hund och förstår att saknaden är oerhörd efter Din älskade Kaiza.
Sov gott lilla vän.
Kramar till Dig Lotta.
Louise & Therése, ADIUS
Katarina
19 december 2007 13:59
Nej! Det var ju precis det jag inte ville läsa!! Jag vet hur du har det nu, jag var i precis samma situation med Diego för 11 år sedan. Så svårt det var att slutligen ge upp och låta honom slippa undan sitt lidande. Även där vet jag än idag inte vad som var felet med honom. Han bara tynade bort... Jag skickar dig 1000 varma kramar och sänder en tacksam tanke till den makt som såg till att Kaizas blod fick gå vidare innan hon slutade sitt jordeliv. //Kramar från oss i Gagnef
http://www.goblinwalley.se
Zandra
19 december 2007 15:28
Å lotta,de rinner från mina kinder,finns inga ord för vad som hänt!Tänker på dig i denna svåra stund.
Kramizen
Marielle och Tomas med flock
19 december 2007 19:16
Du gjorde allt du kunde för lilla Kaiza, glöm inte det.
Vi tänker på dig i din sorg, det är viktigt att sörja en kär vän.
Sorgen bleknar med tiden, men minnena finns kvar och det är de som betyder något.
Många kramar
Anna,Keeponix
19 december 2007 20:07
Jag tänker på dig och beklagar sorgen
Kram Anna
Ullis
19 december 2007 20:10
De säger att det finns en mening med allt, men jag ser ingen mening i detta... En så underbar hund med så många fina egenskaper, precis allt som fattas hos många av rottisarna idag... Varför hon???
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag lyckas förvalta hennes dotter att växa upp till en lika härlig hund som Kaiza var, hon har nog inte lämnat någon som hon har träffat oberörd!
Frid till Kaiza, och jag hoppas innerligt att du Lotta också finner frid med detta till sist. Ta hand om varandra!
Stora kramar!!!
http://www.teamrottweiler.se
Anki Östersund
19 december 2007 21:52
Verkligen tråkigt att läsa. Det finns inga bra ord när man mister en kompis. Men vi tänker på dig.
En STOR kram från oss
Anki
http://www.buzzos.se
Elin Leo
20 december 2007 13:45
Tänker på dig Lotta!
Massa kramar från Elin och familjen på andra sidan älven.
