Igår var en orolig och tråkig dag. På kvällen, när jag satt och läste igenom bloggen tänkte jag att jag faktiskt varit rent egoistisk. Vad spelar det väl för roll om jag sitter ensam på jul och nyår då jag har mina älskade fyrbenta vänner omkring mig? Ingen som helst. De är de bästa vänner man kan ha. Ja, inte bara vänner - De är faktiskt våra änglar här på jorden. För vilken annan individ skulle älska dig lika förbehållslöst som en hund hur än illa du behandlat honom? Ingen. Allra minst vi människor. Lämnar du en hund att svälta och törsta, så är han lika glad att se dig när du är tillbaka och tycker lika mycket om dig för det. Sparka och slå honom, och han älskar dig ändå. Så jag bad en liten tyst bön för mig själv. "Gode Gud, låt Kaiza bli frisk och jag ska vara glad och lycklig över att jag har en jul med mina nära som faktiskt får vara friska." Det är inte alla förunnat. Och det är inte alla föunnat att få känna en sån lycka och kärlek till en massa underbara vovvar heller. Jag har det BRA och ska inte klaga!

Så fick jag då samtalet från veterinären idag, och Kaizas blodvärde har GÅTT UPP, och det ganska mycket. 61 ligger hon på idag! Jippiiiee!!!! Veterinärren trodde att det var en vändning av sjukdomen i sig självt, för självklart har ju blodgivan gett sitt, men det borde inte ha blivit en såpass stor förbättring om kroppen fortfarande var på nedgång. YES! Men det är ju fortfarande inte utom fara... Det är de närmsta dagarna som ska visa om det är en permanent eller tillfällig förbättring. Hon får inte dippa igen... Imorgon kan jag fortfarande förbereda mig på en liten nedgång av HB utan att det betyder att kroppen själv är på väg nedåt, sa veterinären. Det är naturligt med lite nedgång efter blodgivan, men får det inte vara mycket.

Jag frågade också om jag kunnat gjort något innan, något jag borde ha sett eller så, men hon sa att "med den här hundens mentalitet så KAN du inte ha sett något tidigare. Det var tur att hon spydde blod så ni kom in i tid, för utan det så kanske det varit för sent."

Hon menade på att Kaiza är helt mirakulöst pigg för att vara så sjuk. Hon borde ligga ner på sidan och knappt lyfta på huvudet. Istället skuttar hon runt som en valp och gör lekinviter och är hur snäll och gullig som helt med personalen. En mycket stark hund i sig självt, sa hon.

Min Kaizi-flicka! Hjärtat svällde av stolthet och jag blev alldeles varm. Kämpa på nu Kaiza, så du får komma hem. Jag lovar att du får sitta med mig i nya soffan i jul och äta praliner ;o).

 

Annelie

10 december 2007 18:12

ååå vad jag har tänkt på er! Skönt att höra att det går åt rätt håll.
Du får fortsätta hålla oss uppdaterade så vi vet hur det är med hjärtat Kaiza!

Ibland är det farligt med så starka hundar som inte visar när de inte mår bra.

Kramar
Annelie

http://www.tigra.se

 

Karolin med Hedda

10 december 2007 21:25

Men så skönt!! Hoppas nu att det bara blir bättre o bättre härifrån!! Kämpa på Kaiza!!
Kramar från oss

 

Madelene & Melker

10 december 2007 21:57

Äntligen lite bättre!! Hoppas att hon blir bra snart! Kramar och vov från oss

 

Ullis

11 december 2007 05:40

Åh så skönt att det ser lite ljusare ut, nu hoppas vi på att det fortsätter i samma stil så du får hem din Kaiza-flicka!

Och jag håller med dig i övrigt också, det var inte alltför länge sedan som en god vän till mig sa att jag behöver kärlek i mitt liv... Men vaddå, jag har ju redan så mycket kärlek man kan få, obegränsat och förbehållslöst från mina två bästa vänner, kollegor och familjemedlemmar?!
Det är den bästa medicinen när man är hängig, att få känna en tröstande hundnos mot sin kind!

Ta hand om varandra, fortsätter att hålla tummarna för Kaiza!
Kram kram!

http://www.teamrottweiler.se

 

Soffie

11 december 2007 16:48

Åååååhhhh va skönt att höra att det är en liten vändning :)

*håller tummarna*

 

Madde D

11 december 2007 22:38

Fy när hundar blir sjuka!!! Hoppas verkligen att det vänder NU!!!
Stor kram till Kaiza, den tappra!

http://www.daleos.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...