---

Först och främst; TACK till alla er som engagerat er i mitt spårproblem och därmed gett mig en massa nya idéer att jobba med. Jag tycker att det är trevligt att få igång en debatt som den här kring ett eventuellt problem. Signaturen "Spårtips" pratar om att återinsätta näringen i spåret. Idag provade jag det, d.v.s la näring i varje fotspår igen. Spår 1, ett rakt spår med föremål i slutet. I spår 2 la jag en 90° vinkel och ett föremål i slutet. Jag satte heller inte på spårlinan utan bestämde mig för att spåra i kopplet för att undvika trassel o krångel... Och hur gick det då? Jo, till en början var det BRÅTTOM ut till spårstarten vid spår 1. Jag höll emot och la henne ner. När hon såg relativt lugn ut så kommenderade jag "spår", och upp flög hon för att ivrigt rusa iväg. Men här jag höll emot tills hon tagit näringen i första, andra, tredje steget, sen upptäckte hon att det FANNS godis i varje steg, och mycket riktigt så gick ju farten ner. För att ibland öka lite, men då hjälpte jag till att bromsa med kopplet igen. Jag tror att hon sammantaget kanske missade 3-4 godisbitar, annars så var hon i kärnan hela tiden. Vid slutföremålet stannade hon och jag gav ett snabbt liggkommando varpå hon lade sig snyggt framför föremålet tills jag gick fram och belönade. BRA JOBBAT, BABA :)

Spår nummer 2 gick till på ungefär samma sätt, förutom att vid vinkeln fick jag hålla emot lite extra. Därför att hon sökte sig rakt framåt istället för att vika av till vänster. Och när hon då inte hittade näringen på samma avstånd som den skulle ligga, en fotstegslängd, så la hon förstås i en högre växel och ville undersöka mer framåt. Där satte jag dock stopp, och jag vet inte om det är bra eller dåligt... Om detta hade varit ett "vanligt" svenskbruksspår eller vad jag nu ska kalla det, så hade jag låtit henne gå vidre för att själv upptäcka att hon var fel, och på så sätt försöka få henne att lära sig av sina misstag och därmed bli noggrannare. Men IPO-spåren för mig är lydnadsspår, där man ska lära hunden spåra på ett sätt som absolut inte är naturligt för en hund att göra. (Faktiskt så berättade en PH-förare, att han av en kollega hört att i vissa blodslinjer i Europa har man lyckats avla bort hunden naturliga nyfikenhet, som är så viktig, då detta faktiskt inte behövs i den internationella sporten IPO... Tragiskt. Detta var dock inte på Rottweiler, utan jag tror att det gällde schäfer...)

Nåväl, nu ska Grappa lära sig lydnadsspåra och då får vi ta det hela för vad det är. Efter vinkeln så spårade hon bra igen men råkade gå liiite för långt innan hon liggmarkerade slutet. På det hela taget är jag nöjd, och förstår "spårtips" tänk och filosofi kring att återgå till mer näring. Vad jag däremot själv kan tänka mig själv är följande scenario (men har inga belägg för att det ÄR så, bara TROR att det kan förhålla sig på det här viset).

Ponera att: Grappa får näringsspår i massor. Hon lär sig leta godis i mina fotspår och blir duktig på det. Hon vet att det finns en godbit i varje steg. En dag kommer vi ut på tävling. Jag beordrar "spår" och hon går iväg, ivrigt letande som vanligt. Hon går en bit... Men... vad är det här?? Det är inte som vanligt?!? Var är min mat??? Hon blir stressad, tror att hon missat, går tillbaka, letar, men... Ingenting! Till slut så vänder hon upp och tittar frågande på mig. "Vart ska jag leta efter maten, mamma?? Det finns ingen här...!"

Det är ett möjligt scenario, som jag helst skulle vilja undvika på tävlingsdagen. Å andra sidan kanske det funkar. Att korrigera i spåret är inget som jag vill göra, då det kan skapa stress och konflikt. Jag vill att min hund ska känna sig lugn och självsäker när den spårar. Då måste det i så fall bli mer näring om det är det enda som kan få henne att sakta ner. (Jag räknar nu inte mitt bromsande i kopplet som korrigeringar).

Däremot så verkar "spårtips" korridorvariant intressant tycker jag. Den ska jag definitivt prova. Annelie tänker som så att man lättare kan ställa krav på hunden i ett "lätt" spår då den är van att gå svårare varianter. Jo, så kan det också vara, men som jag skrev tidigare så är en eventuell konflikt i spåret inget jag vill ha... Sen vet jag ju inte om Grappa faktiskt är såpass motiverad att hon kan ta en "korrigering" utan att ta åt sig? Dock har jag har sett alltför många hundar som blir så stressade av korrigering i spåret så att de "skenspårar" när de får tappt. Enligt PH-förare Lasse Persson så finns det inget som är så energiuttömmande för en hunds ork och motivation i spåret som en konflikt med föraren. Bra sagt, Lasse - det köper jag helt och fullt!

Imorrn blir det lydnad, sen ska vi SPÅRA igen på onsdag. Jag återkommer :O). Och TACK för tipsen än en gång, både här och på telefon!

See ya folks!

---

 

Spårtips

18 november 2008 10:30

Jag tror att du är rätt ute vad gäller korrigeringar. Håll bara hunden kvar när den rejsar utan några som helst frivilliga eller ofrivilliga ryck bakåt (därför lönar det sig att alltid ha linan spänd, omöjliggör ofrivilliga ryck när hunden startar snabbt).
Ang. näring i spåret fram till prov vet jag att det är svårt att ha is i magen. Man vill ju SE att hunden kan spåra utan näring. Som jag skrev är det vcanligaste att hunden lär sig att ingen näring finns i spåret först SPÅRET EFTER och då ligger näringen där igen.
Men så klart kan du inte ha varje steg fram till provet, näringen måste så sakteliga glesas ut nu fram till provet. Med steg tillbaka till lite tätare näring så fort hunden sticker iväg för mycket.
Fram och tillbaka alltså, som med den mesta hundträningen.

 

Annelie

18 november 2008 13:18

intressant är det. Allt är ju en fråga om hur man ställer krav. Jag kan tycka att det är att ställa ett krav att hålla emot i linan och inte låta hunden spåra annat än när den har rätt tempo. Eller att hunden aldrig får starta innan den är på rätt nivå.

För mig är det att ställa krav och längre en så skulle jag nog inte gå i att "korrigera hunden" för sanningen är ju den att vi vet ALDRIG om hunden är rätt eller fel ute på tävling.

ska bli spännande att följa hur det går, håll oss uppdaterade ;)

http://www.tigra.se

 

Lotta

18 november 2008 15:52

Svar till Annelie:

Nej, precis så är det ju, att "krav/korrigering" betyder en sak för en person, medan det kanske betyder något helt annat för en annan. Det är ju det som gör det så svårt när man ska kommunicera och snacka hunddressyr och träningsmetoder. En vanlig korrigering från mig kanske skulle se grymt ut i vissas ögon, medan det skulle vara en västanfläkt för andra. Gränsen är upp till var och en - MEN - bara så länge man är RÄTTVIS mot hunden... Något annat är inte acceptabelt i min värld!

Kul är det i alla fall att dryfta problemlösningar och debattera. Fortsätt med det, kära bloggläsare ;o)

/ Lotta

 

Spårtips

18 november 2008 16:02

Kanske blir det lite mycket nu men jag tycker sånt här är kul! Ta det som input, jag gör inga anspråk på att vara expert.

Två tips som inte kom med i förra på saker som jag nu reagerade på i din post.
1. Hunden är nog inte redo för 90- gradersvinklar än. Börja med en stor båge som du spår för spår gör snävare tills du nått 90 grader.
2. Träna in arbetet med föremålen vid sidan om, antingen med ett föremål i cirka var tionde steg i enkla, färska, korta, raka spår eller som busenkla "sök utan ruta". Bara kasta ut dem kring dig och låt hunden hitta massa föremål och få godis vid korrekt läggande vid föremålen. När hunden kan det perfekt lägger du in föremålen i spåren. Med tanke på att hunden är i utbildningsskedet vad gäller själva spårarbetet hjälper det om den slipper tänka på föremålsarbetet samtidigt (undvika konflikt). Avsluta näringsspåren med stor näringshög istället, där du lugnt klappar hunden och berömmer under hela tiden den äter upp sin "sluthög".
När sedan hunden kan föremålsarbetet perfekt (utan kommando) och spårar lugnt, fint och noggrant (inkl. vinklar) sätter du ihop de båda arbetena och då blir det perfekt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...