Alla inlägg den 17 november 2008

Av Lotta - 17 november 2008 21:46

---

Först och främst; TACK till alla er som engagerat er i mitt spårproblem och därmed gett mig en massa nya idéer att jobba med. Jag tycker att det är trevligt att få igång en debatt som den här kring ett eventuellt problem. Signaturen "Spårtips" pratar om att återinsätta näringen i spåret. Idag provade jag det, d.v.s la näring i varje fotspår igen. Spår 1, ett rakt spår med föremål i slutet. I spår 2 la jag en 90° vinkel och ett föremål i slutet. Jag satte heller inte på spårlinan utan bestämde mig för att spåra i kopplet för att undvika trassel o krångel... Och hur gick det då? Jo, till en början var det BRÅTTOM ut till spårstarten vid spår 1. Jag höll emot och la henne ner. När hon såg relativt lugn ut så kommenderade jag "spår", och upp flög hon för att ivrigt rusa iväg. Men här jag höll emot tills hon tagit näringen i första, andra, tredje steget, sen upptäckte hon att det FANNS godis i varje steg, och mycket riktigt så gick ju farten ner. För att ibland öka lite, men då hjälpte jag till att bromsa med kopplet igen. Jag tror att hon sammantaget kanske missade 3-4 godisbitar, annars så var hon i kärnan hela tiden. Vid slutföremålet stannade hon och jag gav ett snabbt liggkommando varpå hon lade sig snyggt framför föremålet tills jag gick fram och belönade. BRA JOBBAT, BABA :)

Spår nummer 2 gick till på ungefär samma sätt, förutom att vid vinkeln fick jag hålla emot lite extra. Därför att hon sökte sig rakt framåt istället för att vika av till vänster. Och när hon då inte hittade näringen på samma avstånd som den skulle ligga, en fotstegslängd, så la hon förstås i en högre växel och ville undersöka mer framåt. Där satte jag dock stopp, och jag vet inte om det är bra eller dåligt... Om detta hade varit ett "vanligt" svenskbruksspår eller vad jag nu ska kalla det, så hade jag låtit henne gå vidre för att själv upptäcka att hon var fel, och på så sätt försöka få henne att lära sig av sina misstag och därmed bli noggrannare. Men IPO-spåren för mig är lydnadsspår, där man ska lära hunden spåra på ett sätt som absolut inte är naturligt för en hund att göra. (Faktiskt så berättade en PH-förare, att han av en kollega hört att i vissa blodslinjer i Europa har man lyckats avla bort hunden naturliga nyfikenhet, som är så viktig, då detta faktiskt inte behövs i den internationella sporten IPO... Tragiskt. Detta var dock inte på Rottweiler, utan jag tror att det gällde schäfer...)

Nåväl, nu ska Grappa lära sig lydnadsspåra och då får vi ta det hela för vad det är. Efter vinkeln så spårade hon bra igen men råkade gå liiite för långt innan hon liggmarkerade slutet. På det hela taget är jag nöjd, och förstår "spårtips" tänk och filosofi kring att återgå till mer näring. Vad jag däremot själv kan tänka mig själv är följande scenario (men har inga belägg för att det ÄR så, bara TROR att det kan förhålla sig på det här viset).

Ponera att: Grappa får näringsspår i massor. Hon lär sig leta godis i mina fotspår och blir duktig på det. Hon vet att det finns en godbit i varje steg. En dag kommer vi ut på tävling. Jag beordrar "spår" och hon går iväg, ivrigt letande som vanligt. Hon går en bit... Men... vad är det här?? Det är inte som vanligt?!? Var är min mat??? Hon blir stressad, tror att hon missat, går tillbaka, letar, men... Ingenting! Till slut så vänder hon upp och tittar frågande på mig. "Vart ska jag leta efter maten, mamma?? Det finns ingen här...!"

Det är ett möjligt scenario, som jag helst skulle vilja undvika på tävlingsdagen. Å andra sidan kanske det funkar. Att korrigera i spåret är inget som jag vill göra, då det kan skapa stress och konflikt. Jag vill att min hund ska känna sig lugn och självsäker när den spårar. Då måste det i så fall bli mer näring om det är det enda som kan få henne att sakta ner. (Jag räknar nu inte mitt bromsande i kopplet som korrigeringar).

Däremot så verkar "spårtips" korridorvariant intressant tycker jag. Den ska jag definitivt prova. Annelie tänker som så att man lättare kan ställa krav på hunden i ett "lätt" spår då den är van att gå svårare varianter. Jo, så kan det också vara, men som jag skrev tidigare så är en eventuell konflikt i spåret inget jag vill ha... Sen vet jag ju inte om Grappa faktiskt är såpass motiverad att hon kan ta en "korrigering" utan att ta åt sig? Dock har jag har sett alltför många hundar som blir så stressade av korrigering i spåret så att de "skenspårar" när de får tappt. Enligt PH-förare Lasse Persson så finns det inget som är så energiuttömmande för en hunds ork och motivation i spåret som en konflikt med föraren. Bra sagt, Lasse - det köper jag helt och fullt!

Imorrn blir det lydnad, sen ska vi SPÅRA igen på onsdag. Jag återkommer :O). Och TACK för tipsen än en gång, både här och på telefon!

See ya folks!

---

Skapa flashcards