- Jag kom hem från CRUFT's och trodde att jag hade massor att läsa i bloggen...

Så sa en vän till mig idag.  - Nu måste du uppdatera! replikerade hon sen. Så, här sitter jag nu i den sena kvällstimmen och försöker plita ner något. Jag har haft en hel del att göra och ibland tryter fantasin. Det är det enda jag kan försvara mig med. Så vad har jag gjort då? Inte mycket mer än det vanliga. Idag var vi dock ut och gjorde ett uppletande till hundarna. Jag hade Fhara, Grappa och Liza med mig. Alla tre gick väldigt bra. Liza överraskar (och förvånar) fortfarande med sin ringa ålder. Hon är verkligen jätteduktig. Slår på näsan från start. Snabbt ut, letar metodiskt, hittar föremål, galopperar snabbt in till mig och avlämnar snyggt utan att droppa innan jag säger "loss". Imponerande. Fhara imponerade också med ett kort spår som gick över en åker och in i skogskanten. Hon var mycket noggrann och även om hon "låg på" rätt kraftigt så var det inga problem för henne att fokusera spårkärnan. Hon plockade t.o.m. villigt föremålen som den här gången bestod av två skogspinnar. Grappa besitter en enorm portion arbetslust. Hon fullkomligt skakar i hela kroppen innan man släpper henne i uppletanderutan. Men trots det så är hon fullständigt fokuserad och koncentrerad på sin uppgift, tvärtom gentemot vad man skulle kunna tro i det läget, d.v.s att hon skulle använda mer "kropp än knopp"... Jag var nöjd och stolt över mina flickor när vi så småningom vände hemåt.

Väl hemma så plockade jag ut en skål med marängsuisse ur kylen, som jag låtit stå och "dra" under tiden vi var ute i skogen. MUMS! säger jag bara... Vi delade på hela härligheten över en kopp kaffe, jag och min kompis. Jag kände verkligen för att svulla i mig något riktigt sött och sliskigt idag. Och visst blev jag mätt och belåten. Lätt illamående så hamnade jag på soffan och slökollade på TV:n efteråt, med Grappa snarkandes bredvid. De blev lite väl mycket grädde kanske... Cragge fick dagen till ära slicka ren skålen efter oss. Han och Våris fyller nämligen hela 7 år idag. Tänk att det redan är 7 år sen de föddes, min C-kull (Copernicus, Cassiopeja, Capella & Celeste)! Här kommer några bilder på dem som valpar, och vilka valpar sen! En av de bästa kullar jag haft faktiskt. GRATTIS mina "barn". Hoppas vi får många år till med er.

<3 <3 GUUUD SÅ SÖTA :o)

Lägger sista handen vid kvällsrutinerna... Försöker dricka en massa vatten, då jag vaknat med huvudvärk i tre dagar i rad nu. Det gör att man blir trött och lättirriterad på dagen. Inge bra :o( En massa vatten betyder 17 toabesök inatt, men hellre det än huvudvärk en dag till.  

Jag la mig en stund idag på eftermiddagen och drömde en förunderlig dröm, men den var så sann. Jag drömde om tiden. Ju äldre man blir går det ju som bekant bara snabbare och snabbare. Saker som man ser fram emot som ljuspunkter långt fram i tiden har man snart passerat i en rasande fart, och ögonblicken av lycka och hänförelse syns bara i backspegeln, långt i fjärran. Jag gjorde en massa roliga saker i drömmen, men de var så snabbt över och förbi... I alla fall så gick drömmen ut på att passa på att förverkliga så många av sina önskningar som möjligt, för även om ögonblicket precis när det händer är kort, så varar minnet desto längre. Ett gott minne av något är som en karamell som man kan suga på länge, många gånger, i hela sitt liv efter att det har hänt faktiskt. Och när jag vaknade så stod det så klart att det är ju precis så det ska vara. Man ska inte vänta med saker och ting, utan passionerat ge sig hän åt det man vill göra. Tiden går så fort. En dag när vi inte längre kan utföra alla de här sakerna så ska vi vara fyllda av ljuva minnen som vi kan drömma oss tillbaka i. 

Här är en bild på mig, lite över året gammal, och min allra bästa barndomsvän ITZ, familjens karelska björnhund. Vi var som ler och långhalm han och jag. Här har han lurat upp mig från pottan då han tagit någon leksak från mig som vi kampar om... Därav byxan runt fötterna :o) Han är bara valp, precis som jag. Jag kan fortfarande minnas honom tydligt, hur pälsen kändes och t.o.m hur han luktade. Det är nu redan 36 år sen men känns inte alls så... 

Carpe Diem, mina vänner - Fånga dagen!

Jag pratade med en valpköpare sen "gammalt" igår, hon har en tik (still going strong) från B-kullen. Hon berättade just att hon är in varje morgon och läser min blogg.
  - Den är så trevlig att läsa, sa hon. Fortsätt med bloggandet... Och sånt är roligt att höra. Jag måste tillstå att det är ganska trevligt att skriva blogg också. Det är faktiskt skönt att skriva av sig, både om bra och om mindre bra händelser och tankar kring saker och ting.

Skyddslägret som jag bloggade om igår att jag ville delta i var tydligen något som fler ville... Har fått flera förfrågningar idag om det finns platser kvar. Det är dock inte jag som ska ha det, utan en vän till mig  och det är i privat regi. Tror inte att det är några platser kvar nu, men ska vidarebefordra intresseförfrågningarna till vederbörande för ev. reservlista.

Idag har jag gjort en hel del nytta. Faktiskt :o). Jag har jobbat undan bra mycket av mina hemsidejobb så att jag kan påbörja nya projekt. Sen tog jag Lex och Busa på den sedvanliga onsdagspromenaden på förmiddagen, och det var verkligen VÅR i luften. Åkrarna låg nästan helt snöfria och t.o.m början till leriga. Lex och Busa rusade lyckligt omkring så slasket skvätte omkring dem. Lex är lydig, men Busa har på något vis lite halvtaskig hörsel nu på sistone. Fick ropa till rejält ett par gånger, och då kommer hon, fast trippande och med de karakteristiska terrierdragen; - Jag kommer... i den takt JAG vill!! *Hahaha* Vilken liten myra. Hon är för söt, så det går bara inte att bli arg på henne heller... Och det vet hon om tror jag ;o).

Baba fick också en promenad efter Lex och Busa. Fast hon får vara själv med mig nu. Hon har också haft svårt med "hörseln" ett tag, och då är det bäst att träna henne ensam. Ensam går mycket bättre. Då är hon uppmärksam på mig och jag blir den intressanta figuren istället för någon annan hund... Det är så lätt hänt när man har många hundar att man glömmer bort ensamträningen med de unga individerna. Man är ju lite lat och vill gärna slå många flugor i en smäll... Så istället för flera promenader går man en med alla. Jag får skärpa till mig med detta när det gäller Baba. Och sen måste hon ut och miljötränas lite mer också. det är jättesällan jag har henne med ute i trafiken och bland folk, mer än på klubben. Sak samma där - det är enklast att gå med henne lös i skogen.

Gonatt folks, nu kryper jag ner under duntäcket!

Först kom TV-killen i morse och fixade kabeln så jag ääääntligen kan se på alla kanaler. Det känns skönt efter att endast ha tittat på AnimalPlanet och Discovery i flera månader... Fast jag har ju i och för sig blivit lite allmänbildad under tiden, så något gott har det ju fört med sig. Felet var  enkelt åtgärdat på fem minuter... Att jag inte tagit hit honom tidigare. Nåväl, Cragge och Våris fick gå ut i lilla rastgården med stora hundhuset (har en stor rastgård med litet hundhus också ;o). Då Våris är duktig på att öppna dörrar så satte jag en spade som stöd under handtaget. Sen gick jag in, drack mitt kaffe, kollade mailen, ringde några samtal och pratade ganska länge i telefon. När jag la på ringde det igen. Det var min granne Annikas syster Åsa som frågade om jag saknade några hundar.
- Nej, det gör jag inte, sa jag lugnt och tvärsäkert... Fast jag kan ju kolla för säkerhets skull!
När jag tittade ut så stod dörren till hundhuset på vid gavel och spaden var omkullvält. PANIK!!! -JAAA, Jag saknar två hundar! skrek jag. Då var det nog dom som promenerade förbi på gatan här nyss, sa hon. Jag slängde på luren, rusade ut... och där står dom, syskonen grånos, vid grinden och vill in på gården igen. Varma, blöta av regn och jättelyckliga över den trevliga bypromenaden i frihet som dom tagit sig sådär på förmiddagen. Sen gick de och la sig och sov i timmar. Det var tröttsamt att vara på rymmen. Undrar hur länge dom varit ute? Jag bara väntade på telefonsamtal från någon upprörd bybo hela dagen, men lyckligtvis har telefonen varit tyst. Suck! Det är jobbigt att vara hundägare ibland.

Fick nys om ett skyddsläger (svenskskydd) här i vår under 3,5 dagar. Eftersom det kommer att gå av stapeln här på min klubb så blev jag sugen... Det svenska fascinerar mig väldigt mycket. Det är liksom bruksets Formel 1, med hela fem dicipliner (lydnad, skydd, spår, sök, uppletande) och IPO:t känns som "skydds light" i förhållande till Svenskskyddet. Dock tror jag att det svenska sliter mer på hunden än IPO:t som är "snällare" för kroppen. Det hade hursomhelst varit kul att delta för att få lära sig mer om den här sporten. Jag kan ju inte mycket om det.

Ikväll har vi haft årets första styrelsemöte med nya styrelsen på klubben. Det verkar som det kommer att bli ett bra år för Gagnef-Floda BK i år. Alla kommittéer är tillsatta med folk och det har inte hänt förut på de tio år som jag suttit i styrelsen. Nu har vi alla förutsättningar för att göra det här hur bra som helst... Så det satsar vi på tycker jag!

Fast nu satsar jag på sängen och sova. Gonatt!

En hel del order har trillat in på DVD:n "Global Rotts". KUL! Den har uppmärksammats över hela världen. Jag får väl vara stolt över att ha tagits upp som en i "teamet" ;o). Och fler videos ska det bli, fast då med andra raser i fokus. Jätteskoj!

Idag har jag äntligen haft råd (eller egentligen inte) att betala in avgiften för dubletten av Grappas stamtavla. Dryga 1300 spänn extra blev det. Och det är egentligen inte ens min avgift att betala, för jag köpte en hund till fullpris MED stamtavla, inte UTAN. Då hade jag kunnat köpa en avsevärt mycket billigare "blandras" i Sverige om det var en sådan jag velat ha, och inte behövt jävlats och ta in en från ett annat land... SUCK!!! Visste dock att i detta fallet var det lika bra att bara gilla läget, betala och se glad ut. Det finns ett talesätt; "What goes around comes around..." eller nåt sånt. Det kanske stämmer. Hoppas det.

Men nu lägger vi tråkigheterna bakom oss... Grappa är i alla fall en underbar individ. Jag gillar henne skarpt! Ser fram emot att få träna med Frida Sundberg en hel helg om ett par veckor. Jag har en del frågetecken som jag vill räta ut, men med Fridas hjälp ska det nog inte vara omöjligt. Det gäller framförallt skyddslydnaden, och där är ju Frida en klippa! Sen får jag ju träffa Findus, Hagbard, Greta och förhoppningsvis Tigra (Esther) och Panthera (Ila) också. Med mattar och hussar förstås. Måste komma ihåg kameran så jag kan ta bilder av alla.

Nu är det dags att krypa ner under duntäcket, slå igen de blå och titta in i benkammar'n. Hörs snart igen!

Vilken konstig vinter vi har. Det är nästan inte ens vinter. Slask, isbana och varma vindar varvat med regnskurar. Idag var det hela 9 grader plus ute. så nu när det verkar som våren har bestämt sig att komma för tidigt så kan den lika gärna göra det fullt ut tycker jag. Bort med snön och låt solen torka upp alla leriga gräsmattor. Tänk när vi får se krokusen spira i rabatterna. Mmmm, säger jag bara! Jag hoppas verkligen vi får en bättre sommar i år än vi hade förra året, för då var det inte många varma dagar.

Idag roade jag mig med att koka de kikärter som jag blötlagt över natten. Jag fick plötsligt för mig igår att jag var sugen på kikärtspastej på smörgåsen. Sagt och gjort, de kokta kikärterna mixades tillsammans med olja och kryddor till en pasta som doftade gott av orientaliska kryddor och vitlök. Mums, tänkte jag och tog en sked... Bläää... Det smakade pyton, för oljan var härsken :o(. Fast datumet inte var utgått och ännu inte skulle gå ut på en tid så var den ändå verkligen härsken... F-n! Resten av kikärtorna hade jag redan hunnit lägga i frysen, så det kändes som det kvittade. Det var inte meningen att jag skulle få någon kikärtspastej på smörgåsen idag, så jag fick nöja mig med ost. Fast det gick väl bra det också ;o) Men lite sur var jag faktiskt...

Få se nu om jag får behandla alla mina hundar med Interceptor. Jag har haft Hobbe här över helgen, och han kliade sig väldigt mycket. Jag kontaktade djursjukhuset som tyckte att jag skulle bada honom i Dermocan först. Det har jag gjort under helgen, men tvivlar på att det är ohyra. Det är inte typisk klåda för löss, och då brukar man också kunna hitta någon lus här och där. Särskilt efter badet, då de döda lössen kommer upp och kan borstas ur pälsen... Men detta är något annat. Det faktum att han koncentrerar bitandet och kliandet mest på svansen och runt svansroten, samt vid öron och på knän gör att jag tror det kan röra sig om rävskabb. I så fall så får alla hundar behandlas samtidigt. Det får bli blodprovstagning på Hobbe, få se om han utvecklat antikroppar mot rävskabb. I så fall vet vi med säkerhet. De andra får befinna sig isolerade från andra hundar så länge. Vet inte ens hur pass smittsamt det är, men eftersom det kan gå från räv till hund så bör det vara ganska så smittsamt.

Nu ska jag gå och sova med Cragge. Godnatt kära bloggläsare. Jag är snart tillbaka igen!

Som jag trodde så åkte Grizzla på en 2:a på utställningen. Även Axxa fick nöja sig med blått band. Men inte hänger vi läpp för det, nej, nu kan ju Grizzla gå upp på korningen och med exteriörbeskrivningen få titeln. Catarina berättade att Grizzla fått jättefin kritik, så det få man vara nöjd med. Även Catarina var nöjd. Det stod t.o.m "välvisad" i kritiken berättade hon stolt... ;oD

Fick besök av Gandalf, a.k.a Stikkan med familj idag på eftermiddagen. De har varit på "turné" neråt landet och gjorde en avstickare på hemvägen. Jisses så trevlig Stikkan är. En hund helt i min smak. När Erik berättar om hur han är att jobba med känner jag bara att det är precis Stikkan-typen av hund jag vill sträva efter att föda upp. Rejäl, social, rena reaktioner utan inslag av stress och har en arbetslust utan dess like, vad man än må presentera för honom. Även om skyddet är favorit nr:1. Stikkan tränas ju mot svenskskyddet (för er bloggläsare som inte vet) och ska debutera i lägreklass nu i vår. Matte Maria får "leka" lite i lydnaden med honom, och har hittills ett stycken förstapris i klass 1. Imorgon ska de tävla igen (i 1:an) i Piteå. Men eftersom Stikkan inte gjort något vettigt på några dagar nu så trodde nog matte och husse att han kunde bli något övertaggad... Vi får väl se. Lycka till i alla fall ;o).

Här kommer Stikkan på bild. Tyvärr var det ganska mörkt ute så bilderna är inte de bästa.

Här kommer också några bilder på tulpaner (som jag älskar dessa blommor..!). Och i bakgrunden på en av bilderna kan man se en liten del av mitt nymålade kök!

Idag var det alltså sök som stod på schemat. Men redan vid 9-tiden ringde Carina och sa att de hade rea på Mössverksta'n, halva priset på allt i butiken p.g.a flytt. 09:30 slog butiksportarna upp... Eftersom vi skulle träffas vid ICA kl. 10:00, så skulle vi då passa på att fynda... Herregud. När jag kom ner i den minst sagt överfulla lilla butiken så var det nästan slagsmål om vissa varor. Jag har själv kollat på en supersnygg skaljacka tidigare, vit(!) med gröna detaljer. Carina köpte den (förstås i stl M) enda som var kvar i den storleken. Smittad av tanternas nästan aggressiva REA-yra, så var det på vippen att jag ryckt åt mig en annan snygg jacka som en kvinna redan plockat ner från stället och bar på. "Du passar nog inte i den här färgen damen..." hade väl blivit mig kommentar. Jisses... Jag gick ut istället och struntade i trängseln i butiken.

Väl ute i skogen ångrade jag att jag inte kollade upp underställen som de saluför. Ett sådant skulle jag behöva. Så efter träningen åkte jag ner och se, de hade ett kvar i min storlek! Vilken lycka... *Hahaha*

Sökträningen gick bra för alla hundar idag. Men kom vi hem tidigare? Nej, det gjorde vi inte. Träffade lilla Liza igen. Bara lååånga ben och stora öron :). Men ojojoj vilken lyhördhet och samarbetsvilja. Sätter sig snabbt i fotposition själv, kan gå några steg i fritt följ med bibehållen kontakt OCH position (imponerande), rullmarkerar hur snyggt som helt och plockar mer än gärna in alla föremål direkt till matte. Idag fick hon skotträning också. Inga problem det heller. Hon hade fullt upp med att försöka balansera på diverse olika stenar för att "tigga" belöning. Fick belöning en gång för att hon klättrade upp på en sten, sen kunde hon göra om det hundra gånger utan att tröttna. Kampen i traslek har kommit igång också. På det hela taget ser det mycket bra ut. Över förväntan faktiskt! Jag är STOLT över lill-Fia ;o).

På lördag åker Catarina, Lena och Carina till Timrå på utställning. Hoppas att det går bra för Grizzla. Hon är i superkondition i kroppen nu, men alldeles för tunn för de flesta utställningsfreaks tycke och smak. Kanske för domaren också. Men faktum är att hon är otroligt välmusklad och ser toppenfrisk och stark ut enligt mig. Dessutom ser man det i söket, hon orkar avsevärt mycket mer nu än tidigare. Så oavsett resultat på lördag så är hon i alla fall fin nu. Även Lena ska ställa Axxa i bruksklass. Hoppas att de tar sitt andra CERT, för i så fall blir hon SUCH (har ju brukscert sen tidigare). Men Axxa är ju också av typen arbetande riesen, så det är inte säkert att det går hem bland showhundarna med en massa päls som inte Axxa riktigt har. Dock önskar jag mina träningskamrater LYCKA TILL!!!

Nu ska jag gå och sova efter en lång och händelserik dag i skogen. Gonatt folks, vi hörs!