---

Hela dagen har spenderats ute med hundarna då vädret var vackert. Alla fick sig en rejäl aktivitetsomgång som gjorde att de sov sött sen. Vid tre-tiden kom Chatta som vi bestämt, och vi lade var sitt spår till Grappa och Hagbard. Jag måste säga att Grappas spår gick helt SUVERÄNT bra idag :o). I lagom, långsam takt spårade hon i varje fotspår, noggrant och i kärnan hela tiden utom en gång där hon tappade lite, men letade sig snabbt tillbaka igen. Jag kände mig jätteglad efter spåret. Även Hagbard fick ett näringsspår (det andra någonsin) och det gick idag mycket, mycket bättre än sist. Han lär sig snabbt, slyngeln, och som alltid blir jag smått förälskad när jag ser Hagbards enorma arbetsvilja som aldrig tycks sina. Det är precis så en riktig brukshund ska vara. Han har den där naturliga förigheten och kontakten som är guld, som man önskar i varje hund, det där som gör att det bara är roligt och enkelt. Precis så var mamma Kaiza också. Även om jag inte känner pappa Tipp så väl, så vet jag att inte heller han går av för hackor när det gäller brukbarheten. Så Hagbard och hans syskon har väl fått de bästa förutsättningarna genetiskt :o).

Snart är det även dags för systrarna I (Ila, Ixa och Iza) att fylla 1 år, nämligen den 2 september. Då röntgas även två av dem, Panthera (Ila) och Strega (Ixa). Jag håller tummarna hårt. Fattar inte att det var ett år sen... Gud vad tiden går... Triss i systrar är ju också kanontrevliga alla tre. De har fått så mycket av pappa Hobbe, både utseendemässigt och mentalt. Det är nästan kusligt att se ibland, men jag är glad för att vi fick den här biten kvar av Hobbe då han var en mycket speciell (och bra) hund. Hobbe var vänligheten själv. Muckade aldrig gräl med någon annan hund, och nosade bara försiktigt på både fjärilar och fågelungar, såväl som på valpar och barn. Han var ganska livlig och kunde springa FORT! Vad man än presenterade för arbetsuppgift åt Hobbe så ställde han gärna upp. Inget var för ointressant eller för svårt att ta sig an. Sen var han otroligt kelen och ville gärna sitta i knät och bara myyysa. Det är så sorgligt att både han och Kaiza fick sluta sina dagar för tidigt... De hade mycket kvar att ge än.

Ibland känns det som de bästa går först. Kanske är det så, eller kanske vi bara minns de bästa sidorna hos dem...

---

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...