---

Däckad i influensa med halsont och feber sen i torsdags så har jag legat på soffan hela dagen med täcket uppdraget till hakan och telefonen bredvid mig, spänt väntande på resultat från Ras-SM där Gunnar och Gaia deltog i elitsök. Äntligen fick jag en rapport framåt eftermiddagen. De hade hamnat på pallplats, nämligen silverplatsen med certpoäng. JÄTTEGRATTIS!! Det är ju trots allt bara den 2:a elittävlingen som de gör... De har tiden för sig och Gaia är av gott virke! Nu närmast är de anmälda till tävling i slutet av september, och sen blir det en till i mitten av oktober. Gunnar har visst fått blodad tand tror jag :) Catarina och Grizzla skulle ju också ha tävlat i BSL, men fick lov att avstå då Catarina fortfarande har en fot som inte är ok efter ledbandskraschen. Nåväl, det blir ett Ras-SM nästa år också, så de får komma igen. Jag är i alla fall jättestolt och glad över framgångarna på mina avkommor!

Till Uffe & Heidi ang. asfaltspår;

Hundar som bara spårat på äng och skog i många år förstår helt enkelt inte vad de ska göra om de kommer ut på grus eller asfalt. Där promenerar man. Punkt! De har lärt sig sortera bort lukter från sådana ställen. Dessutom så är ju ofta parkeringsplatser och dylikt ganska besmittade av en massa spår och vittring. Det bästa är då att välja en plats där man vet att det inte varit så mycket annat innan. Spåret bör då få ligga till sig i minst en halvtimme, helst en timme. Ta gärna med handflatorna på marken vid startpunkten, för att få riktigt mycket vittring. Gå sedan en sträcka och lämna ibland en liten godis i spåret så att hunden förstår att han är på rätt väg. Man kan även använda förstärkning med hjälp av smeller i sprayform. En svettig T-shirt blötläggs i vatten ett tag. Sen tar man vattnet i en sprayflaska och sprayar i spåret, så att det blir extra tydliga doftmolekyler för hunden. Som föremål (apporter) i ett asfaltspår bör det inte vara något som hunden ser med ögat. Klipp då ut en liten fyrkant av exempelvis ett jeanstyg, ca 3x6 cm eller så, blöt den och lägg den platt på marken så att den sitter fast och inte blåser iväg. Blir det svårt så hjälp hunden att förstå vad den ska göra.

Borde väl berätta om det skojiga spår vi fick, jag & Grappa och Hagbard & Micke, den sista dagen. Vår instruktör Lasse försvann iväg med Lena (klubbkompis) och tisslade och tasslade :). När de kom tillbaka så fick vi bara veta att vi skulle hänga på dem med spårgrejerna. Vi kom till en backe och där fick vi intruktioner om att det varit ett misstänkt "inbrott" i sommarstugorna vid sidan av vägen. Man hade "förhört grannar" som sett "flyktbilen" stå inkörd vid en parkeringsficka. Sagt och gjort, vi skulle då sätta våra hundar på spåret/spåren och berätta så mycket som möjligt om den information vi fått från hundarna. (Märk väl att detta ställe är en grusväg som går från klubben, där massor av hundägare promenerat och rastat sina hundar hela dagen så det var verkligen smittat i allra högsta grad. )

Sagt och gjort, Hagbard gick först och fick upp ett spår som gick in till höger vid en stig mot några sommarstugor längre ner. Jag satte Grappa på ungefär samma punkt, men hon drog snabbt iväg uppför backen och målmedvetet in till vänster i buskarna, och in i en öppen gammal förrådsbyggnad. Där hittade hon en liten tyglapp, och jag kunde triumferande uppvisa "bevismaterial nr 1" :). Förrådet var en sk. "T-korsning", så spåret gick ut därifrån och vidare in mot sommarstugorna. Där var hon upp på verandan och snokade runt, innan hon satte av igen och nerför några trappor vidare mot andra uthusbyggnader. Även där nosade hon på handtag och snokade runt husgrunden innan hon bestämt drog iväg med mig ut i skogen. Och där, alldeles innan vi kom ut på vägen igen hittades "bevismaterial nr 2", en handske!

Efteråt fick vi veta om vi varit rätt ute eller inte. Jodå, hundarna var rätt. Grappa hade vid ett tillfälle vindat gruppen ute vid vägen och kom av sig en sväng, men bara lite. Annars så gjorde hon ett toppenjobb. "Tjuven" hade varit upp och känt på handtag och kollat in genom fönster. Även Hagbard hade gjort helt rätt nere vid sina stugor. Med ett litet undantag då han gick in på utedasset och kom ut med ett använt dasspapper i munnen... *Hmmm*. Spårläggarna försäkrade dock att tjuvarna INTE använt dasset... (Isch då... Äckliga hund!) Nåväl, i övrigt skötte han sig utmärkt, trots att Grappa också höglöpte.

Det var verkligen en skojig uppgift att få. Nu hoppas jag att vi - gänget som var med på lägret - ska åka ut ibland och hjälpa varann att lägga lite såna här kluriga spår. Det är ju så mycket roligare än bara de vanliga stereotypa som man brukar ägna sig åt.

---

---

Jaha, då har vi avverkat spårhelgen med Lasse Persson. Jag måste säga att det gick långt över förväntan. Nog för att jag hela tiden vetat att Grappa är en noggrann spårhund som har en naturlig fallenhet och nyfikenhet för spår, men att vi skulle kunna göra så här avancerade saker på ett par dagar trodde jag inte. Det verkar inte vara bättre, än att vi som förare helt enkelt underskattar våra hundars kapacitet...

Dag två, alltså igår, gick jag 5 spår åt Grappa. Vi började med ett asfaltspår som sen gick ut på gräsmatta och slutade på asfalt. Hon sög i direkt, blev lite förvirrad där spåret på ett ställe var korsat av en annan förare, men med lite hjälp tog hon det igen och spårade mycket noggrannt och i spårkärnan över gräset och hittade sitt slutföremål på asfalt.


Här börjar vårt asfaltspår...


...och fortsätter över gräsmattan, perfekt i kärnan (man kan faktiskt se vart spåret går i det fuktiga gräset)...

Spår nummer två den här dagen var ett grässpår med nio vinklar, vilket också gick helt strålande. Går över ett par av vinklarna med någon decimeter bara, men letar sig snabbt tillbaka. Också här är jag mäkta imponerad.

Spårets början. Grappa får ligga och varva ner så att näsan är på från start.

Grappa har ett härligt intresse och driv i sitt spårande, utan att det går för fort!


På slutet får hon liggmarkera och får en leksak som belöning.

Spår nummer tre var ett förledningsspår, där vi gjort en T-korsning. Ena "benet" ut låg i påbjudande motvind. Där gick jag bara ut och tillbaka i mitt eget spår, för att sedan fortsätta spåret förbi "korsningen". Grappa spårade mycket riktigt ut i benet där det bara var en återvändsgränd. Hon analyserade noggrannt ett par gånger för att sedan gå till utgångspunkten, krysset, och fortsätta därifrån i rätt riktning. Detta gör man för att öka självkänslan hos hunden att analysera och lösa svårigheter själv på ett koncentrerat och effektivt sätt.

Spår nummer fyra la Lasse ut åt mig. Det var grus, asfalt och gräs, och även här så såg man att hon analyserade situationen och hon spårade mycket bra. Nummer fem la vi i skog med ett virrvarr i början. Inga problem för Grappa här heller. Hon slog en lov runt virrvarret och letade snabbt på utgångsspåret. Därifrån hade jag lagt ett spår på några hundra meter med ett par vinklar i som hon fixade lätt!

Jag skriver mer imorgon om dag tre, när jag gått igenom mina anteckningar ordentligt.

Nu blir det vila framför TV:n

---

---

Ikväll träffades vi vid klubben för spårlägrets start. Vi började med att diskutera lite kring spår och höra Lasses filosofi runt det hela. Lasse tänker ju väldigt tjänstemässigt, då han inte tävlar utan är aktiv polishundförare själv. Men att utveckla hundens kapacititet i spår oavsett hur det ser ut är ju aldrig fel. Ju mer erfarenhet hunden får med många olika typer av underlag och miljö, oavsett väder och vind, gör ju hunden bara mer självsäker i spåret och ökar koncentrationen. Hundnäsan har ju så enorm kapacitet mot vad vi normalt tror. Vi hann köra två spår redan ikväll innan mörkret tvingade in oss för lite gott fika och eftersnack.

Första spåret så ställde vi upp oss på en åker, sju stycken på en lång rad med ca 10 m mellanrum, och gick ett rakt spår på 150-200m. Därefter hämtade vi hundarna som fick vara med och varva ner tillsammans innan de släpptes på spåret. Sedan parallellspårade vi sida vid sida... Jag hade trott att detta skulle vara svårt för hundarna, men konkurrensen från de andra gjorde dem bara ivrigare och mer noggranna för att "försvara" SITT spår. Grappa spårade i kärnan hela tiden och vek bara av någon dm här och där. Slutföremålet var pipisen som hon älskar, men vi gjorde inte så himla stor affär av den eftersom hunden inte bör vara ute efter ett slutmål till varje pris när den spårar. Det gör den bara slarvig och okoncentrerad, beredd att forcera spåret för att nå slutet.

Spår nummer två ställde vi upp på andra sidan av åkern, med samma mellanrum. Där korsade vi alltså sju spår med våra hundar! Betänk också att Grappa HÖGLÖPER, tillsammans med några unga hormonstinna pojkar.
Grappa checkade av nästan alla spår, fast bara lite, men när vi kom till vårt spår så valde hon att följa med några meter innan hon vände tillbaka för att fortsätta på den inslagna vägen. Jag var mäkta imponerad över hur fint hundarna klarade även den här störningen. De tuffade på, sida vid sida, i lagom tempo med med mycket hög koncentration. Problemet är väl att man väljer att göra det för lätt för sin hund när man är ute och tränar själv. För man vill ju att det ska lyckas... Jag menar, när skulle vi ens ha drömt om idén att låta höglöpande tikar träna tillsammans med unga hormonstinna hanar..?? Aldrig skulle jag tro. Men det roliga är att de fixade det - och galant t.o.m

Imorgon så ska vi lägga asfaltspår. Det ska blir jättespännande att se hur de löser det. Och då tar jag kameran med också.

Hej så länge :)

---

---

Fy, hela dagen har gått åt till städning :(. Hundarna har varit måttligt roade kan jag meddela. Men det bästa med det hela är att jag nu känner mig ganska nöjd, med ett skinande rent hus! På sommaren är man ju som bekant inte  så inspirerad av inomhusstädning, utan fixar mest på gården. Därav tjocka lager med damm överallt där jag gick med dammtrasan idag. Det var verkligen välbehövligt. Även alla hundfällar åkte i tvättmaskinen...

Nåväl, nu längtar jag till imorgon kväll då spårkursen drar igång. Det ska bli jätteintressant. Trist bara att Grappa löper så jag kommer att få hålla mig till ytterkanterna för att inte störa alltför mycket, men vad gör man..?! Det är som det är. Cragge är helt galen idag. Han har hittills inte varit särskilt intresserad av de löpande damerna (Fhara löper också) men ikväll bestämde han sig för att det är dags! Fy f-n vad dryyyg han är. Men han kan ju inte rå för det. Det är naturens lag... Önskar att jag hade någon som kunde ta honom i några dagar nu, men det har gått förr och det går väl den här gången också antar jag.

Nu när bägge löper så verkar det som de är extra mycket kompisar. Så här hittade jag dem igår morse (och det har inte hänt förr):

Flickorna delar bädd...

Nu ska jag se min serie på TV, och imorgon är det fredag... Igen...

---

---

Idag röntgades Panthera, en dag senare än vad som först var bestämt. Annelie ringde och sa att det såg bra ut. Skönt! Hon berättade också hur himla nöjd hon är med "Panthern" som går som en klocka i söket... Hon har fått precis vad jag förväntade mig att Hobbe skulle kompensera Tigra med. Sån't blir jag så himla glad av att höra :o).

Fick även ett mail igår från Jannicke o Micke med Strega som firat sin födelsedag ordentligt, både med paket och marängtårta... =D

Strega blev ordentligt bortskämd! Bildbevis nedan;

Nästa fredag ska Strega röngas... Jag håller tummarna för att även hon ska vara fin på lederna. Jag får ju träffa dem alla den 19 oktober på MH:t, och det ska bli mycket intressant att se hur de är innanför pälsen.

Nu blir det lite TV sen är det läggdags.

---

---

STORT GRATTIS på 1-årsdagen, Ila, Ixa och Iza! Eller som de numera heter; Panthera, Strega och Jaga :o).

Jag vet att i alla fall Ila/Panthera och Ixa/Strega ska röntgas idag... Håller tummarna hårt för bra resultat.

Här kommer en bild på Iza/Jaga som 10-veckors valp:

Sköt om er och ha en BRA födelsedag...

---

---

Idag har jag bara varit trött! Vet inte varför, men en dimma av trötthet har legat över mig hela dan. Hoppas att jag är piggare imorgon, för allt jag hade planerat att göra idag gick om intet.

Fick en rapport från IFR-VM som gått av stapeln i Holland i helgen av min goda vän som var på plats. Jag hade bett henne hålla ett öga på Grappas pappa Gill, men han imponerade tydligen inte alls nu så som han gjort i Österrike för ett par år sen. Han var både ur kondition och såg "feltränad" ut... Tråkigt. Jag fick i alla fall några kort på honom, och jag kan bara säga att lilla Grappa är en feminin kopia av sin far utseendemässigt! Fick också höra "skvaller" kring resten av mästerskapet, som i år tydligen överlag inte höll någon särskilt hög kvalité på tävlingsekipagen. Här kommer i.a.f ett kort på Gill med handler Gianni Pasquali:

Jag är säkert tillbaka imorgon natt... God natt & sov gott, kära bloggläsare!

---

---

Efter en heldag på klubben med allt som hör en mentalbeskrivning till så är jag ganska mör och rätt nöjd. Det gick bra tycker jag. Avståndslekens alla turer satt fortfarande i ryggmärgen. Synd att inte Baba kunde gå bara... Hon fick ligga i bilen och frysa. Ja hon frös faktiskt, med den stackars tunna päls som är kvar efter fällningen. Ihoprullad på den nyinköpta, tjocka dynan i bilburen så hackade hon tänder(!) när jag kom och skulle rasta henne. Lilla stumpan... Men det var faktiskt kallt imorse, endast ett par plusgrader, och med den 1:a september imorgon så känns det både sorgligt och vemodigt. Augusti kan man fortfarande räkna som en sommarmånad, men september... Nej, där går gränsen. Då är det inte sommar längre, utan höst. Gässens plogformationer i skyn såg jag redan förra veckan, men hoppades att det bara var ett träningspass eller nå't... Fast nu går liksom inte att blunda för fakta längre. De är på väg...

Jag fick ett trevligt mail i min mailbox ikväll. Det var familjen Öhlund som skrev en uppiggande rapport om Dezzie. I mailet var några bilder bifogade på Dezzie då hon har inte mindre än tre tennisbollar i munnen samtidigt! Det är en liten egenhet hos henne... Det räcker tydligen inte med en! Det här har hon tränat på i åratal, så nu tar det inte mer än några sekunder så har hon knölat in sina bollar i truten... Här kommer en bild på Dezzie-"tokfia" (och det syns faktiskt att hon är en Cragge-dotter... :)

Nu ska jag dricka en kopp té och sen blir det att krypa ner under duntäcket. Jag ska läsa lite i en bok som jag fått låna på "nåder" av en kompis. Men den är bra, riktigt bra, och handlar om "mindfulness" och tillämpningar runt detta.

Gonatt o sov gott!

---