Fick svar på Kaizas obduktion idag per brev. I förrgår ringde vet. och berättade provsvaren, men jag ville gärna ha en kopia av utlåtandet, och det var den som kom idag. Dock förstår jag inte mycket av de långa harangerna av fackspråk, men kort sagt så led Kaiza av kronisk hepatit med precirrhos, d.v.s början till skrumplever. Det kan tydligen komma sig utav många olika faktorer, och man vet sällan vilken. Möjliga orsaker kan vara immunförsvarsproblem, ärftliga faktorer kan spela in, mat, förgiftning, infektion... Ja, man vet alltså inte. Det händer då och då sa hon, veterinären, att man ser det här vid obduktion på hund; hepatit och skrumplever. Och allra vanligast är att hundägaren inte upptäcker något förrän det är för sent. Jag frågade oroligt om jag kunnat upptäcka detta på något sätt tidigare och om i så fall utgången kunnat bli en annan? Men hon sa nej. Är levern angripen så är det tyvärr inte mycket att göra. Frågade också huruvida jag bör beakta detta i kommande avelsarbete, och hon tyckte att jag ska ha det i åtanke, men inte mer. Skönt att höra trots allt. Tydligen så styr levern vissa koagulationsfaktorer och det var därför hon fick blödningar i mage och tarm, och därmed anemi.

Idag var det sökträning igen. Vi blev fyra stycken som mötte upp vid klubben för vidare transport ut i skogen. Jag var så himla trött i morse så jag övervägde en kort stund om jag inte skulle bara sova vidare, men ångrade mig strax. Dessa stunder får man verkligen ta vara på. Vad som förundrar mig är hur man kan tycka att det är så himla kul att vara ute en hel dag i ur och skur för att gömma sig för några hundar i skogen...? Är man verkligen riktigt frisk? Frisk eller ej, det är väldigt intressant. Blev dock pikad för att jag inte hade macka med äggröra och makrill som jag bloggade så hurtigt om igår. MEN, med nära nog identiska likheter med Kalle Anka när han just vaknat i filmklippet på julafton med Musse och Långben på husvagnssemester, så kändes det inte som jag ville påbörja någon avancerad matlagning. Jag sov verkligen inte bra inatt, ögonen behövde hållas uppe med tändstickor och jag behövde mist 2 koppar kaffe innan jag överhuvudtaget kunde fungera. Det blev en ostmacka istället. Enkelt och bra. Både Cragge och Baba var med.

Med Grappa blev det som jag tänkt ut igår. Och det gick väldigt bra. Med mindre störning fick jag rullen med hela vägen in till mig. Inget krångel vid figgen heller. Anammade även tipset från mina träningskamrater med att ha henne med ute vid fikat innan vi kör igång, så hon får bli lite "varm i kläderna" (pälsen?), träna på att sitta lugnt vid sidan och att se att de andra inte bryr sig om hennes känslosvallningar innan vi kör igång. Tror att det hjälpte lite också. Vi tog faktiskt ut rullen i en sökövning i skogen på slutet, men med mig i kopplet ända fram. Funkade bra det också. Jag är mycket stolt över lilla "Baba" idag :)

Även Cragge fick komma ut, den gamle stofilen :). Han visste, trots att det är mycket länge sen han var med på sökträning, mycket väl vad som var på gång. Vindade sin vana trogen ända från bilen. På med skynket och rullen och skickade. Han gick kanon. Tog sin rulle perfekt och gjorde allt rätt. Min Prins!! När nu inte ryggen krånglar mer så är det nästan så att jag skulle våga börja lite smått med honom igen. Men han behöver definitivt bättra på muskler och kondition, för detta är krävande för hundarna.  Cragge är en stor pojk, och han fick en muskelskada i ryggslutet förra vintern. Det tog evigheter innan det läkte ordentligt. Så fort jag trodde att nu är det borta, och började sätta igång honom igen så smått, så kom smärtan tillbaka. Han pep högt när han skulle hoppa upp i sängen. Men idag, när jag såg hur lycklig Cragge var över att få göra det han älskar igen, så överväger jag som sagt att försöka sätta igång honom igen, men bara lätt, lätt till att börja med. Så att det inte händer något...

Till Anna: Tack för tipset ang. utställning "utan" stamtavla för Grappas del. Kruxet är att jag inte vet vad hon har för reg.nr heller..? Eftersom jag aldrig har sett ngn stamtavla på henne. Men det borde ju inte vara så svårt att få reda på av Belgiska KK i.o.f.s Tål att forskas i lite mer. Jag vill ju ställa henne nu i vår! Prinsessan :) Tack i alla fall!

 

Annelie

11 januari 2008 09:40

"skönt" att fått svar på obduktionen, efter Engla tyckte jag det var ett skönt avslut. Att ha svart på vitt vad som hänt.

Här är det full fart (även om jag själv mest ligger i sängen och är förkyld)

mailar dig en foderfråga ;) Lilla Panthern växer så det knackar
kramar

http://www.tigra.se

 

Soffie

11 januari 2008 12:55

Säger som Annelie, skönt att iallfall veta vad det var....även om det är tragiskt...

Hoppas vi ses snart igen
Soffie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...