---

Söndagen har då, precis som gårdagen, spenderats i hundmentalitetens tecken. Ojojoj vad trött man blir efter ett par sådana här dagar. Men så nöjd jag är! Vilka hundar jag fött upp, och vilka ägare jag sålt guldklimparna till. Hjärtat sväller av stolthet...

Först ut var I-kullen, de 13 månader unga systrarna Ila, Ixa och Iza. Eller som de numera heter; Panthera, Strega och Jaga. Alla tre visade att de är mycket sociala, gärna vill leka och jaga (förfölja) och är mycket nyfikna. Den som kanske förvånade mest var då Strega som inte alls är någon ängslig liten duvunge, utan en mycket modig och rejäl ung dam som är ärlig och rak i sina reaktioner. Jaga ådrog sig tyvärr en 4:a på skott. Inte för att hon är rädd, men hon har en positiv förväntan på skytten av någon anledning, och ville inget hellre än att springa dit. Detta är dock något som matte Sara vet om och tränar på.

Sen var det H-kullen med Hagbard först ut. Den kullen är precis lika social som I-arna, leker, griper och håller, förföljer och griper, alla drar fram figgen ur avståndslekens gömsle och alla leker med densamma. Varken dumpe eller skrammel skrämde dem nämnvärt, liksom spökena inte heller gjorde. Och samtliga var skottfasta. Det som skiljer dessa åt från många andra är deras naturliga samarbetsvilja och leklust som går som en röd tråd genom alla fem. En egenskap att värdera oerhört högt då det gäller arbete. Beskrivaren påtalade flertalet gånger att jag borde känna mig väldigt nöjd med mina avkommor, då hon beskrivit många rottweilerkullar genom åren, men väldigt få av den här kalibern. Och jag försäkrade henne om att jag verkligen var STOLT! Även "farmor" Zandra var på plats för att se Kaiza/Tipp-barnen, och hon tyckte också mycket om vad hon såg.

Sist så försökte vi ta gruppfoton på "barnen", och det blev lite lätt kaotiskt då testbanan skulle plockas ner samtidigt som testledaren och beskrivare skulle underteckan papper och betalas på samma gång som alla ville ta farväl och åka efter fotograferingen. Därför missade jag att ta adjö av några, men det blir så här ibland när det är många trådar att hålla i samtidigt... Ber om ursäkt!

Tusen tack till alla som hjälpt till och alla som kom! Jannicke & Micke ska ha tack för den goda kakan och den jättefina blomman! Annelie med hundar som räddat Grappas leksaksbestånd ännu ett tag, samt till det fint skrivna kortet som jag fick och presenten däri... (Jag hoppas också det, Annelie ;o)

Maria från Chefka's är en fena på att serva med god mat, dryck och fika! Smidigt och organiserat... Köket blir genast en trivselpunkt med någon som henne bakom disken (du får mer än gärna flytta hit, Maria ;).

AnnKristin och Micke då, de har slitit som djur med figureringen hela helgen. Det är en jäkla TUR att jag har dem, annars så vore det inte så lätt att anordna tester. Sen vill jag tacka Tomas för hjälpen med fotografering också. Nu har jag en massa foton att gå igenom och redigera.

När jag pratade med några av valpköparna efter testen så kom vi på att vi kanske ska träffas någon helg och bara träna. Ingen speciell instruktör, utan bara träna tillsammans, fika, träna igen och hjälpas åt. Alltid kan vi väl ge varann några tips. Alla som vill kan ju komma. Det kanske inte är så stor idé nu inför vintern, men tidigt i vår möjligtvis? Vad säger ni? Är ni med? Eller har ni andra förslag?

NU ska jag i alla fall gå och lägga mig, och sova lääänge.

Jag återkommer!

---

---

Jaha ja, så var dagens MH överstökat och jag ska snart gå och lägga mig för att ta nya tag inför morgondagens övningar. Grappa gick idag, tillsammans med hoffar från Chefka's kennel. Måste säga att jag är glad och stolt över lilla "Baba" som gjorde ett bra MH. De bitar som saknas på rottisen i Sverige idag är just jakt och f.f.a bra gripande, och det har Grappa en stor portion av. Hon leker och kampar, jagar och griper, har rätt så "lagom" mycket mod (för en ung hund) som vägs upp av en enorm nyfikenhet, har inga minnesbilder alls och byggde upp en stor förväntan runt testbanan som hon verkade uppleva som ett stort tivoli! Visst kan jag peta i detaljer... Grappas självständighet har gjort att jag har fått jobba mer på samarbetet... Å andra sidan är självständigheten ett plus i vissa arbetssituationer. Summa summarum så är jag på det hela taget nöjd med mina stumpa. Och jo, förresten... min förutspådda 5:a på aktivitet slog in. MEN, hon skötte sig mycket bättre än vad jag förväntat, så jag trodde att det skulle bli en 4:a, eller t.o.m en "snäll" 3:a, men det är beskrivaren som sätter kryssen, och nu valde han 5:an.

Här har jag lagt ut Grappas MH resultat.

Imorgon blir en tidig morgon igen. Strax efter sju träffas vi figgar vid klubben för att sätta upp banan på nytt. Vi har ju inte tagit ner hela, men en del har plockats in för natten. Träffade också Panthera och Jaga (Iza) som hastigast idag, då de passade på att träna tillsammans vid klubben. Synd nog hann jag inte umgås med dem och träna själv, då jag figgade. Men jag får ju se dem imorrn... Och Chatta ringde också och berättade att hon fått komma hem från sjukhuset så hon kommer med imorgon. Skönt!!! Hagbard får således ha både matte och husse med sig på banan :o).

Sist, men inte minst; GRIZZLA med matte CATARINA har varit och tävlat lydnadsklass 2 i Borlänge idag. Resultatet blev hela 183,5 poäng, 1:a PRIS och KLASSVINST! STORT GRATTIS CC & GRIZZLA! Det gjorde ni bra ;o)!!!

Vi hörs imorgon.

---

---

Igårkväll hade jag en god vän på besök. Jag hjälpte henne fixa håret och hon hjälpte mig. Under tiden så smaskade vi på en god ost som hon hade med sig, tillsammans med ett glas vin. Jag fick även en present, en pytteliten bok som hade titeln; "Du kommer alltid att vara min vän... Du vet för mycket". Den innehöll en massa citat typ:

"En vän är någon som ser igenom dig och fortfarande tycker om vad denne ser", "Äkta vänskap är som god hälsa; man förstår sällan dess riktiga värde förrän man förlorar den", "Vad är en vän? En enda själ i två kroppar", "En äkta vän är en som överser med dina fel och tolererar din framgång", "Den vänskap som kan upphöra har aldrig varit äkta", "Många människor vill åka med dig i limousinen, men vad du vill ha är någon som tar bussen med dig när limousinen gått sönder".

Och många, många fler citat! Det var en så fin gest tycker jag och jag uppskattade gåvan mycket. TACK SNÄLLA!! Hursomhelst så tog jag tyvärr ett glas för mycket, för imorse hade jag huvudvärk och mådde lätt illa. Tänk att man aldrig lär sig vart gränsen går... Efter ett par huvudvärkstabletter så var jag dock iform igen, och jag och AnnKristin var ner till klubben och snickrade lite på mentalbanan. Imorgon ska vi bygga klart inför lördagen och söndagen.

Vid halv sex var vi sen på plats på klubben för skott på den allmänna torsdagsträningen. Grappa bryr sig inte det mista om själva skotten, men lite långtråkigt blir det ibland att ligga platsliggning. Då börjar svansen gå på henne och jag ser hur busig hon blir i blicken... Sen reser hon sig om jag inte är beredd. Platsliggningen är något jag låter ta lång tid, då jag vill ha 100-procentig trygghet i momentet. En otrygg hund blir ju inte bara problem för mig själv, utan även andra drabbas. Det är alltså ett oerhört viktigt moment. Linförigheten börjar kännas riktigt bra nu med Grappa och hon håller en fin position länge utan att tappa kontakten.

Då jag saknade Chatta och Micke på träningen så ringde jag Chatta för att höra om de skulle dyka upp eller ej. Döm om min förvåning när hon svarade och meddelade att hon låg på lasarettet i Falun, dit de hade åkt in akut tidigt i morse... Det var förmodad blindtarm :o( Imorgon får hon veta säkert då hon ska bli undersökt av expertis, som också kommer att besluta om eventuell operation. Stackars Chatta... Jag lider sååå med henne. Att ligga på sjukhus är inte kul. Och nu när de ska på MH på söndag med Hagbard också. Micke kommer ju i vilket fall som helst, men jag vet att Chatta sett fram emot det här så länge. HOPPAS att det inte är något som behöver opereras och att hon istället får komma hem imorrn. KRYA PÅ DIG CHATTA!!!

---

---

I förra veckan hade vi tre kurskvällar med Jan Gyllensten som gästade klubben. Oj, vad intressat det var. Han har verkligen en gedigen kunskapsbank att ösa ur och han förmedlar information på ett lättförståeligt sätt. Vi hade olika projkethundar under de här kvällarna, hundar som ägarna på något vis upplever att de har vissa problem med. En del problem kunde vara ganska allvarliga, medan andra var av de lättare slagen. Varje hund fick genomgå ett enkelt "test" innan vi påbörjade problemlösningen. Tillgänglighet och leklust testades framförallt (social nyfikenhet och social säkerhet, samt kamplust och jaktlust). De fick bli verktyg i det senare arbetet med hunden. Under dagtid så tog sig Jan an privatlektioner, och jag var med Catarina med Grizzla när hon var där en av dagarna och tränade... Stolt blev jag när Jan öste idel lovord över Grizzla som hund, en otroligt nervfast tik som sorterar rätt i alla lägen. En av de trevligaste rottweiler han träffat, sa han. Jag växte nog några decimeter tillsammans med Catarina, och gick därifrån med ett leende klistrat på läpparna. Jätteskoj, verkligen.

I helgen blir det som sagt MH. Grappa ska gå på lördagen, så att jag har tid för alla H:are och I:are på söndagen. Alla kommer! Superkul!! Hur Grappa kommer att reagera har jag ingen aning om, men jag misstänker att senaste tidens flitiga träning med anskällning på passiv figurant kommer att synas i passiviteten. Där kan hon mycket väl gå igång och börja skälla på mig för att få mig i aktivitet. Sen får vi se hur resten går... Inget man kan påverka så jag väljer att inte vara nervös :o).

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa en stund innan Zzzzzz.

På återhörande!

---

---

Idag är det precis 14 år sedan min farmor dog. Jag minns det så tydligt eftersom min farmor betydde väldigt mycket för mig. Jag var ofta och hälsade på hos henne, minst en gång i veckan och vi var till och med arbetskamrater under en tid på ett äldreboende där jag vikarierade ibland. Jag minns att det var en ovanligt vacker höstdag, med strålande sol och varmt i luften. Det var torsdagen i älgjaktsveckan och jag hade tagit ledigt på fredagen för att jag skulle åka till Deminas kennel i Täby dagen därpå för att hämta hem Hulda! Jag minns att jag var på mycket bra humör och sjöng i bilen på väg hem från dåvaranade jobbet i Djurås. Himmelsslätta badade i otroligt vackra, sprakande höstfärger.

När jag kom hem fick jag telefon. Det var min mamma som meddelade att hon varit med och skickat in farmor med ambulans till lasarettet tidigare på dagen, för hon mådde inte alls bra. Jag blev bekymrad, men trodde inte det var så allvarligt, då farmor fortfarande var relativt ung, 64 år gammal och ännu i arbetslivet... Farmor hade fantiserat om allt hon skulle göra när hon gick i pension till jul, och det var en massa som hon inte hunnit med under alla år hon arbetat. Nu blev det inte så för hon dog strax efter att ha kommit in till lasarettet. Stor hjärnblödning - aneurysm - ett blodkärl som brustit och orsakat en blödning som var för omfattande för att det skulle gå att göra något. Farfar hade kallats hem från älgjakten och hann i alla fall få några ord med farmor innan hon gled in i dvalan som hon aldrig vaknade ur. Jag var otroligt ledsen förstås, men vi åkte i alla fall och hämtade lilla Hulda dagen efter som bestämt.

Varje år den här dagen tänker jag på farmor. Hon var så lättsam och så klok och vis av livet. Den där kaffekoppen vid hennes köksbord och trivseln som hon spred omkring sig, det gick aldrig att ersätta. Farfar må förlåta, men utan farmor i huset blev det aldrig detsamma. Farfar lever kvar än. Han är idag 86 år och fortfarande aktiv på älgjakten. Varje år tror vi är det sista för honom, men när jaktsäsongen närmar sig blir han liksom orolig i kroppen och börjar prata om fäbodstugan och jaktveckan. Sen ska de "skjuta upp", alla gubbarna i älgjaktlaget en tid före jakten. Då måste man komma till skjutbanan och bevisa att man fortfarande kan hantera ett vapen, sikta och skjuta prick. Och, jodå, farfar fixade det i år igen. Och väldigt bra dessutom...! Så nu sitter de där, min far, farfar och bror, i stugan med eld i spisen och fotogenlyktorna tända och pratar gamla jaktminnen. Idag hade de fått fem älgar. Ganska bra skörd tycker jag, men ingen av "de mina" fick skjuta idag. Hundarna (min pappas) hade också skött sig bra, med upptag för båda. Dock hade älgarna gått förbi ett par skyttar som inte hade haft skottchans synd nog för hundarnas del... (Bra för älgarna =)

---

Uppvaknandet idag till en solig och vacker höstdag med hög och klarblå himmel gav positiva känslor. Jag klev genast upp och satte på en kanna kaffe som jag sedan drack i godan ro medan jag funderade på dagens övningar med hundarna - eller främst med Grappa - rättare sagt. Vi hade nämligen bestämt oss för att träffas och träna lite, jag, Chatta, Micke och AnnKristin. Efter torsdagens träningspass på klubben, då Grappa i ett obevakat ögonblick (och med knäck i lurarna) plötsligt rusade fram till Esse och Carina för att kolla vad de hade för skojigt för sig, kände jag att jag måste ta tag i situationer som denna. Fast under ordnade former. Kravfasen är numera ett faktum!

Sagt och gjort. Efter att ha rastat de tre andra (Våris, Cragge och Fhara) på fälten så skjutsade jag hem dem och hämtade "odågan". Och med Jan Gyllenstens ord i färskt minne tänkte jag "magnet..?", och vad är Grappas ultimata belöning? Jo, bollkastaren med tennisbollen ligger ju nära till hands... Det är en perfekt magnet för Grappa. Jag la prydligt ut långlinan på planen, för jag tänkte arrangera situationer som hon skulle ha svårt för att klara för att kunna visa henne vad som är rätt och vad som är fel. Men tji fick jag! Linan fick ligga oanvänd. Grappa är såååå sjukt taggad på bollen och bollkastaren så hon inte ens såg de andra hundarna. Inte ens då Hagbard rusade fram till henne en gång brydde hon sig. Hon hade bara ögon för det som jag hade innanför jackan. Plötsligt kunde hon ha kontakt i ett fritt följ i 5 minuter utan avbrott, skälla utan avbrott och bara ha ögon för mig. Ja, där ser man vad MOTIVATION kan göra. MEN, i det här fallet så blir det lätt lite för mycket. Hon försöker visa allt hon kan på en gång. Skälla, ligga, sitta, gå fot, hoppa över hindret... You name it! Och nyinlärning var inte att tänka på i det tillstånd som hon befann sig. Totaluppskruvad. Vi försökte nämligen med en budföring som hon aldrig testat förut, men det gick ju inte så bra. Visst sprang hon, men hon letade boll så ögonen nästan trillade ur skallen på henne, både hos mig och hos mottagaren och hade knappast de bästa förutsättningarna för att lära sig något. Jaja... Vi avbröt där. Nu har jag ett kvitto på hur motiverad hon kan vara när det är som bäst. Sen ska jag använda mig av bollkastaren tillsammans med klickern. Det tror jag kan bli en bra kombination ur inlärningssynpunkt.

Igår bakade jag en äppelkaka som jag satte i mig resterna av i dag på eftermiddagen till kaffet (Ehhh.. en ganska STOR restbit). Sen for jag hem och hälsade på mamma en sväng, och hon hade också bakat äppelkaka, en supergod variant med philadelphiaost ovanpå. Och, jag tog två stora bitar även av den så nu är jag proppmätt på äppelkaka... Men det är verkligen gott att få FROSSA ibland :o)

Och nu - Zzzzzzova... God natt mina vänner!

---

---

Nu är det inte mer än en vecka kvar till vårt MH med Kulla Gulla's H- och I-kull. Jag tror att alla kommer, det verkar så. Det ska bli väldigt spännande att se hur "barnen" utvecklats sen de lämnade barndomshemmet. Även fröken Grappa ska beskrivas.

Idag var det en sådan härlig dag, lagom soligt och ganska varmt i luften. Jag tog Fhara o Grappa i bilen och körde till en plats med stora fält. Där parkerade vi och först fick Grappa gå ut. Efter att ha strosat runt på fälten så tog jag fram bollkastaren och Grappa blev i eld och lågor. Hon bara ÄLSKAR bollkastaren. Jag tror bestämt att jag skulle kunna få henne att dansa på ett ben och sjunga opera för den... *Hahaha* Hon hämtade bollarna snabbt och eftersom gräset växer ganska högt där så blev det lite uppletande emellanåt. Grappas paradgren är ju nosarbete, så hon letar snabbt och effektivt och ger sig aldrig. Efter någon halvtimme med allehanda övningar så fick hon gå tillbaka till bilen medan Fhara släpptes ut. Vi gjorde ungefär samma sak, jag och Fhara som Grappa gjort. Fhara är också duktig att hämta, men en gång så missade hon helt riktningen på bollen. Jag såg på ett ungefär vart den landade och bad henne leta. Och hon letade och letade, men hittade inget. Efter ca 10 minuter så började hon bli trött och jag såg att näsan inte riktigt var så koncentrerat "på" längre... Jag belönade och klappade om henne för att hon gjort så gott hon kunde och återgick till bilen med henne.

Väl där så släppte jag ut Grappa igen. Hon for som ett skållat troll genom gräset och ut till mitten av fältet, där hon stannade upp och tog ögonkontakt med mig. "Leta" sa jag, och hon började genast leta. Snabbt men mycket effektivt letade hon systematiskt av området och sen såg jag att hon fick något i nosen. Den doften lyckades hon "greppa" och hålla kvar tills hon hittade till källan, något tjugotal meter därifrån, och triumferande tar hon upp bollen! Duktiga Grappa!! Hon har verkligen en NOS den hunden... :)

En sak till... Det KANSKE blir valpar hos oss nästa år... Och då slår vi förstås till med kombinationernas KOMBINATION!!! ;o) Om det går som beräknat och som jag vill så blir det en kull brukshundar ut i klospetsarna. Vi får se... Men spännande är det... Vi hörs!

---

---

När jag skrev inlägget igår så glömde jag ju att TACKA alla som på något sätt hjälpt till. Förutom figgarna så framförallt Chatta/Hagbard, som tog sig an att koka ris och färdigställa lunchen till oss. Dessutom så hjälpte hon till med kaffekokning och disk, och att ta betalt av dem som ville handla i köket. Tusen tack, Chatta!

Framöver så ska jag försöka att fördela arbetsuppgifterna på ett bättre sätt. Någon/några av de som ska gå på våra tester (MH eller MT) kanske kan vara behjälpliga med att baka en kaka till eftermiddagskaffet, någon kanske kan ta åt sig att laga lunch, någon kanske kan stå i köket och hjälpa till med disk och någon annan kan möjligtvis kanske hjälpa till att städa upp efter dagen... Alla har förstås inte möjlighet, men att på två-tre personer göra allt jobb både innan, under och efter testtillfälle är mycket! När vi plockat ihop banan igår så hade vi fortfarande köket och stugan kvar att städa. Om jag bara tänkt på att fråga någon innan, så hade det ju gått så mycket fortare och smidigare. Men man lär så länge man lever.

Slänger ut frågan här:

Är det någon som kan tänka sig att laga en enkel lunch till figuranter och beskrivare inför söndagen den 19 oktober då vi har MH för H och I-kullen? Är det någon som kan tänka sig att baka något till kaffet? Vi behöver också någon som finns tillgänglig i köket, i alla fall ett par timmar vid lunchtid. Känn er inte pressade att tacka ja, för det ska ju inte vara jobbigt. Men någon kanske inte har nåt emot att fixa lite..?? Hör av er i så fall.

---