---

Sagt och gjort; Jag skuttade upp i gryningen, satte på en panna kaffe och satte mig i sängen igen för att dricka detsamma, alltmedan Fhara lättjefullt sträckte ut sig bredvid mig och ville bli kliad på magen. Medan vi mornade oss, Fhara och jag, så betraktade jag naturens vackra höstfärger genom sovrumsfönstret och konstaterade att det skulle bli en solig dag - den första på månader känns det som. Det gjorde att jag piggnade till snabbare än vanligt. Strax efter halv nio var jag på plats vid klubben för lite förberedelser inför dagen. Där var redan en massa folk på plats.

Först ut på spåren. Jag gick ut spår nummer tre, som sedan Lena med Axxa fick. Själv gick jag och Carla spår nummer 1. En mycket ringrostig Carla sprang glatt ut i rutan och tog ett klockrent bakspår! "- Tillbaka till rutan...". Vände och så bar det iväg. Med HÖG fart (tur att jag hade fått låna handskar av Gunnar, annars hade jag varit skinnflådd i händerna). Jag lindade linan ett varv runt näven och försökte hålla emot. Den arma handen ströps ihop och skrynklades till som en avsnörpt korv... Aj...! Nosen var hög och det såg ut som vi var ute på söndagspromenad. Så vek hon av ner mot vägen och det var bara att försöka följa med så gott det gick. När hon sen valde att gå ut på vägen så var jag tvungen att stoppa upp spektaklet. "- Nej, nej, Carla. Här går INTE spåret...". Jag samlade ihop henne och backade upp igen, där vi kom ifrån. Lite snurrande med hög nos och strosande i lingonriset innan hon åter satte av mot vägen. Jag suckade inombords och tänkte att vi nog skulle få bryta redan här, för det såg verkligen inte ut som hon spårade alls. Men så vek hon av och gick en liten sträcka utmed vägen och jag hade ju inget annat val än att följa efter få se vad hon skulle hitta på. Och mycket riktigt, efter en stund kom hon faktiskt tillbaka med första pinnen! Duktig flicka! Beröm och godis, sen bar det av igen. Pinne efter pinne plockade hon, och när hon efter fyra pinnar kom med den långa slutapporten så trodde jag knappt mina ögon.  Fyra + slut. Vi hade missat en insåg jag, men va f-n. Vi var ju runt! Jag klappade om henne och gick mot bilen igen, svettig som sjutton efter att ha halvsprungit i den risiga terrängen... Min kompis AnnKristin stod vid bilen och tog kort på oss när vi kom från spåret.

När vi kom tillbaka till klubben stod uppletande på listan. Två föremål i en ruta på 25 x 50 m. Jag och Carla var först ut. Vi hade fyra minuter på oss. Även här insåg jag att jag inte har det rätta tonfallet i mina kommandon, för när jag kommenderade "leta" så la hon sig i ett perfekt snabbt läggande. Okay... Skicka igen, med en annan betoning på leta. Då bar det iväg, om än något tveksamt. Och efter ett tag kom hon in med det första föremålet - en gul snitsel som suttit i ena hörnet på rutan!! Jaja, så kan det gå. Jag klappade om henne och berättade hur duktig hon varit och skickade igen. Då kom hon med handsken. Perfekt avlämnande. Sen fick hon lite problem, och precis när Nadine (tävlingsledare) sa att tiden var ute hittade hon den lilla barnschampoflaskan som låg ganska nära baslinjen. Synd... Men duktigt ändå.

I lydnaden så fixade hon allt utom läggande under gång, där hon satte sig istället. Summan av kademumman så måste jag säga att vi kämpade bra, Jag och Carla. För hon känner ju inte mig som sin förare. Hon gjorde så gott hon kunde och jag också, och vi hade skoj :o). Vi kom trea. Lena med Axxa vann, Gunnar och Geisha tvåa och sen vi då. Efteråt blev det korv med bröd i klubbstugan och jäklar vad gott det var! Här är bilden på oss pallplatsdeltagare (hehe) tillsammans med Gunnar Fors, domare för dagen (foto: AnnKristin Norberg);

Nu ska jag kolla lite TV och slappa i soffan!

---