---

Hela dagen har det snöat. Jag har faktiskt aldrig tidigare varit med om något liknande. Nog för att man någon gång upplevt snö i gröna löv, men då har det varit ett snabbt övergående snöfall som töat bort ganska direkt. Men en dygns konstant ihållande och därtill ymnigt snöfall har jag aldrig tidigare upplevt. Inte heller att det ligger kvar, och med ett djup av 20-30 cm. Deprimerande är bara förnamnet :( En vän sa till mig idag att jag bara inte KAN bo kvar i Dalarna när det kan se ut som det gör idag. " - Du måste flytta, Lotta, till Portugal eller nå´t.." Han har rätt. Ska det vara på det här viset så KAN man bara inte bo kvar... Förhoppningsvis har jag ändrat mig till nästa helg eller så... ;o)

Gunnar och Gunnel ställer in tävlingen imorgon igen. Det är för mycket snö och för halt på vägarna att ge sig ut och halka på sommardäck... Så mycket är inte en tävling värd, så man ska sätta livet på spel. Det får bli ett senare tillfälle. Men synd är det, för det är svårt att komma med på tävlingar, särskilt spårtävlingar.

Ikväll har Grappa lyckats sno en chokladkaka och satt i sig. Mörk choklad. Inte bra, för det är nämligen giftigt för hundar. Jag trodde nu inte att det var en sådan mängd så hon med sin vikt skulle bli förgiftad, men för säkerhets skull så tog jag till det gamla beprövade kenpet med salt på tungan. En tesked salt uppslammat med lite vatten längst bak på tungan... Och mycket riktigt, 10 minuter senare så kräktes hon upp allt; papper, choklad, folie och lite annat smått o gott tillsammans med halvsmält mat. Bra, då slipper vi tänka på att eventuellt ge oss ut i ovädret med bilen till något Djursjukhus. Grappa är nog f.ö den enda i familjen som tycker att det är störtkul med snön. Hon racar som en galning och det bara lyser av lycka i ögonen på henne. Tokfia :)

Nu ska vi gå och lägga oss, och drömma ljuva drömmar om ljumma sommarkvällar, iförda shorts och sandaler, istället för täckjacka och fårskinnsfodrade boots.

---

---

Om jag gnällde på vädret igår, så är det ingenting mot vad jag känner för att göra idag. Så här såg det ut i morse när jag steg upp:

Det är ju dock den 17 maj, Norges nationaldag, med gröna löv och blommor i rabatterna. Men jag tröstar mig med ett rim från min mormor; "Maj våt och kall, fyller bondens lada all..". D.v.s är maj en våt och kall månad blir det en kanonsommar sen :). Så det tror vi på.

Gunnar och Gunnel ställde in Hagforsresan och lägreklass spår med Geisha p.g.a ovädret idag. Men vi får hoppas att det smälter bort under dagen så de tar sig till tävlingen i Filipstad imorgon istället. Det är lägrespår som gäller då också. Jag håller tummarna hårt för en uppflyttning!

Idag fyller vår F-kull 4 år! Fhara ska få något gott i maten ikväll. Tänk att det redan är fyra år sen... Time flies!

---

---

:( Vädret är mer än trist. Ja, det är rent ut sagt skitväder. Iskallt regn strilar konstant från en blygrå himmel. Termometern visar på ynkliga 4 grader. Efter en halvtimmes promenad med en kompis så var hundarna dyngsura, och vi likaså. Jag loggade desperat in på SMHI's sida för att förhoppningsvis få goda nyheter i femdygnsprognosen... Men det ser ut att bli likadant hela helgen och bara lite bättre i början av nästa vecka. Tur i alla fall att inte det här lågtrycket kom förra veckan på Niina Svartbergdagarna. Det hade inte varit kul.

Då har jag gnällt av mig lite om vädret, så nu känns det lite bättre :). Hundarna är magsjuka. Det började med Cragge för några dagar sedan. Han kräktes och hade diarré, som till slut t.o.m blev blodblandad... Han fick då vila magen helt från födoämnen ett par dagar innan Ann-Marie Hammarlunds Dietsoppa sattes in. Nu har han ätit dieten under ett par dagar och än så länge så ser det bra ut. Efter honom fick Grappa häftiga kräkningar en natt - ja, faktiskt riktiga vätskekaskader - men dock ingen diarré som tur var. Sen var det Fharas tur att spy lite, och idag har Våris satt igång att bajsa vatten :(. Fy sjutton! Nu är jag trött på att torka spyor. Skit har jag hittills inte behövt torka, men jag har istället fått gå upp och släppa ut dem x antal gånger per natt. Våris mage kan ju också vara extra känslig nu också, sen hon igår lyckades äta upp några feta skivor grillad fläskfilé och en halv grillad kyckling... *Grrrrrr!!!!!* Hon är Tjuvarnas Drottning tror jag. "The Queen of Thieves" . Jag hann inte vara ute i mer än ett par minuter, förrän de nygrillade och ännu varma läckerheterna endast bestod av två tomma påsar! Då kan man bli ARG. Och det var jag. Men Våris, hon var mer än nöjd...

Nu ser jag fram emot valpträffen som kommer att gå av stapeln den 31:a maj. Det ser ut som de flesta kommer. Det är bara ett par som jag inte har fått svar av ännu. Det ska verkligen bli jätteskoj att träffas och se hur våra slynglar ser ut och är. Men enligt de rapporter som kontinuerligt strömmar in så är samtliga ägare nöjda med sina vovvar.

Och nu blir det en kopp kaffe innan jag sätter igång att jobba!

Vi hörs...

---

---

Så är jag tillbaka i etern igen. Skönt... Kvällarna brukar spenderas med jobb framför datorn. Tur att jag kan styra själv, för jag är mycket mera effektiv på kvällen än på förmiddagen. Morgnar och förmiddagar är jag seg, ja, faktiskt rent utav värdelös! Jag tänker trögt och kreativiteten är som bortblåst. Men jag får dock akta mig så jag inte kommer in i trallen som jag lätt gör med sena nätter. Det har hänt mer än en gång att jag ser solen gå upp och hör fåglarna börjar kvittra vid 03:30-tiden, och upptäcker att jag fortfarande sitter kvar och misshandlar tangentbordet... Inte bra! Nu brukar jag ha en regel att gå till sängs senast 01:00. Det är bättre.

Sommaren har ju kommit känns det som. Ja, kanske inte idag då, då kalla nordanvindar ilade runt husknuten, men i helgen som var så gällde sandaler och shorts. Och häggen blommar och doftar underbart gott! Nu gäller det verkligen att ta vara på tiden, för det dröjer inte länge förrän löven börjar skifta i gult igen... Inte för att jag vill vara negativ, men det är ju så här i Norden, att somrnarna är på tok för korta. Och som ni alla vet så avskyr jag de långa, mörka och kalla vintrarna. Fick låna en bok utav Gunnel där miljön i en liten fransk by beskrivs så målande vacker att jag suktade mer än en gång under läsningen. Tänk att få bo så! Men jag kan resa i fantasin, och det är inte heller det sämsta. Det är tur att jag begåvats med en stor portion livlig fantasi. Den har räddat mig många sömnlösa nätter. Jag har alltid haft livlig fantasi ända sen tidig barndom. Minns såväl än idag hur mina fantasifigurer (som f.ö alltid var med mig) såg ut. De var två stycken. De hade så roliga namn att jag undviker att nämna dem här... Det sitter ju fortfarande i att jag blev skrattad åt mången gång när jag berättade om dem som barn, och dessa två gjorde jag allt roligt tillsammans med, allt som man bara kan tänka sig. Senare skaffade jag en till låtsaskompis, men det höll jag tyst om för att inte bli till åtlöje ytterligare en gång :) För då var jag hela fem år och borde inte ha låtsaskompisar mer.

Än idag kan fantasin skena iväg med mig, långt, långt bort. Och det är så skönt. Jag skulle inte vilja vara på något annat sätt - på gott och ont! För ibland sätter min kreativa sida käppar i hjulet för mig på livets väg, men utan den sidan skulle jag vara halv, så det är uteslutet att vara på något annat sätt. Och utan mina hundar skulle jag också vara halv... Jag är vad jag är och folk får ta mig för den jag är. Ingen kan ändra sitt jag, hur gärna man än vill. Eller, jo, ett litet tag kan man ändra på sig. I alla fall "låtsas" eller "spela", men det håller aldrig i längden. Kärnan ändrar man inte på...

Nu svamlar jag igen :) Och klockan tickar framåt. Dags för hundarnas kvällsrastning och sen är det läggdags för oss alla.

Jag är tillbaka imorgon.

---

---

Jag har inte gått och dött, eller blivit sjuk eller nåt sånt. Nej, anledningen till att jag för tillfället är frånvarande är att mitt internetabonnemang plötsligt upphört att fungera p.g.a missförstånd vid byte av bank och konto för autogiro... Men de har lovat att det snart är igång igen. I alla fall senast onsdag. Känner mig helt lost om sanningen ska fram. Jag är nog mer nät-beroende än jag tidigare anat =|

Nåväl, jag har i alla fall varit på kurs med Niina Svartberg. Det var intressant. Jag fick inspiration till att träna, och det var huvudsaken. Nu är ju så att jag varit med i gamet alltför länge för att bli "förvillad" av olika instruktörers sätt att tänka hundträning, så jag plockar bara det jag vill ha med mig och sen kör jag mitt eget race. Några av deltagarna tyckte inte att det kändes så bra för att det var alltför olikt det tänk de tidigare blivit lärda. Och så kan det nog vara i början av karriären, men man blir säkrare på sin egen sak ju längre man håller på. Så ge inte upp bara för att ni kanske blev lite nedslagna. Ta't med en klackspark, spotta i nävarna å ta nya tag! Grappa var i alla fall jätteduktig, och jag var så stolt över min lilla "bebis".

Sen har vi haft MT (korning) igår. Från kennel Kulla Gulla deltog fyra hundar; Grizzla, Findus, Fhara & Farina. Samtliga blev Godkända! STORT GRATTIS!! Jättekul att träffa er och se hur våra hundar utvecklats, från att vara slynglar på MH:t till att nu på MT ha fått den stabilitet de behövde. Gunnar & Gaia var ute och tävlade högreklass sök i helgen igen. Godkänd nu också, precis som sist. Den här gången missades en figurant, men lydnaden gick bra. Dock tar både Gunnar och jag tar det hela med ro. Det är bra en tidsfråga innan uppflyttningen är i hamn för duktiga Gaia, och tävlingserfarenhet är bara bra för en relativt ung hund som hon. Ett mail har jag också fått från Erik och Maria med Stikkan. I lördags tog han äntligen sitt LP1 tillsammans med Maria, och trots några förargliga slarvfel så slutade resultatsumman på hela 188 poäng! Nästa helg blir det tydligen debut i klass 2. Jag önskar förstås Lycka Till :)!

Nej, nu måste jag hasta vidare med att gå igenom mina mail. Jag lånar en internetuppkoppling just nu, så jag måste väl snart stänga ner. Men jag blir inte borta länge.

Ha det så gott, alla bloggläsare!

---

---

Fick ett en vacker bild på MMS idag av Maria H, som var fodervärd till min tik i B-kullen; Birka:

Igår hade Birka fått somna in, gammal och sjuk... :(. Hon blev 10 år gammal. Nu är hon uppe i hundhimlen hos sin bror Azzar (som maria också hade), och de springer säkert ikapp på ängarna, fria från stela, smärtande leder och gamla orkeslösa kroppar. Det är så jobbigt att våra kära djur har så kort liv... De borde få leva lika länge som oss, så vi fick följas åt på den sista resan. Skickar en tröstekram till Maria som nu bara har Paxx kvar...

Imorgon blir det tidigt upp, för då börjar tvådagarskursen i lydnad för Niina Svartberg. Ska bli superkul! Jag har aldrig tränat för henne förut. Sen var jag bara tvungen att anmäla mig till klubbens spårkurs för Lasse Persson - Polis (hundförare) från Uddevalla - i september. Honom har jag gått kurs för tidigare. Han är helt suveränt duktig och vi experimenterade hejvilt med spåren. Hårda spår, cykelspår, virrvarr, en salig mix av allt möjligt blandat med olika variationer och grader av störning. Lasse rekommenderas varmt om någon är spårintresserad. Ja, även för icke spårintresserade, för har man gått en kurs för honom är man definitivt spårintresserad efteråt :). Så nu är det fullt upp på kursfronten känns det som. Vecka 24 är det dags igen, då kommer Oliver Neubrand från Tyskland hit för att drilla oss i IPO:t är det meningen... Det känns som jag verkligen dukat upp för inspiration på kursfronten i år. Infinner sig inte inspirationen efter allt detta så kommer den nog aldrig!

Nu är det läggdags. Jag ska dock ta block och penna med mig i sängen för att skriva ner lite punkter till imorgon, målsättning och sånt. Och jag tar förstås kameran med mig imorrn så ni kan få se lite bilder ;o)

På återhörande ganska snart!

---

---

När klockan ringde 07:00 i morse så sken solen från en bå himmel, och genom sovrumsfönstret kunde jag ana den spirande, skira grönskan i björkarna utanför. Det är försommar och en mycket vacker natur. "Våren är en längtsam tid", brukade min mammas gamla farbror säga, och visst hade han rätt. Man fylls av något slags längtan till förnyelse och förändring. Och ibland också en längtan till det som varit en gång för länge sen... ("..Det gör ont när knoppar brister...". Jag tror att det var Karin Boye som skrev det. Utveckling, och därmed insikt, kan göra ont. Precis som längtan... Och om våren är längtan både smärtsam och jublande på samma gång. Blev en låång parentes, jag vet :)

När frukosten för mig och hundarna var avklarad så gick jag ner mot vägen med Liza i kopplet för att möta Sara som kommit från Piteå för att titta på Liza. Liza hälsade överlyckligt på Sara, precis som hon gör med alla. Vi gick hem, jag tog en kopp kaffe och Sara fick té. Jag visade och pratade om Lizas stamtavla och Sara ställde frågor, alltmedan Liza  spankulerade omkring på gården. Eftersom jag var tvungen att arbeta lite med mentalbanan på klubben sen, så hängde Sara på. Liza och Grappa fick också följa med. Vilka hjälpredor... In och ut ur baracken, dragandes i linor och allehanda ting. När vi monterade upp harbanan så var jag tvungen att sätta in flickorna Bus i bilen, för det gick inte att ha dem med. Det lägger sig i ALLT. Vi fick till elharen och for sen ner för lite lunch på Thairestaurangen. Gott med lite käk innan vi åkte ut för att lägga spår till Liza och Grappa. Även AnnKristin med Sally hängde med och spårade. Jag måste säga att Liza imponerar stort! Spårar jättefint med låg näsa hela tiden. Tappar hon letar hon sig snabbt tillbaka utan hjälp. Plockar också föremålen och vänder glatt in med dem. Hon spårade f.ö ända från bilen och tillbaka... Inte bara det "lagda" spåret :). Grappa fick ett näringsspår. Det var lite torrt i det döda gräset men jag såg till att trampa till ordentligt i varje steg.  Nu hade hon bråttom så jag fick hålla emot, men hon är 100% fokuserad och har nosen nere hela tiden. Spårkärnan vek hon inte av från en decimeter! Vinkeln gick hon över med en halvmeter innan hon upptäckte att hon var fel och backade snabbt tillbaka för att suga tag i spårkärnan igen. Dock fick jag hjälpa henne lägga sig vid slutföremålet, för hon var så ivrig så hon fattade inte riktigt. Summa summarum; Vi får lägga krut på att bromsa ner farten, för den är alldeles för hög. Sen är det nog bara rutin och många, många spår som gäller.

Vid halvsjutiden ikväll var det dags :(. Liza och Sara skulle åka, så jag skjutsade upp dem till stationen och tog Grappa med mig. Vi väntade alla fyra på perrongen och när tåget kom så blev Liza först lite fundersam. Särskilt när dörrarna for upp med ett pysande, men det kom ju människor ut, och de skulle helst hälsas på, på det översvallande, mysiga sätt som bara Liza kan hälsa :)
Grappa spratt först till och blev stel, ställde sig längst ut i kopplet med hög svans och mullrade dovt, men så såg ju hon också till sin förtjusning att det var människor och ville kasta sig över dem i glädjerus. Men nu får man ju lov att lära sig att det inte går för sig med vem som helst. Folk i allmänhet gillar inte när en stor rottweiler hoppar upp mot dem för att gosa och pussas. Sara klev på tåget, och med lätt övertalning så hängde också Liza villigt på. Dörrarna stängdes, jag vinkade... Och tårarna brände bakom ögonen. Tåget började sakta, brummande röra på sig och där var de iväg. Liza på sin resa till sitt nya hem långt, långt bort. MEN, hon kommer ner på valpträffen den 31 maj. Så vi ses ju snart igen. Jag hoppas att det går bra för dem. Det var ju en tågresa på 18 timmar. Ingen lek direkt :(

Imorgon måste jag stöka undan lite praktiska saker, för på torsdag börjar lydnadslägret med Niina Svartberg. Det ska bli jätteskoj, och jag ser fram emot det mycket! Lördagen går åt att bygga bana och ordna inför vårt MT här på söndagen. Så nog är det fullt upp...

Men ni blir inte av med mig så lätt. Var så säkra. Imorrn är jag här igen ;)

Godnatt folks!

---

Det är märkligt. Vi föds alla lika men någonstans på livets väg så får vi olika typer av samhällsstatus. Det är något som andra människor lägger på en. Genom ett speciellt yrke, talang, ekonomi eller annat så är vi mer eller mindre värda i andras ögon. Ta t.ex två människor med exakt samma förutsättningar i livet från start, likvärdigt intellekt o.s.v Den ena har vid, låt säga 40 års ålder, bakomligande studier med universitetsexamen, flott villa, familj med välartade barn och dyr bil. Den andra var inte särskilt intresserad av att studera vidare efter grundskolan, utan satsade på ett yrke som han trivs med istället. Men har då  vid samma ålder betydligt sämre förutsättningar ekonomiskt, ett litet hus som han stretar på med för att få det att gå ihop, och en halvrisig bil. Han har dock också familj och ett intresse som han utövar och trivs med. Bägge trivs med livet fast på olika sätt. Vem är mest värd? Ja, MÅNGA skulle nog helst vilja vara vän (eller rent av allra bästa vän) med exempel 1, sola sig i glansen av yrkestitlar och pengar, och därigenom hoppas på att få en liten del av kakan själv... Vilket jävla hyckleri, rent ut sagt!! Är det något jag hatar så är det människor som fjäskar för personer som "är något". Människor som krumbuktar och vänder ut och in på sig själva för att få vara "närmast". Som lätt kan hugga kniven i ryggen på en vän för lite social status, eller för att få stå i utkanten av rampljuset en sväng. Jiiizees..!! Låt mig bara berätta en sanning; Ingen är förmer än någon annan. Inte ens Majestätet himself. Han har bättre förutsättningar än du och jag på många vis, men han är inte mer värd som människa för det.

MEN, det finns egenskaper som gör en människa mer värdefull än en annan. Det är saker som exempelvis ödmjukhet och empati. Att ge en del av sig själv till en annan utan att kräva något tillbaka. Att behandla andra så som man skulle vilja bli behandlad själv. Att ge en gåva till någon och bara känna glädjen av att kunna göra någon annan glad! Jag fick en sådan gåva nyligen, och tanken bakom gjorde mig precis lika glad som gåvan i sig självt... Det var något jag absolut inte väntat mig, men som gjorde mig alldeles varm inombords. När man har sådana vänner i sitt kontaktnät är man trygg. Och jag kan lova att det äkta och genuina, det håller i längden... Det gör däremot inte det ihåliga, falska, för sanningen segrar alltid till slut!

Nåväl, slut med filosoferandet nu... Jag svamlar som vanligt en massa :). Imorgon åker förmodligen Liza. Sorgligt, för jag har verkligen blivit fäst vid den lilla "skatan" :(. Hon flyttar antagligen upp till Piteå om allt går som vi tror. Men huvudsaken är att hon får ett bra hem där man vill arbeta med henne. För lilla Liza är nämligen ingen soffhund. Därav att jag väntat och väntat för att haffa den rätta köparen. Hon skulle förmodligen gå lös på inredningen om hon bara fick vara. Lillan behöver mental aktivering, det är ett som är säkert. Vi var till veterinären idag med henne för att få ett nytt intyg, och hon var frisk som en nötkärna :). Och förstås också lika glad som vanligt.

Nu ska jag gå och läsa bok, sen sova. Det blir en dag imorgon också.

Godnatt, alla! Hörs imorgon...

---