---

Det är märkligt. Vi föds alla lika men någonstans på livets väg så får vi olika typer av samhällsstatus. Det är något som andra människor lägger på en. Genom ett speciellt yrke, talang, ekonomi eller annat så är vi mer eller mindre värda i andras ögon. Ta t.ex två människor med exakt samma förutsättningar i livet från start, likvärdigt intellekt o.s.v Den ena har vid, låt säga 40 års ålder, bakomligande studier med universitetsexamen, flott villa, familj med välartade barn och dyr bil. Den andra var inte särskilt intresserad av att studera vidare efter grundskolan, utan satsade på ett yrke som han trivs med istället. Men har då  vid samma ålder betydligt sämre förutsättningar ekonomiskt, ett litet hus som han stretar på med för att få det att gå ihop, och en halvrisig bil. Han har dock också familj och ett intresse som han utövar och trivs med. Bägge trivs med livet fast på olika sätt. Vem är mest värd? Ja, MÅNGA skulle nog helst vilja vara vän (eller rent av allra bästa vän) med exempel 1, sola sig i glansen av yrkestitlar och pengar, och därigenom hoppas på att få en liten del av kakan själv... Vilket jävla hyckleri, rent ut sagt!! Är det något jag hatar så är det människor som fjäskar för personer som "är något". Människor som krumbuktar och vänder ut och in på sig själva för att få vara "närmast". Som lätt kan hugga kniven i ryggen på en vän för lite social status, eller för att få stå i utkanten av rampljuset en sväng. Jiiizees..!! Låt mig bara berätta en sanning; Ingen är förmer än någon annan. Inte ens Majestätet himself. Han har bättre förutsättningar än du och jag på många vis, men han är inte mer värd som människa för det.

MEN, det finns egenskaper som gör en människa mer värdefull än en annan. Det är saker som exempelvis ödmjukhet och empati. Att ge en del av sig själv till en annan utan att kräva något tillbaka. Att behandla andra så som man skulle vilja bli behandlad själv. Att ge en gåva till någon och bara känna glädjen av att kunna göra någon annan glad! Jag fick en sådan gåva nyligen, och tanken bakom gjorde mig precis lika glad som gåvan i sig självt... Det var något jag absolut inte väntat mig, men som gjorde mig alldeles varm inombords. När man har sådana vänner i sitt kontaktnät är man trygg. Och jag kan lova att det äkta och genuina, det håller i längden... Det gör däremot inte det ihåliga, falska, för sanningen segrar alltid till slut!

Nåväl, slut med filosoferandet nu... Jag svamlar som vanligt en massa :). Imorgon åker förmodligen Liza. Sorgligt, för jag har verkligen blivit fäst vid den lilla "skatan" :(. Hon flyttar antagligen upp till Piteå om allt går som vi tror. Men huvudsaken är att hon får ett bra hem där man vill arbeta med henne. För lilla Liza är nämligen ingen soffhund. Därav att jag väntat och väntat för att haffa den rätta köparen. Hon skulle förmodligen gå lös på inredningen om hon bara fick vara. Lillan behöver mental aktivering, det är ett som är säkert. Vi var till veterinären idag med henne för att få ett nytt intyg, och hon var frisk som en nötkärna :). Och förstås också lika glad som vanligt.

Nu ska jag gå och läsa bok, sen sova. Det blir en dag imorgon också.

Godnatt, alla! Hörs imorgon...

---