---

Det började på förmiddagen idag med avsök, och där har Stikkan problem med skallet. Söket är inga problem i sig, rakt och fint ut på djupet i rutan och snygga framslag samt vindar högt, men just skallmarkeringarna är hans akilleshäl... Det visar sig att också här behövs ett inslag av skärpa för att få honom att skälla bra. Jag var själv inte med ut i skogen, men fick rapporterat av Erik och Maria hur det gått när de kom tillbaka vid lunch. Jag passade istället på att umgås med mina hundar under förmiddagen så att de skulle slippa bli ensamma så länge. Maria berättade att även dvärgpinschern Elmer fått ett spår som han fixade galant :).

Efter lunch var det dags för skydd igen. Stikkan skulle jobbas mer i korg första passet, och målet för idag var att få en attitydsändring, lägga honom i en annan "känslofil" som Glenn uttryckte sig. Stikkan behöver helt enkelt bli lite förbannad för att kunna stöta riktigt bra i korgen så småningom. Och mycket riktigt, idag fick vi verkligen se hur hans attityd förändrades och han blev plötsligt "pissed off" på riktigt! Och tyngden i hur han slängde sig fram emot Glenn, som hela tiden gäckade honom genom att slinka undan, var en helt annan. Även gurglen började få en allvarston, där han spottade och fräste i korgen. Kul att se att det så smått börjar anas att det finns lite mer att plocka fram i gossen. Dock måste man som Glenn tydligt påpekade, vara väldigt försiktig när man utvecklar hundens allvarssidor på det här viset och veta vad man pysslar med. Ta ett litet, litet steg i taget, hela tiden med full kontroll. Stikkan är ju nu dock en otroligt stabil Rottweiler som sorterar rätt i alla lägen... Och det är ju faktiskt delvis därför han aldrig behöver bli riktigt arg, för han är aldrig rädd för något :) Men när passet är över så släcker han ner direkt. Inget kvarstående där inte.

Sen blev det ett bitpass med hjälpfiggen Patrik, som grinade rätt illa när Stikkan bet. Efteråt visade han märkena efter Stikkans tänder... Han hade nästan bitit igenom ärmen. Enligt Patrik biter han " ..så in i helvete hårt..", och det stämmer nog. Det rottweilern förlorar i snabbhet mot de belgiska vallhundarna tar de igen i styrka :). Nåväl, summa summarum så var Erik nöjd med dagens övningar som gått framåt.

Nu några bilder (som tyvärr var ganska dåliga i kvalité) från dagens träning:

Imorgon blir det skydd hela dagen, och jag hoppas verkligen på bättre väder och därmed bättre bilder.

Hörs imorrn, kära bloggläsare. Nu; God natt!

---

Igår var första dagen på skyddslägret här med Glenn Andersson. Lite sammanfattningsvis kan jag väl säga att det var mycket intressant, då Glenn tänker lika mycket tjänstbarhet som sport. Han var väldigt duktig på att förklara, både samtidigt som han jobbade med en hund på plan och efteråt, om VARFÖR han gör på ett visst sätt. VAD han vill ha fram för reaktion och varför den reaktionen är bra i just den situationen. Det gjorde att även vi som åhörare fick ut en massa bara genom att sitta bredvid. Han var också duktig på att individanpassa träningen tycker jag.

Stikkan fick ett par pass, och ringrostig som han är efter vintern så var det väl en del att peta i förstås. Men han biter bra och hårt. Fokus lades igår vid korgarbetet, där han haft och har, vissa problem, framförallt med att lägga ordentlig tyngd i angreppen. Glenn förklarade att "problemet" med Stikkan och många hundar som honom, som har en enorm grundtrygghet (nervfasta med mycket dådkraft) är att man får inte arga dem så lätt, kontra en hund med något "skralare" nerver och dådkraft som blir lite "ängslig" och satsar för fullt... Intressanta iakttagelser. Hur som helst så hade Glenn olika idéer och förslag på lösningar för den här typen av problem, som ska testas idag. Spännande!

Gunnar och Gunnel kom förbi på klubben en sväng. Jag fick en påse med ett par paket kaffe av dem, samt en bok att läsa. Sen kom Gunnar med ett kuvert som jag inte fick öppna förrän de åkt. När de for så öppnade jag - och herregud, vilken överraskning! Det var en gåva som fick mig tårögd och rörd över att det finns så vänliga människor! TUSEN, TUSEN TACK!!! Och tanken bakom är för mig lika värdefull som innehållet i brevet... Jag är helt överväldigad över att ha så fantastiska valpköpare tillika vänner.

Här kommer några bilder från dagens träning. Håll tillgodo, och more to come ;)

Och sen kom Kaiza-sonen Hagbard med husse och matte och tittade på en sväng... Så här fin är Hagbard, nu 10 månader gammal...

Sist, och faktiskt också minst (!) Stikkans plastbrorsa Elmer,
en cool krabat som nog trodde sig vara mycket större än han
egentligen är ;)

Återkommer med mer bilder efter dagens träning...

---