Alla inlägg under april 2008

Av Lotta - 20 april 2008 22:28


Hela dagen har varit underbart vacker. Solsken, klarblå himmel och VARMT! Det kändes som en föraning om sommar idag. Jag passade på med lite trädgårdsarbete. Krattade upp resten av löven på stora gräsmattan, städade upp i ena rastgården, och tog bort torra och döda grenar och kvistar ur en del buskar, där nytt nu så småningom ska börja spira... Grappa och Liza var med mig ute på gården och "hjälpte till" så gott de kunde. (De andra var ju också ute såklart, men inte fullt så hjälpsamma som flickorna Bus ;) Jag hann även med en skogspromenad med ungdomarna och de jagade ikapp med varann över stock och sten som vanligt. Först så jagar den ena, sen vill den bli jagad... och så håller de på. På eftermiddagen var det två trötta flickor som mer än gärna gick in och la sig :)


Själv var jag nöjd med mitt arbete och kände mig sådär lagomt, skönt trött när jag till slut gav upp krattandet. Efter en varm och välbehövlig dusch så har jag nu krupit i ett par joggingbrallor och en stor flanellskjorta. Jag tror att jag kommer att sova gott inatt... :)


Här kommer ett par bilder av Iza från uppletandet i fredags:
(PS! Tack för hjälpen med fotografering, Carina!)


Full fokus på vad som händer därute...


Söta gullungen Iza!



Av Lotta - 20 april 2008 00:58

Ute med hundarna för den sista rastingen och ser fullmånen lysa, rund som ett silversmycke på himlen... Det är ganska kallt också med lite frost i gräset. Jag hörde en hund skälla, ylande klagande skall, någonstans längre bort i byn. Eller var det kanske en varulv? Vem vet... När jag går och lägger mig vet jag att jag kommer att ha svårt att somna, så är det alltid vid fullmåne. Jag kastar mig från sida till sida. Suckar och byter ställning igen. När jag så småningom somnar så är det en orolig sömn, med en massa drömmar.


Kanske är det inte drömmar ändå..? Kanske är det så att hörntänderna tränger fram tills de är fullt synliga, långa och vassa som hos den sabeltandade tigern, och naglarna växer ut till klor... Kanske blir benen ludna på riktigt, så som om de aldrig varit i närheten av en rakhyvel förr. Kanske hoppar jag upp i fönsterbrädan, tar ett vigt skutt ut på gården och galopperar snabbt över parkeringen och ner i Opärogränd... Det är möjligt att grannarnas skvaller om en stor, ful och raggig varg travades genom Holsåkersbyn den där natten, med glödande ögon, hängande tunga och blodig fradga i mungiporna, i själva verket var JAG en natt med fullmåne... Då kanske det inte är så kontigt om man ibland vaknar och känner sig lätt överkörd, som man varit på värsta partyt... För det kanske man har? Vem vet?


God natt kära bloggläsare. Nu ska jag ge mig ut på... Ja, vi får se ;)


---


Av Lotta - 17 april 2008 23:53

Idag har jag ägnat dagen mestadels till städning. Det är helt otroligt hur skitigt det blir på våren. Lera och grus, och en massa hundhår. Hundhår förresten, det är svarta drivor i hörnen. Dammsugaren och moppen är framme för jämnan den här tiden. Fast jag dammsuger det sista jag gör på kvällen så är det det första jag får göra på morgonen igen. Jag menar, hur mycket kan de egentligen fälla under natten? Mängder tydligen... Det fullkomligt rasar av päls!


Grappa har ju också en märklig benägenhet, och det är att hon ska ge filten som ligger i hennes bädd en riktig omgång, flera gånger per dag. Då tar hon ett rejält tag och ruskar den så man knappt ser genom damm(dim)ridån. Jag brukar försöka hejda henne snabbast möjligt, så jag ska slippa ett lager fint damm över allting i köket... Bänkar, bord – you name it! Dessutom har Fhara nu kommit på att Liza är en riktigt rolig prick till lekkamrat, så nu leker de alla tre (Fhara, Liza och Grappa) så möblerna knappt står kvar, och dammet yr om möjligt ännu mer. Jisses, vad trött jag blir ibland, när jag nästan blir knuffad ur stolen när jag sitter framför datorn och försöker jobba. Och ja, jag vet, jag borde inte gnälla, utan ha bättre vardagshyfs på dem. Det är sant och jag tar villigt på mig att så är fallet. Och lade jag manken till så skulle jag få ordning på torpet, men ärligt talat så orkar jag inte... och bryr mig kanske inte så mycket heller.


FAST ibland önskar jag att jag hade en ljudisolerad lägenhet med dubbla lås. Där skulle jag stänga dörren, låsa om mig ordentligt och bara viiila. Ligga i badkaret och spreta med tårna. Glida omkring i en morgonrock av tjock, lyxig frotté hela förmiddagen med ett glas champagne i näven. Inte ett hundhår så långt ögat når. Lyssna på klassisk musik... Eller bara njuta av tystnaden. Jag skulle INTE behöva släpa mig upp på morgonen (och i värsta fall, som ju faktiskt har hänt någon gång, kliva i en kall hundspya), stappla ut i köket för att portionera ut dagens kulsoppefrukost, ackompanjerad av hetsiga hundskall och trampande tassar innan jag iförd en sliten morgonrock (av betydligt simplare modell än den beskriven ovan) blir dragen ut på gården i gummistövlar av ivriga hundar som ska morgonkissa. När man knappt öppnat ögonen ännu, och med en frilla som Kurt Ohlsson skulle bli dödligt avundsjuk på om han såg den...


När jag tänker efter så tror jag inte att jag har haft "ledigt" från mina hundar knappt en enda dag sen jag fick min första, för 18 år sen. De är med mig överallt, alltid. Endast när jag låg på sjukhus för ett par år sen, var det någon annan som tog hand om dem under en dryg veckas tid. Fast sjukhusvistelsen vill jag inte riktigt räkna till semester om jag ska vara ärlig... Nåväl, nu är det detta livet som jag har valt, och fast det inte låter så, så är jag faktiskt ganska nöjd med tillvaron. Fast, som sagt, lite ledigt nå’n gång ibland skulle inte skada, en aldrig så liten lyxsemester med bubbelbad och champagne ;o)


Nu är det läggdags, och imorgon bitti bär det av ut i skogen med mina fyrbenta.


I’ll be back!


Av Lotta - 16 april 2008 23:04

Hobbe mår inte bra och det är oerhört jobbigt när ens hundar blir sjuka. Nu bor han ju inte hos mig då, utan hos Tomas, men han hör ju fortfarande hit till vår flock. Jag träffade honom idag och det var ingen roligt syn :o(. Han har magrat och benet är väldigt svullet. Efter upprepade veterinärbesök med olika mediciner (nu senast en antibiotikakur och antiinflammatoriskt) så blir det inte bättre. Klådan har förvisso förvunnit, men ersatts av en enorm törst istället. Tyvärr så tror jag att knölen är en tumör... Han har tid till på tisdag på djursjukhuset igen så får vi se, men det bådar inte gott. Det syns på hela hunden att han är allvarligt sjuk. Tomas har försökt få en tid tidigare än tisdag, men de har ingen. Vi får se hur läget är imorgon om vi kanske måste kontakta en annan veterinär. Men det gör så ont, så ont i ens inre, att se ens hundar må dåligt :(


Idag upptäckte jag blodfläckar på golvet. Jag trodde först att det var lilla Liza som börjat löpa, men det visade sig vara Grappa. Igen. Det är bara fyra månader sen sist. Hoppas bara inte att hon är en sån som löper 3 gånger/år. Men det kan såklart vara tätare nu i början, innan hormonerna stabiliserat sig. Hon fyller 1 år den 9 maj, och då är det dags för röntgen. Usch, va nervöst... Tänk om hon har något ledfel. Vad gör jag då? Det vet jag faktiskt inte i nuläget. Men varje gång jag har en hund som står inför röntgen så kommer samma vånda, samma tankar. Tänk om, tänk om... Jaja, det är ju som det är. Jag har i alla fall gjort allt som står i min makt att förebygga, mer kan man inte göra. Jag måste dock ändå vänta med röntgen tills stamtavlekopian kommit från Belgien. Det tar en j---a tid tydligen! Belgiska KK verkar ju inte vara supereffektiva direkt... Om bara boven i detta dramat kunnat agera lite mer proffessionellt så hade saken varit löst för länge sen. Men det vore att ta i, att förvänta sig såpass mycket...


Varför föddes man inte rik? Ja, man önskar ju ibland att så varit fallet. Eller rik förresten - för mig så räcker det med att klara sig någorlunda bra och slippa vända på vareviga krona. Att slippa kolla extrapriser på ICA och laga kängorna med silvertejp istället för att köpa nya. Men så är det nu inte för min del. Ekonomiska bekymmer tär mer än något annat. Alltid behöva gå med en oro för att det inte ska gå ihop. Man blir sur, tvär och grinig på hela sin omgivning, och man känner sig lika mycket värd som bottenskrapet i en urdrucken saftflaska. Tankarna kretsar ständigt kring hur man ska lyckas täcka utgifterna den här månaden. Hundarna går först. De måste ha sin mat, sen kommer jag. Ägg är relativt billigt och räcker till flera måltider. Dessutom innehåller ägg mycket näring. Tyvärr är kaffe dyrt, och jag är helt kaffeberoende. Går det att odla kaffeplantor på de här breddgraderna? (*Hahaha*) Gröt är också billigt och bra. Hur länge kan man leva på ägg och havregrynsgröt? Länge, hoppas jag. Fast det blir väl lite trist så småningom :D. Nåväl, nog med klagolåt. De finns de som har det värre. Det gör det alltid!


Nu ska jag gå in och krypa ner under täcket. För jag har i alla fall en säng och tak över huvudet. Det är det inte alla som har...


Godnatt folks!


Av Lotta - 15 april 2008 18:09

Måste säga att det känns mycket bättre idag. Jag är PIGG, kanske lite ont i halsen, men det överlever jag lätt. Bara jag slipper känna mig så RISIG som igår. Dessutom så hade jag en trevlig pratstund med min finska vän, först på msn sen på telefon, och vi bestämde att hon kommer hit på besök i sommar under några dagar. Då vi ska träna hund, bada (om vädret tillåter) och slappa på dagarna, och grilla, dricka vin och skvallra på kvällarna :o). Gud så trevligt det ska bli. Jag ser redan fram emot det.


Nu hoppas jag på en lång och varm sommar, med många härliga stunder i goda vänners lag. Överhuvudtaget är ju sommmaren för kort i det här landet, men det är ju inte mycket att göra åt. Måtte bara den tiden som är bli varm och solig. Nåja, vi får väl ta vad som bjuds... Inge mer med den saken.


Nej, nu ska jag gå och fixa min middag. Idag blir det laxfilé med kokt broccolli (jag älskar broccolli), kikärtor och kall youghurtsås. Gott (hoppas jag)! Vi får väl se.


Hörs snart igen kära vänner!

Av Lotta - 14 april 2008 23:34

Började med att jag vaknade imorse efter en natt med avbruten och orolig sömn. Fhara var dålig i magen och ville ut flera gånger. Dessutom så hade jag svårt att somna (tittade på klockan senast 03:15) och kunde inte sluta tänka på allehanda bekymmer. Vad allting blir stort på natten förresten... Problemen blir gigantiska och olösliga under vargtimmarna (kycklingen blir största strutsen),  medan de snabbt krymper på dagen och är fullt möjliga att lösa. I alla fall så vaknade jag vid sjutiden i morse, supertrött och med en dunkande huvudvärk. Var tvungen att ställa in ett möte p.g.a att det kommit andra saker i vägen, och hela dagsschemat spräcktes redan från start. In i duschen och påbörja dagen med en rivstart. Sen, sen. Alltid sen... Jag kände tydligt de fysiska stressymptom som är så välkända för mig. De kan bäst beskrivas som en känsla av elektriska stötar genom kroppen. Särskilt när jag förflyttar ögonen och ser från sida till sida... Då känns det som världen hoppar och skuttar framför mig. Jätteobehagligt. Hursomhelst så var det så här den här alldeles vanliga, blåa måndagen började.


Iväg till ett annat, oplanerat möte. Blev sen hem igen och hann inte med de telefonsamtal som var inplanerade som MYCKET viktiga. En massa oförutsedda saker. Jag gillar inte sån't. Jag vill ha dagen någorlunda planerad så jag vet vad jag har att förvänta mig.  Aktiveringen med hundarna uteblir och Grappa och Liza leker som galningar. Jag blir irriterad över deras vilda lek inomhus och "slänger ut" dem på gården. Då hugger grannen ved strax utanför vårt staket och han bör ju givetvis skällas ut. In med dem igen (för grannsämjans skull), och så har vi hållit på.


På eftermiddagen kände jag dessutom att jag inte alls var kry längre. Jag frös och kände mig sjuk. Kröp ner under täcket och skulle vila en sväng, och då kommer två stycken som jag stämt träff med för hundträning. Som jag TOTALT glömt bort i villervallan. Usch vad jag skämdes, fast de bedyrade att det inte gjorde nåt. Nej, den här dagen stryker vi, tycker jag. Inge bra alls. Nu ska jag ta en huvudvärkstablett, gå och lägga mig och hoppas att jag sover mycket bättre inatt och att jag vaknar, pigg som en lärka, imorrn bitti!


---

Av Lotta - 14 april 2008 00:27

Känns lite som "En röst i natten" det här, när jag som vanligt sitter med mina funderingar på nattkröken! :D

Till Annelie: Tack för gratulationerna! Lycka till själv med det som komma skall :o) Kram!


Till Malin: Klart att jag trott på er! Jag har aldrig varit orolig att ni inte skulle fixa tävlingskarriären. Jag har ju sett er potential sen länge. Förstår att du är taggad (jag blir också smittad av din entusiasm)... Lägre kommer att gå som en dans ;o) Kram!


Till Ullis: Yes, I'm back! Och visst känns det bra att vara uppfödare när man får toppenkullar - som dessutom går till toppenförare. Det kan ju inte bli bättre! Bara så du vet så har jag minst lika höga förväntningar på H-kullen. Men känn ingen press... *Hahaha* Hoppas vi syns på "Frida-dagarna" i maj/juni. Kram!

Till vännen Ann-Kristin: Ojojoj... Nu tar du i så du nästan spricker..?! "..sjusärdeles uppfödare" och "..åstadkommer underverk"... Shit! Jag blir nästan lite röd om kinderna. Men beröm värmer alltid! Jag är glad att du är min vän, och en verklig sådan. ;o) Kram!


Tog en promenad med jyckarna idag på eftermiddagen. Först ut var ungdomarna Grappa och Iza. Oj vad skoj de hade. Att jaga varandra över stock och sten är en favoritlek. Grappa vill gärna bli jagad, och Iza gillar att jaga, så de samarbetar fint. De fick även varsitt uppletande med bra resultat. Duktiga flickor! Fhara fick även hon ett uppletande som hon skötte förhållandevis bra. Alla sov sen gott och jag fick laga middag ifred. Skönt! Vädret var bra idag på eftermiddan, t.o.m lite solglimtar. Vad mycket piggare och mera alert man blir, och livet blir omedelbums mycket lättare. Hoppas att vi går mot varmare vårväder nu, för jag är trött på det gråa. Min mamma sa dock; "Hör du snöfågeln?" (vet inte vad hon pratar om för fågel men någon som har ett speciellt läte). Den låter tydligen så strax innan det kommer snö enligt henne... Hade jag haft en slangbella hade jag skjutit ner den... I alla fall så den svimmat av ett tag. Vill ju inte gärna döda den, men i koma kunde den gärna få ligga tills den kvicknat till framåt hösten... Jäkla snöfågel :o(


Jag ser nyheterna i TV, att man gripit den 42-årige man som fört bort och mördat lilla Engla från Stjärnsund... Samtidigt har samme man tagit på sig skulden för mordet på Pernilla i Falun år 2000. Fy FAN vilket odjur, vilken best, rent ut sagt. Att det finns så genuint onda människor, det kan jag bara inte förstå. Finns ondskan i så renodlad form? Kan inte föreställa mig att han var ett rent och oskyldigt litet barn för en sådär 40 år sen... Eller var sinnet ont redan då? Förvridet och sjukt? Det går över mitt förstånd hur en sådan här människa fungerar. Har de någon själ överhuvudtaget eller är de bara en bit ondskefullt kött? Lyckligtvis är de få, dessa odjur, men de finns... Frågar ni mig så har han förbrukat sin rätt att leva. För om han nu är svårt sjuk i sinnet (vilket han borde vara för att begå handligar som dessa) och så småningom blir frisk, så kommer han inte att vilja leva längre med vetskapen av vad han gjort. Om han fortsätter att vara sjuk så har varken han själv eller någon annan nytta av att ha honom i livet. Och vill man verkligen leva i en värld där ingen, absolut ingen tycker om en? I en värld där alla ser med hat och avsmak på ens person? Personalen där han nu sitter gör förmodligen sitt jobb och behandlar honom juste, men tycker i.a.f att han är ett äckel, precis som alla andra gör. Vänner har han inte mer och inte lär han få några nya heller. Nej, för honom vore döden bäst. Både för honom och för samhället i övrigt. Även om det kanske är i lindrigaste laget, mätt mot hans gärningar...
Ett ljus för Engla, Pernilla och eventuella andra som fallit offer för honom och fått sluta sitt jordeliv för tidigt och på ett fasansfullt sätt.


Nej, nu måste jag krypa till kojs. Det blir en dag imorgon också.



Av Lotta - 13 april 2008 14:40

Först ut i denna Glada-Nyhets-helg var Maria Hammarberg som skickade ett sms om att hon varit på MT med Paxx (a.k.a ADIUS Paxx for Kullagulla). Paxx blev godkänd på 462 poäng, och erhöll därmed titeln KORAD. GRATTIS Maria (och även grattis till kennel ADIUS och till mig själv som delägare)!!!


Nästa sms kom från Malin med Greta. Malin hade tävlat appellklass spår inofficiellt, Strängnäs BK's klubbmästerskap, och det gick superbra. Trots att de avstod framförgåendet så skrapade de ihop hela 272,5 poäng! Snyggt jobbat Malin. Jag blev såklart jätteglad. Men inte nog med det. Hemlighetsfulla Malin hade en grej till på gång ;). Idag kom sms nummer 2, där hon skrev att de nu även deltagit i en appelltävling officiellt i Motala, blivit uppflyttade på 266,75 poäng och 3:a totalt! Jag är en mycket stolt uppfödare idag ;). Min G-kull har mycket trevliga resultat redan, inte ens 3 år fyllda ännu. Alla utom en har varit ute och tävlat med toppenresultat. Så jag kan bara konstatera att kombinationen Carla (KG's Daga) x Ipho (Bankrott's Dr Feelgood) var en hit!!


Sen har vi äntligen fått till ett datum för F-kullens korning. Den 11 maj går den av stapeln. Det ska bli spännande att se hur de utvecklats, mina F-artdårar... G-kullen får dock vänta till i höst. De har ju tiden för sig.


Nu ska jag dammsuga, och sen ut och gå med jyckarna en sväng. Jag återkommer...

Skapa flashcards