Idag kom Anki förbi en sväng. Bara sådär apropå... Gillar lite spontanitet i vänskapskretsen. Ska försöka bli bättre på det själv också. Med sig hade hon världens godaste wienerbrödskaka. Den var storleksmässigt som minst fyra stora wienerbröd. Men hade det funnits en till så hade den också försvunnit i ett nafs, precis som den här... Jösses så god den var! Den var fylld med något slags mandelmassa/nötsmet, och droppade att fett och socker... Vi satt alldeles tysta på var sin sida om bordet medan vi åt, och bara njöt! Tusen tack, Anki! Gör gärna om det fler gånger ;o).

Dagen har varit solig och ganska varm, om än med lite svala vindar. Men vi får ju inte tro att sommaren är här på allvar ännu... Men vårsolen verkar i alla fall ta på krafterna, för så trött som jag var på eftermiddagen idag var det längesen jag var.  Kunde ha somnat sittande på stolen. När jag ser alla som är in här och läser bloggen och kommenterar blir jag varm i hjärtat. Det värmer att så många intresserar sig får mina vardagliga vedermödor och mitt rätt så trista och nödtorftiga liv trots allt. Och framför allt att ni kommenterar med fina inlägg att ni saknar bloggen när den inte uppdateras o.s.v Det gör mig väldigt glad att höra att "svamlet" är läsvärt för såpass många :o) Och när många kommenterar och beklagar sorgen, som nu när Hobbe gått bort, värmer också, för det betyder att ni förstår hur det är att mista en fyrbent vän... Det är inte "bara en hund" för oss som har dem som familjemedlemmar. Det är en stor sorg...

Och nu - God natt kära bloggläsare!

---