Hela dagen har varit underbart vacker. Solsken, klarblå himmel och VARMT! Det kändes som en föraning om sommar idag. Jag passade på med lite trädgårdsarbete. Krattade upp resten av löven på stora gräsmattan, städade upp i ena rastgården, och tog bort torra och döda grenar och kvistar ur en del buskar, där nytt nu så småningom ska börja spira... Grappa och Liza var med mig ute på gården och "hjälpte till" så gott de kunde. (De andra var ju också ute såklart, men inte fullt så hjälpsamma som flickorna Bus ;) Jag hann även med en skogspromenad med ungdomarna och de jagade ikapp med varann över stock och sten som vanligt. Först så jagar den ena, sen vill den bli jagad... och så håller de på. På eftermiddagen var det två trötta flickor som mer än gärna gick in och la sig :)

Själv var jag nöjd med mitt arbete och kände mig sådär lagomt, skönt trött när jag till slut gav upp krattandet. Efter en varm och välbehövlig dusch så har jag nu krupit i ett par joggingbrallor och en stor flanellskjorta. Jag tror att jag kommer att sova gott inatt... :)

Här kommer ett par bilder av Iza från uppletandet i fredags:
(PS! Tack för hjälpen med fotografering, Carina!)

Full fokus på vad som händer därute...

Söta gullungen Iza!

Ute med hundarna för den sista rastingen och ser fullmånen lysa, rund som ett silversmycke på himlen... Det är ganska kallt också med lite frost i gräset. Jag hörde en hund skälla, ylande klagande skall, någonstans längre bort i byn. Eller var det kanske en varulv? Vem vet... När jag går och lägger mig vet jag att jag kommer att ha svårt att somna, så är det alltid vid fullmåne. Jag kastar mig från sida till sida. Suckar och byter ställning igen. När jag så småningom somnar så är det en orolig sömn, med en massa drömmar.

Kanske är det inte drömmar ändå..? Kanske är det så att hörntänderna tränger fram tills de är fullt synliga, långa och vassa som hos den sabeltandade tigern, och naglarna växer ut till klor... Kanske blir benen ludna på riktigt, så som om de aldrig varit i närheten av en rakhyvel förr. Kanske hoppar jag upp i fönsterbrädan, tar ett vigt skutt ut på gården och galopperar snabbt över parkeringen och ner i Opärogränd... Det är möjligt att grannarnas skvaller om en stor, ful och raggig varg travades genom Holsåkersbyn den där natten, med glödande ögon, hängande tunga och blodig fradga i mungiporna, i själva verket var JAG en natt med fullmåne... Då kanske det inte är så kontigt om man ibland vaknar och känner sig lätt överkörd, som man varit på värsta partyt... För det kanske man har? Vem vet?

God natt kära bloggläsare. Nu ska jag ge mig ut på... Ja, vi får se ;)

---