Idag har jag ägnat dagen mestadels till städning. Det är helt otroligt hur skitigt det blir på våren. Lera och grus, och en massa hundhår. Hundhår förresten, det är svarta drivor i hörnen. Dammsugaren och moppen är framme för jämnan den här tiden. Fast jag dammsuger det sista jag gör på kvällen så är det det första jag får göra på morgonen igen. Jag menar, hur mycket kan de egentligen fälla under natten? Mängder tydligen... Det fullkomligt rasar av päls!

Grappa har ju också en märklig benägenhet, och det är att hon ska ge filten som ligger i hennes bädd en riktig omgång, flera gånger per dag. Då tar hon ett rejält tag och ruskar den så man knappt ser genom damm(dim)ridån. Jag brukar försöka hejda henne snabbast möjligt, så jag ska slippa ett lager fint damm över allting i köket... Bänkar, bord – you name it! Dessutom har Fhara nu kommit på att Liza är en riktigt rolig prick till lekkamrat, så nu leker de alla tre (Fhara, Liza och Grappa) så möblerna knappt står kvar, och dammet yr om möjligt ännu mer. Jisses, vad trött jag blir ibland, när jag nästan blir knuffad ur stolen när jag sitter framför datorn och försöker jobba. Och ja, jag vet, jag borde inte gnälla, utan ha bättre vardagshyfs på dem. Det är sant och jag tar villigt på mig att så är fallet. Och lade jag manken till så skulle jag få ordning på torpet, men ärligt talat så orkar jag inte... och bryr mig kanske inte så mycket heller.

FAST ibland önskar jag att jag hade en ljudisolerad lägenhet med dubbla lås. Där skulle jag stänga dörren, låsa om mig ordentligt och bara viiila. Ligga i badkaret och spreta med tårna. Glida omkring i en morgonrock av tjock, lyxig frotté hela förmiddagen med ett glas champagne i näven. Inte ett hundhår så långt ögat når. Lyssna på klassisk musik... Eller bara njuta av tystnaden. Jag skulle INTE behöva släpa mig upp på morgonen (och i värsta fall, som ju faktiskt har hänt någon gång, kliva i en kall hundspya), stappla ut i köket för att portionera ut dagens kulsoppefrukost, ackompanjerad av hetsiga hundskall och trampande tassar innan jag iförd en sliten morgonrock (av betydligt simplare modell än den beskriven ovan) blir dragen ut på gården i gummistövlar av ivriga hundar som ska morgonkissa. När man knappt öppnat ögonen ännu, och med en frilla som Kurt Ohlsson skulle bli dödligt avundsjuk på om han såg den...

När jag tänker efter så tror jag inte att jag har haft "ledigt" från mina hundar knappt en enda dag sen jag fick min första, för 18 år sen. De är med mig överallt, alltid. Endast när jag låg på sjukhus för ett par år sen, var det någon annan som tog hand om dem under en dryg veckas tid. Fast sjukhusvistelsen vill jag inte riktigt räkna till semester om jag ska vara ärlig... Nåväl, nu är det detta livet som jag har valt, och fast det inte låter så, så är jag faktiskt ganska nöjd med tillvaron. Fast, som sagt, lite ledigt nå’n gång ibland skulle inte skada, en aldrig så liten lyxsemester med bubbelbad och champagne ;o)

Nu är det läggdags, och imorgon bitti bär det av ut i skogen med mina fyrbenta.

I’ll be back!