Jag pratade med en valpköpare sen "gammalt" igår, hon har en tik (still going strong) från B-kullen. Hon berättade just att hon är in varje morgon och läser min blogg.
  - Den är så trevlig att läsa, sa hon. Fortsätt med bloggandet... Och sånt är roligt att höra. Jag måste tillstå att det är ganska trevligt att skriva blogg också. Det är faktiskt skönt att skriva av sig, både om bra och om mindre bra händelser och tankar kring saker och ting.

Skyddslägret som jag bloggade om igår att jag ville delta i var tydligen något som fler ville... Har fått flera förfrågningar idag om det finns platser kvar. Det är dock inte jag som ska ha det, utan en vän till mig  och det är i privat regi. Tror inte att det är några platser kvar nu, men ska vidarebefordra intresseförfrågningarna till vederbörande för ev. reservlista.

Idag har jag gjort en hel del nytta. Faktiskt :o). Jag har jobbat undan bra mycket av mina hemsidejobb så att jag kan påbörja nya projekt. Sen tog jag Lex och Busa på den sedvanliga onsdagspromenaden på förmiddagen, och det var verkligen VÅR i luften. Åkrarna låg nästan helt snöfria och t.o.m början till leriga. Lex och Busa rusade lyckligt omkring så slasket skvätte omkring dem. Lex är lydig, men Busa har på något vis lite halvtaskig hörsel nu på sistone. Fick ropa till rejält ett par gånger, och då kommer hon, fast trippande och med de karakteristiska terrierdragen; - Jag kommer... i den takt JAG vill!! *Hahaha* Vilken liten myra. Hon är för söt, så det går bara inte att bli arg på henne heller... Och det vet hon om tror jag ;o).

Baba fick också en promenad efter Lex och Busa. Fast hon får vara själv med mig nu. Hon har också haft svårt med "hörseln" ett tag, och då är det bäst att träna henne ensam. Ensam går mycket bättre. Då är hon uppmärksam på mig och jag blir den intressanta figuren istället för någon annan hund... Det är så lätt hänt när man har många hundar att man glömmer bort ensamträningen med de unga individerna. Man är ju lite lat och vill gärna slå många flugor i en smäll... Så istället för flera promenader går man en med alla. Jag får skärpa till mig med detta när det gäller Baba. Och sen måste hon ut och miljötränas lite mer också. det är jättesällan jag har henne med ute i trafiken och bland folk, mer än på klubben. Sak samma där - det är enklast att gå med henne lös i skogen.

Gonatt folks, nu kryper jag ner under duntäcket!

Först kom TV-killen i morse och fixade kabeln så jag ääääntligen kan se på alla kanaler. Det känns skönt efter att endast ha tittat på AnimalPlanet och Discovery i flera månader... Fast jag har ju i och för sig blivit lite allmänbildad under tiden, så något gott har det ju fört med sig. Felet var  enkelt åtgärdat på fem minuter... Att jag inte tagit hit honom tidigare. Nåväl, Cragge och Våris fick gå ut i lilla rastgården med stora hundhuset (har en stor rastgård med litet hundhus också ;o). Då Våris är duktig på att öppna dörrar så satte jag en spade som stöd under handtaget. Sen gick jag in, drack mitt kaffe, kollade mailen, ringde några samtal och pratade ganska länge i telefon. När jag la på ringde det igen. Det var min granne Annikas syster Åsa som frågade om jag saknade några hundar.
- Nej, det gör jag inte, sa jag lugnt och tvärsäkert... Fast jag kan ju kolla för säkerhets skull!
När jag tittade ut så stod dörren till hundhuset på vid gavel och spaden var omkullvält. PANIK!!! -JAAA, Jag saknar två hundar! skrek jag. Då var det nog dom som promenerade förbi på gatan här nyss, sa hon. Jag slängde på luren, rusade ut... och där står dom, syskonen grånos, vid grinden och vill in på gården igen. Varma, blöta av regn och jättelyckliga över den trevliga bypromenaden i frihet som dom tagit sig sådär på förmiddagen. Sen gick de och la sig och sov i timmar. Det var tröttsamt att vara på rymmen. Undrar hur länge dom varit ute? Jag bara väntade på telefonsamtal från någon upprörd bybo hela dagen, men lyckligtvis har telefonen varit tyst. Suck! Det är jobbigt att vara hundägare ibland.

Fick nys om ett skyddsläger (svenskskydd) här i vår under 3,5 dagar. Eftersom det kommer att gå av stapeln här på min klubb så blev jag sugen... Det svenska fascinerar mig väldigt mycket. Det är liksom bruksets Formel 1, med hela fem dicipliner (lydnad, skydd, spår, sök, uppletande) och IPO:t känns som "skydds light" i förhållande till Svenskskyddet. Dock tror jag att det svenska sliter mer på hunden än IPO:t som är "snällare" för kroppen. Det hade hursomhelst varit kul att delta för att få lära sig mer om den här sporten. Jag kan ju inte mycket om det.

Ikväll har vi haft årets första styrelsemöte med nya styrelsen på klubben. Det verkar som det kommer att bli ett bra år för Gagnef-Floda BK i år. Alla kommittéer är tillsatta med folk och det har inte hänt förut på de tio år som jag suttit i styrelsen. Nu har vi alla förutsättningar för att göra det här hur bra som helst... Så det satsar vi på tycker jag!

Fast nu satsar jag på sängen och sova. Gonatt!