Igår när jag hämtade posten låg där till min stora glädje ett tjockt kuvert, adresserat till mig från Belgiska Kennelklubben. YES, NU har Grappas stamtavla äntligen kommit! Trodde jag, ja... Men det visade sig bara vara ett brev där jag ombads fylla i bifogat formulär, underteckna och skicka tillbaka, samt betala 142,20 EUR för att få en dubblett. Dessutom så skulle det ta tre månader innan den skickas till mig. 3 MÅNADER! Nog har jag många gånger tyckt att SKK krånglar till saker och ting, men detta var väl i överkant?! Hur svårt kan det vara att trycka ut en dubblett och stoppa i ett kuvert? Sen så kan jag tycka att 142 EUR var ovanligt dyrt. Över 1300 kr för att få en kopia av hundens stamtavla. Den stamtavla som (naturligtvis) ingick i köpet när jag köpte en renrasig rottweiler kom tydligen bort i posten… SUCK! Som om min ekonomi inte redan är nog ansträngd, så ska det kosta skjortan att få en bit papper skickad också… Hur som helst så måste jag ju ha den förbannande pappersbiten, så det var bara att underteckna formuläret, betala och se glad ut. Förhoppningsvis är hon registrerad här innan hon fyller 1 år. Jag vill ju ställa ut henne, men jag får ge mig till tåls… Irriterande!

F.ö så känner jag mig just nu ganska trött och håglös. Vet inte riktigt vad det är med mig. Jag brukar vanligtvis vara i full gång med någon planering av något slag, planering inför sommarens läger, träningshelger eller kurser. Men just nu så hittar jag bara inte den där entusiasmen som jag brukar känna. Gnistan är liksom borta . Det känns som den ena gråa dagen avlöser den andra. Även om jag har en del spännande projekt på gång så är jag rätt avslagen. Undra just var jag ska hitta glädjen igen? Fast det är klart, det har varit mycket i negativ anda också, och på något sätt måste det säkert uttrycka sig.

Förra året var jag ju i full gång med mitt och min väns stora projekt Nordic IPO Workshop. Det var verkligen en kick, och jag såg fram emot veckan som ett barn som väntar på tomten . Och veckan kom och gick och jag klarade det hela, även om det inte riktigt blev som det var tänkt från början. Av olika anledningar så blev jag själv i organisationen, och Nordic IPO var ett tungt skepp att ro ensam. Att jag hälsan inte riktigt höll var ju också en stor bidragande orsak att det blev tufft, men allt löste sig till slut glädjande nog. Själva konceptet med Nordic IPO är egentligen både fantastiskt och genialiskt – att ena rasentusiaster i våra Nordiska länder för att lära känna varann, utbyta tankar och idéer kring vår ras och tillsammans bli sportsmässigt starkare gentemot övriga Europa där sporten funnits mycket längre än i Norden. Idén uppfanns faktiskt av en av vår ras stora profiler inom (främst) uppfödning och även brukssport. Jag hoppas nu verkligen att Nordic IPO Workshop överlever som årligt återkommande arrangemang och inte är ett skepp på väg i sank…