Nu verkar vintern ha kommit på allvar :(

Snön har vräkt ner inatt och idag. Jag har skottat så mycket jag orkat här på gården. Förra snön som kom var lätt. Den här var ganska kompakt och därmed tung. Suck. Men som någon nyss sa, nu är vi på rätt sida av året, då det vänt och dagarna blir ljusare och ljusare. Snart februari, och sen första vårmånaden mars. Mmmmm, sköna, soliga dagar med skidor, ryggsäck med fika och ett gäng hundar. Lite senare sittandes mot någon timmervägg och låta solens första skarpa vårstrålar värma upp vinterbleka ansikten. Det är något att se fram emot! (*Lääängtar redan*)

Hagbard kom på besök idag tillsammans med matte Chatta och husse Micke. Han hade växt ordentligt, så jag blev förvånand över hur mycket han utvecklats sedan valpträffen här i slutet av november. Han hade rätat upp sig betydligt både här och där. I huvud och uttryck var han väääldigt lik mamma Kaiza. Jag blev nästan "kär" när jag tittade in i de mörka, pigga ögonen och såg Kaiza-flickan i sonen... Än en gång skickade jag en tacksamhetens tanke för att dessa juveler finns och kan gå vidare så småningom. Hagbard och lilla Liza lekte oavbrutet i över en timme. Mest full fart runt köksbordet, när de inte låg och brottades. De lekte väldigt fint trots att det är en betydande storleksskillnad. Jättekul och uppskattat att Chatta och Micke kom och visade upp sin Prins. Och jag tror att de uppskattade pratstunden, kaffet och den halvt misslyckade kakan trots allt ;o) Vi bestämde att vi ska försöka ses igen och om vi kan styra någon sökträning till en helg så ska de vara med. Jag tror att söket mycket väl skulle passa unge herr Hagbard!

Det kom ett sms med utställningskritiken från Karro med Hedda-den-vackra :) Så här lyder den:

 Mkt sund valp, mkt korrekta rörelser, huvudet ännu ngt smalt, utm. överlinje även i rörelse, välvinklad o ett härligt temperament!

Det tycker jag var en superfin kritik på en valp. Karro har nu anmält Hedda till fler utställningar. KUL! F.ö så stod det att Karro är "supernöjd med Hedda i ALLT", och att "hon är en underbar individ". Gissa om man blir glad som uppfödare när man får sån här feedback? Det är ju detta man strävar efter, d.v.s sunda, trevliga hundar med arbetvilja lite(/mycket) utöver det normala hos en rottweiler, samt att ägarna ska bli supernöjda med sina juveler. Ibland går det vägen, ibland inte, och när det inte gör det är man lika ledsen som man är glad när det går bra...